Glidmedel

Så här funkar det!

På sista tiden har det funnits precis lagom mycket friktion i mitt liv, fast fördelat på alldeles fel sätt. På sista tiden har det funnits alldeles för mycket friktion i mitt liv, särskilt i mitt umgänge med en av mina allra bästa vänner. Alltså mig själv då. Det började med att någon lagt friktion mellan mig och mig, och det gjorde att det gnisslade ordentligt när jag skulle samverka med mig. Till slut hade jag och jag ett så abbrasivt förhållande att jag alldeles slutade umgås med mig. Jag funderade rätt allvarligt på att helt säga upp bekantskapen med mig och aldrig nånsin prata med mig igen, ställa in telefonen på att inte ringa om det var jag som ringde, sånna grejer. Minns du Ace Ventura, pet detective? Där finns en scen när Jim Carey hittade ett rum där någon skrivit Die Dan Die på hela väggen. Jag funderade på att gå hem till mig och skriva Die Dan Die på hela väggen. Men sen kom en ängel (inte en sån flygplatstantängel i blå uniform, utan en riktig) och påminde mig att jag ju fan är en rätt cool kille, och att det skulle vara ganska sugit att leva resten av mitt liv utan mig, så nu är jag kompis med mig igen. På sista tiden har det funnits alldeles för lite friktion i mitt liv. Det började för ett tag sedan i Luleå där jag plötsligt märkte att någon (jag tror ett ont litet troll) stulit min friktion som jag hade skaffat för att ha mellan min bil och vägen. Oj vad det snurrade åt alla håll utom dit jag skulle! På nåt vis lyckades jag få bilen att liksom sväva, utan friktion, åt Kallax flygplats till, och det var tur för det var ju dit jag skulle. När jag klev in i vänthallen hade samma onda lilla troll (jag tänker Per Nuder...) snott friktionen jag hade skaffat för att ha mellan mina skor och golvet. Några snowboardklädda småkillar flinade när jag plötsligt blev min egen stuntman, och sen kom det fram två snälla tanter som bodde på flygplatsen och frågade oroligt om jag slog mig? Jag skojade bort min brist på friktion med en snärtig one-liner och gick vidare som om det som just hänt minsann precis var meningen, och inte alls en olycka, tack så mycket. Sedan dess har jag varit mycket uppmärksam på min omgivning, för att se om Per Nuder, skuldmedvetet bärande på en stor säck friktion som nog inte är hans egen, finns i närheten. Jag har inte sett honom på ett tag, så igår började jag slappna av och tro att jag nu skulle få ha min friktion ifred. Hur ledsen och upprörd tror du jag blev när det snabbt visade sig att där fanns fan ingen friktion på vägen mellan Kallinge och Karlshamn?? Men snabbtänkt som jag är lyckades jag slänga ut lite av förmycketfriktionen (den som kommit mellan mig och mig du vet?) på vägen, så jag missade den gigantiska eldsprutande pansarsnöplogen som kom i mötande fil med flera millimeter, och körde nöjt vidare. Jag vann deltävlingen på Halmstad Airport förresten! Tricket var att komma till flygplatsen 10 minuter efter det att planet skulle lyfta, stoppsladda in hyrbilen till hälften i avgångshallen, lita på att planet var försenat (det var det),checka in med ett snett leende och en snärtig one-liner, och sedan sola mig i mina medpassagerares beundrande blickar medan vi gick ombord. Så vinner en mästare! Nu ska jag raka av mig allt hår och sälja det på Ebay, bli rik och köpa massor av ny fin friktion!