31 december 2007

Orsak och verkan

Dom har sånna barer här som liksom ligger i en pool. Så att man kan simma dit. I en sådan kan man tillbringa en hel eftermiddag med att simma fram och tillbaka och beställa Scotch on the rocks. Man kan göra det, fast man borde kanske inte göra det. Effekterna av att tillbringa hela eftermiddagen med att simma fram och tillbaka och beställa Scotch on the rocks kan bli följande:
Att man startar en konflikt mellan ett gäng från New Jersey och ett gäng från New York.
Att man pratar skit om tyskland för en kille som visar sig vara tysk.
Att man sedan försöker räta upp situationen genom att prata väl om tyskland med en kille som visade sig vara jude.
Att man mitt i natten försöker försona New York och New Jersey genom att föreslå att vi tillsammans ska spela upp slaget vid Trafalgar. På volleybollplanen.
Att man vaknar på morgonen med blåmärken överallt och ont i näsan efter volleybollslaget vid Trafalgar.

29 december 2007

Du skymmer solen

Jag kunde inte hitta Internet, så jag gick en sväng på stranden. Mycket riktigt låg hon där i en solstol och soffade.
-Stick, du skymmer solen sa hon
-Meh! Jag vill ju blogga lite och berätta om alla dom stora snälla jätterymdhjärnorna, och dom konstiga lila. piporna jag såg när jag dök! Och berätta att jag hittade Nemo. Och så.
-Stick sa jag. Du står i vägen.
-Du hade inte varit så kaxig om jag fortfarande haft mina legioner av onda maneter!
-Mm. Men det har du inte.
-Nä.
-Men om jag fixar dig en Piña Colada då?
-Lägg av. Jag solar.
-Jag fixar två. Och sen några kalla Red Stripe vi kan dela på..
-Puuhh. Fan vad du tjatar. Okey, okey.
-Tack! Schysst som fan.
-Lugnt. Stick till baren nu.
-Key.

27 december 2007

Would the real Slim Shady please stand up?

Jag har varit på stranden i cirka tre timmar nu. Under den tiden har jag mött en man som presenterat sig som Bobby Brown, inte mindre än fyra Bob Marley, och, underligt nog, en man som presenterade sig som Yoko Ono.

26 december 2007

The Times

På stranden över min nittonde Red Stripe läser jag en lokal tidning. 10 procent handlar om cricket. 80 procent handlar om reggae. Ninja man is rilli the prince of dancehall fi mi, mi tink him chrismuss concert was rite up there in de yard. Och så vidare. En kvarts sida går översiktligt igenom de tjugo eller så senaste morden i närområdet. Nyss träffade jag en kille som inte ville sälja knark till mig. Jag blev så klart mycket misstänksam och bad honom sticka. Nuff sed.

25 december 2007

Soy capitan

På något skruvat vis har jag blivit utsedd till chefskock för en Venezuleansk julmiddag modell större. Kvällen är ung och kalaset har ännu inte börjat. Ändå har jag redan tvingats använda följande uttryck på spanska:

Yo tengo dinero
Es veritamemte loco
Un fuego muy muy grande

Fortsättning följer...

24 december 2007

T'was the night before Christmas

Dickens' "a Christmas Caroll" är nog min favvo-julsaga. Huvudpersonen är den snåle, sure gamle mannen Ebenezer Scrooge (alltså inte Björn Engström då. Man kan tro det, men nej.) som får besök miss i nassen, först av ett spöke, sen av tre jultomtar, en mer historisk jultomte från förr, sen av en kontemporär tomte, och till sist av en framtidsjultomte (från framtiden då!) Tillsammans lyckas dom övertyga Engström, förlåt, Scrooge, att han bara är en gammal surfitta, som borde skärpa sig och bli en glad och givmild livsnjutargubbe, för annars jävlar serru går det illa. Och det gör han och blir han, och alla blir på gott humör, och får kalkon, och Tiny Tim blir frisk. En bra och välskriven saga som belyser vikten av att leva i nuet och se sina medmänniskor. Märkligt att den varken innehåller en strand eller en paraplydrink, men bra är den.

23 december 2007

Here be tigers

Den tjugotredje december, anno domini tjugohundrasju. Vi har utrustat en expedition för att söka oss till öns mörka hjärta. Vårt mål är att finna den mytiska men okända stam av Curasyrianer som sägs bo där. Den förste som nämner dom var Pizarro. Enligt hans dagböcker sades stammen äga ofattbara skatter i guld. Dessutom påstods dom kunna blanda en jävligt grym Piña Colada. Om vi lyckas med vårt uppdrag väntar evig ära. Och en fet baksmälla. Men de vägar vi kommer att färdas är farliga. Ingen som satt av har återvänt.
Jaha. Hörde nyss att det blev inställt. Fuck it. Vi drar till stranden. Och shoppar Hawaian Tropic på vägen.

22 december 2007

The origin of spicies

På stranden, över våra frukost-Piña Coladas diskuterar jag och Johan om hur den genetiska evolutionen fungerar och, uppenbarligen eskalerar, trots att det moderna samhället utarmat de Darwinistiska urvalsmekanismerna. Vi funderar på möjligheten att kunskaper och färdigheter förvärvade genom erfarenhet kan gå i arv, och alltså fortplantas genetiskt. Möjligheterna svindlar. Det betyder, om vi har rätt, att när våra barn om tjugo år ligger på denna stranden och funderar på de djupa frågorna, så har de redan hunnit med två Piña Coladas. Fantastiskt!

21 december 2007

Point taken!

Det var en hård dag på stranden. Mången Piña Colada brottades ner. Efter en välförtjänt middag var det dags att vila en stund innan rond två mot dom elaka Piña Coladasarna skulle inledas. Jag sov så gott. I fem minuter. Sen inleddes en liten födelsedagsfest inne hos grannen. Nå. Ok. Det är bara att somna om. Det kommer lite mer folk. Typ tjugo. Och 10 barn. Dom åker skateboard. Rakt utanför mitt fönster. Sen startar discot. Vägg i vägg med mig. Ok, det kan man tåla, bara att blunda hårt och somna. Då, tre hundra meter bort startar ett fyrverkeri. Enligt uppgift det fetaste i karibien. Jag har fattat vinken. Jag går upp nu, innan Rammstein börjar sitt gig, i mitt rum.

19 december 2007

It's beginning...

Och nu, just precis nu, som i jävlars nu, började the Great Piña Colada Disaster of 2007. Jetlagen har liksom mixat min hjärna till sludge (bra ord det där! Ligger skönt i munnen. Sludge. He.) och i min kropp är klockan allting samtidigt. Nå. Här finns palmer. Det är 22 grader ute. Dom har gasvärmare på min uteservering. Hörde nyss att en av mina planer pajat förresten. Jag kan tydligen inte alls bli negerkung. Hade visst nåt att göra med att jag inte är neger.

18 december 2007

De vackraste orden

Jag har en plan. Eller, jag har flera planer egentligen. Det är bra att ha flera planer egentligen, eftersom mina planer har en underlig tendens att liksom inte riktigt funka alltid. De mest aktuella av mina planer är nu:
1. Försöka bli negerhövding på Jamaica.
Om detta, av nån obegriplig anledning inte funkar övergår jag till:
2. Bli reggaelegend på Jamaica, skaffa dreads och fly upp i bergen och hänga med Bob och Hailie ontil the fall of Babylon mon.
Skulle den med gå åt helvete tänker jag bli pirat och segla karibien runt och sjöröva (hihihi. Sjöröv.)
Om allt spricker nöjer jag mig med att vara en vanlig whitey, under ett parasoll, med en paraplydrink.

För övrigt är de vackraste orden i Svenska språket fortfarande: vänta lite, jag ska bara uppgradera dig först.

14 december 2007

En dag på jobbet

I dag har jag möte med mina kollegor.



Sedan ska vi gå på restaurang




Efter det kanske vi går ut lite

12 december 2007

Jaha.. Nu blev det sådär igen...


Metamorphosis

En morgon vaknade Dan Sonesson upp ur sina oroliga drömmar och fann att han blivit förvandlad till en kackerlacka. Jorå. Frans K visste vad han snackade om.

11 december 2007

Fluffy bunnies revisited

Minns du den lilla kaninen? Som jag blåste ut hjärnan på med en hagelbrakare, så att den rann ner för väggen bakom i det ganska snygga rummet? (Hjärnan då, inte hagelbrakaren?) Nu har jag lagat den! Alltså, gjort den frisk, inte lagt den i en gryta och kokat den med morötter, lök och lite timjan. Mmmm.. Var var jag? Jo, nu har jag lagat den. Fixat den ska vi kanske säga. Hjärnan är bortskrapad från väggen och instoppad i huvudet igen, huvudet är fixat med Gaffatejp, en stor jävla Frankenstein-elstöt, BZZZZ, och nu skuttar den lilla kaninen glatt omkring igen. Som en Frankensteinkanin ungefär. Nästan lika glatt som innan skuttar den. Ibland är det lite kul att jobba.

07 december 2007

Att fylla tomheten

Inte bara mitt liv blev tomt och ödsligt (tommare och ödsligare. Eller heter det mer tomt och ödsligt? Eller rent av mer tomt och mer ödsligt?? Äh.) när maneterna (alla de 26 kvadratkilometer mordmaneter som under en tid förgyllt mitt liv och mitt hem) blev uppätna av badankan. Min lägenhet blev också ganska tom och ödslig (tommare och ödsligare. Eller heter det mer tomt och ödsligt? Eller rent av mer tomt och mer ödsligt?? Äh men vad fan..) utan 26 kvadratkilometer evil death-murder-kill-jellyfish som låg där och darrade glatt i varenda jävla hörn, precis överallt på golv, tak, väggar, hyllor, arbetsytor och överallt annars också. Så, jag beslöt att fylla min lägenhet, och mitt liv, med innehåll genom att köpa den största jävvla soffa du nånsin sett. Stor? You bet att den är stor! Min lägenhet är inte möblerad, jag har en möbel som det råkar vara en lägenhet runt, så stor är den! Den har ett eget postnummer. Jag funderar på att bjuda hem hela Indien på the (te? thé?? Men sluta nu då!). Dom kan sitta i ena hörnet av soffan. I andra hörnet sitter hela Kina, som jag redan bjudit hem på the, tè, téh, äsch, kaffe. I mitten sitter Dallas Cowboys. Alla som nånsin varit med i Dallas Cowboys. Och det finns goott om plats kvar kan jag säga! Jag kan nog ta in hela El kö de la muerto också! Och om du är snäll och fjäskar och sköter dig får du komma hem och sitta lite i den också. Det är lite svårt att höra vad du säger låååångt där borta i hörnet, men vi kan ju semaforera till varandra. Tror inte mobilerna når så långt.



OBS! Bilden är ett montage. Soffan ser inte riktigt ut så. Den är större. Och mer gråish liksom. Men du fattar principen.

03 december 2007

När jag kom hem...

Det, ehh, verkar som om mina badankor har, ehhh, gone bezerk när jag var borta. Den ena tycks nämligen ha ätit upp maneterna. Alla 26 kvadratkilometer... Oops.


Mmm... Mätt....

Dessutom verkar det som om dom har knullat.


Mmm... Måånga....

Fort gick det inte

Efter Den Mycket Fantastiska Helgen Från Himmelen (till skillnad från Den Mycket Onda Helgen Från Helvetet som faktiskt händer ibland fast inte så ofta nu för tiden eftersom jag för det mesta lyckas modda om den till Den Mycket Fantastiska Helgen Från Himmelen. Varför? För att jag förtjänar det!) som innehållit underliga blåmärken, liiite vin, snabba och långsamma middagar och lite annat, och inte innehållit en enda manet faktiskt (eller, alltså det sades finnas några på ett ställe men dom syntes inte när jag tittade och tur jävvlar var väl det jag har fan fått nog av maneter för ett helt liiiv, 26 onda kvadratkilometer, jösses) kastar jag mig omättligt över en vecka som bland annat innebär att jag ska vara hemma (detta underliga ställe, precis som ett hotell fast ändå inte. Utan roomservice. Och daglig städning som man ändå säger nej till. Fast med mina grejer. Och utan maneter tror jag). Den Stora Piña Coladakatastrofen 2007 rycker närmre, nu är det fan snart liftoff, och jag och en gammal (200 000 år nästa år faktiskt) vän ska öva lite i kväll. Så vi ska se om inte vi kan tweaka till denna veckan också! En måndag som börjar med Piña Coladas och utan maneter har lite potential, det har den. Jag ska bara flyga lite lite också. Nu ett litet meddelande till fabbron i brun (skinn?)keps som åt glass:
ALLTSÅ, VARFÖR I HELVETE HAR DU EN BMW M5:a NÄR DU ÄNDÅ BARA ANVÄNDER DEN TILL ATT KÖRA MITT I VÄGEN PÅ RIKSVÄG 27 I 9 KILOMETER I TIMMEN NÄR JAG KOMMER SOM EN BAT OUT OF HELL MED EFTERBRÄNNKAMMARE BAKOM DIG OCH VILL KÖRA FÖRBI?? SERIÖÖÖST, DU KAN FAN SPENDERA 19:90 PÅ KONSUM OCH KÖPA EN BRÖDKAVEL OCH SEDAN SKATEA FRAM PÅ DEN OCH DET GÅR FAN LIKA FORT, DÄR ÄR JU NEDFÖRSBACKE HELA JÄVVLA VÄGEN?? OCH OM DIN STACKARS UNDERUTNYTTJADE BMW M5:a KOSTAR SÅDÄR 600 PAPP SÅ SKULLE DU DÅ HA 599 980:10 KRONOR KVAR SOM DU KUNDE KÖPA TYP 66 664,45 LÅTAR PÅ ITUNES FÖR, ELLER TYP 4 000 FLARROR RIKTIGT BRA VIN, ELLER GETT BORT TILL VÄLGÖRENHET, TÄNK PÅ HUR MÅNGA HUNGRIGA FÖRÄLDRALÖSA DÖDSMANETMONSTER DET FINNS I VÄRLDEN, VA??? Asshole.
Jag saknar mina ankor lite.

29 november 2007

Hallå?

Tjenare! Är det nån av maneterna? Aha. Vem av dom är du? Nummer 253 228 765 445 987? Allrajt, minns inte att jag lärt dig att svara i telefonen... I torsdags? Ahaa, är det du med liksom en röd fläck på ditt ena onda dödsbrännspröt från helvetet? Juust det, OK, nu är jag med. Neej, inget särskilt, skulle bara kolla hur ni mår, att det finns mat och vatten och så. Aha. Okey. Bra. Ska ringa manetbutiken och se om dom kan buda över lite.. Va? Jo, alltså, det kan jag visst köpa, dom är inte så dyra och jag är ingen snåljåp och så, men jag fattar faktiskt inte vad ni ska med en klöspåle till, ni har ju inga klor direkt, ni är ju mer som, soom, sooom, alltså no offence, men ni är ju mest som geléklumpar, och geléklor det finns ju inte, det är ju nästan som en oxymoron. Va? Oxymoron? Betyder självmotsägelse. Det visste du ja. OK, var det nåt mer? TV:n? Joo, men jag kan nog inte påverka vilka program de kör på National Geographic, alltså, de har säkert nån manetspecial nån gång, men jag tror inte jag kan få dom att sända den just nu.. Okey, okey, ska skicka dom ett mail så får vi se vad dom säger. Vaddå ätit upp nån som ringde på dörren???! Vad faaan, vi pratade ju specifikt om att ni skulle vara snälla mot grannarna.. nån från hyresgästföreningen? Okeeey, då är det lugnt. Jo, du kan slänga det som blev över i soporna, det gör inte så mycket. Det blev inget över? Nähä. Kanske inte behövs nåt lördagsgodis då..? Luuugn, jag skojade, jag skojade!! Okey. Bra, hälsa dom andra. Valpen hälsar också. Cool. Hörs sen. Heej.
Puh!


Problem solved!

27 november 2007

Byta sig lite?

Det är jättejättekul att ha 26 kvadratkilometer dödsbrännmaneter Unga Örnar stylee från helvetet (onda) som husdjur! Och jag önskade mig ju dom i julklapp, så det är inte så att jag gnäller. Men det finns lite problem här:
  1. Dom tar ganska stor plats. 26 kvadratkilometer, för att vara exakt. Och det är lite större än min lägenhet. Lite.
  2. Vet du hur mycket 26 kvadartkilometer dödsbrännmaneter Unga Örnar stylee från helvetet (onda) äter egentligen? Va?? Kan säga att en 25-kilossäck manetfoder från Manetbutiken (på Karlavägen faktiskt, ganska bra ställe, dom har manetleksaker, min favvo är nog manethjulet, som ett hamsterhjul ungefär, fast som maneter springer runt i då, manetakvarier, rätt många böcker om maneter, och märkligt nog ryktborstar och klöspålar för maneter) den räcker inte långt. Jag håller på att undersöka om jag kan få manetfoder levererat i tankbil.
  3. Alltså, jag gillar ju djur och vill absolut inte att mina maneter ska ha tråkigt när jag är borta och räddar världen eller softar och dricker Piña Coladas eller så, så jag har lärt några av dom smartare maneterna (ca 5 kvadratkilometer av dom är lite klipskare än de andra 21 kvadartkilometrarna) hur man använder fjärrkontrollen till TV:n. Men det blir ju en del bråk om vilken kanal dom vill se...

Så det är inte alls så att jag ångrat mig, inte alls, fatta vad stolt jag var när jag och mina 26 kvadratkilometer dödsbrännmaneter Unga Örnar stylee från helvetet (onda) förstörde Radiohuset här om dagen. Men jag lurar liiiite grand på att sätta in en annons på Blocket. Jag tänker mig såhär:

26 kvadratkilometer dödsbrännmaneter Unga Örnar stylee från helvetet (onda) bytes mot gubbe.

Eller kanske:

26 kvadratkilometer dödsbrännmaneter Unga Örnar stylee från helvetet (onda) bytes mot Johan Lindqvist.

Möjligen är det samma sak.

22 november 2007

That's when I reach for my revolver

Över de blekingska potatisåkrarna ligger en dyster och skräckinjagande, men också lite så där trolskt cool dimma, så att det känns som om man vore skriven av Steven King, eller att man levde inne i Silent Hill eller så. Jag väntade mig liksom att det skulle springa upp potatiszombies ur åkrarna, med jord som rinner ur öronen. Must eat King Edward liksom. Lite så. En ljuspunkt i bilresan var en nyhet på radion om att en laxodling på Nordirland (tror jag att det var ialla fall, det var nånstans där, inte i Säffle eller Göteborg eller så) som hade utplånats av ett 26 kvadratkilometer stort stim av brännmaneter. Woooowww!! 26 djävla kvadratmeter dödsbrännmaneter. Från helvetet. Shiit. Det önskar jag mig i julklapp! Min önskelista ser nu officiellt ut så här:
Hej snälla tomten. Jag vill ha 26 kvadratkilometer brännmaneter. Dödsbrännmaneter. Från helvetet. Onda. Individuellt förpackade, tack.
Jag har varit rimligt snäll i år, så det borde gå hem. Ojojoj. Nu ser jag fram mot julafton kan jag säga. I bilen försökte jag då lyssna på radio, det fattade du väl tidigare? Va? Var med nu då! Där fanns:
  1. Pratprogram på P1, producerat av vänsterpartister, för vänsterpartister. Med vänsterpartister.
  2. Pratprogram på P2, producerat av människor som talar Finsk-Urgiska språk, för människor som talar Finsk-Urgiska språk. Med människor som talar Finsk-Urgiska språk
  3. Musikprogram på P3, producerat av 18-åriga vänsterpartister, för 11-åringar. Som ska bli vänsterpartister.
  4. P4 lokalradion. Shiiit! Don't go there säger jag!! Paddla fortare, jag hör banjomusik. Jösses...

Om du vill mig något är jag och mina brännmaneter på väg till radiohuset på Gärdet.

The age of consent

En märklig och lite besvärlig grej är att jag inte kan hålla mig lika gammal hela tiden. På Cardierbaren till exempel, så började jag och Ola som de företagsledare i de sena trettioåren som vi är. Men efter en hel del riktigt djuplodande diskussioner så åldrades vi en del, och jag skulle nog ärligt bedöma att vi var uppe och touchade på 50-års strecket i vår mognad och insikt. Men sen tog vitt vin över, och när hovmästaren lite oroligt började muttra om att vinkällaren snart var tom hade vi dalat ner mot, tjaa säg 13 eller 14 eller så. När vi avrundade kvällen med att försöka bryta oss in på Caféet och tvärdissade vakterna som försökte få oss att gå in på East var vi nog inte mycket äldre än fyra år. Tillsammans. Sen, när jag vaknade typ tre timmar senare visar mina beräkningar att jag var nånstans runt etthundraåtta år gammal. Demens? Check. I behov av rullator? Check. Inkontinent? Jorå. Löständer? You bet! Sen sjönk min ålder gradvis, och i går kväll planade jag ut runt 15-års strecket och tillbringade hela kvällen och natten där. Märkligt hur ofta det händer now days. I morse hade jag kommit upp mig lite, borde varit runt 25 eller så vid en fantastisk frukost. Sen dess har jag åldrats lite till, jag uppförde mig nog som 30 ungefär nyss när jag diskade, och så fort kostymen är på plats, enbart gjord av sånt som kostymer ska vara gjorda av, alltså ingen choklad, youghurt eller kaffe men rätt skrynklig fast ganska snygg ändå, kommer jag nog att landa runt 36. Och det är väl fine, det har jag ju liksom förtjänat, men det vore skönt att vara lite mer stabil, det är ju till exempel jättejobbigt att beställa nya körkort hela tiden. När jag och Ola var fyra år tillsammans ville dom inte ens ge mig ett körkort och det var nog rätt tänkt av dom, jag kunde nog inte ens hantera en banan så dags.

20 november 2007

Fluffy bunnies

Fy på fan. Nu ska jag berätta om min dag. Sätt dig ner och lägg ifrån dig den där jävla bananen, vi har ju snackat om det där, du vet vad dom kan ställa till med! OK? Bra. Sitter du ner nu? Och har lagt bort bananen? OK. Då åker vi. Så här har min dag varit. Tänk dig ett rum. I rummet, som är ganska snyggt faktiskt, kalkstensgolv och så där, står det ett gäng bord i U-form. Helt OK snygga bord också. På stolarna som står vid borden så sitter det typ 15 eller så kaniner. Söta fluffy bunnies helt enkelt. Vissa av kaninerna hänger lite med öronen, för dom är lite oroliga att dom ska få skäll. Andra har öronen stolt rakt upp och knaprar glatt på sina morötter. Dom vet att dom gjort bra grejer. Stoltast av dom alla är en, ehh, ska vi säga svart kanin. Näh, gråmelerad är den. Den vet att den är the shit, the #1 bunny, bunny di tutti bunnies. Den är en kanin som har levererat, och snart är det dags att få beröm, med ballonger och serpentiner och idolbilder på väggarna och A3-posters i Veckorevyn. Så stolt är den. Där sitter den glad och förväntansfull med sina glada och förväntansfulla kaninögon glittrande när plötsligt BANG!!!! så avlossar jag två pipor rådjurshagel rakt i pannan på den och tittar på när den lilla kaninhjärnan sakta rinner ner för väggen bakom. Precis så har min dag varit. Jävlar fan. Detta kan hanteras på ett av två sätt; (ha! semikolon! sweet...)
  1. Fosterställning. På golvet. Med Joy Division på så högt att man inte ser nåt ens. Eller
  2. Ta en taxi fort som fan till Cardierbaren och teama upp med Ola och rikta en skarpladdad och jävligt stor flaska Champagne rakt mot tinningen och trycka av.

Jag väljer 2.

16 november 2007

..aint nothin to fuck with

Jag skrev klart det senaste inlägget på Hässelby Gård. Det är inte alls dit jag ska, men skit i det nu. Precis när jag tryckte "Sänd" gick det förbi en liten, finsk semiberusad förortsfarbror. Han hade typiska förortsfarbrorkläder, alla inköpta på Stadium. Och en Wu Tang Clan-mössa. Och jag som tänkte att jag inte skulle dricka nåt idag..

Friday I'm in love

Ensam lessen och rädd finner jag mig strandsatt i Åkeshov av alla jävla ställen för att tunnelbananen plötsligt vägrade gå längre. Men det finns ljuspunkter; shit, jag gillar semikolon! Jag gillar alla ord som börjar med semi; semiautomatisk, semipackad, seminominell och semikåt till exempel! Var var jag nu då? Jo, det finns ljuspunkter; (dessa älskade semikolon! Jeezz) det är fritt från bananer idag, det är väl inte så illa? Fast där borta står en unge och viftar med den banan.. Vänta lite. Så. Du kan lipa allt du vill, jag tänker ändå kasta din banan åt helvete, vet du vad dom kan ställa till med, va? Var tyst och gå din väg nu. Så. För att återknyta till en tidigare diskussion kommer här en semiöppen inbjudan till Oscar Söderberg: (måste nog vara ett vanligt tråk-kolon här..) kom hem till mig och bredspackla! Jag slår upp öl och korv i matskålen. Sen går vi nån annanstans än på Rabarber och partar som om det vore 1999! Ni andra får också komma.

15 november 2007

Fruit Loop

Märkligt. Nu är det banan på Internet också.

Idag är en sån dag då det är banan på allt jag äger. Just nu till exempel är jag klädd i en ganska snygg kostym, med lite banan på, och försöker läsa några papper, som det är jättemycket banan på, och anteckna de få vettiga slutsatser jag kan dra från det som står i papperna, med jättemycket banan på, på min dator, som det är en hel del banan på. Ibland ringer telefonen, som det är en stor mängd banan på, och då tar jag bort den från laddaren, som är mer banan än laddare, och torkar bort lite av bananen från den (alltså telefonen, med en stor mängd banan på, inte laddaren som är mer banan än laddare. Häng med nu då!) så att jag kan svara utan att det blir ännu mer banan i örat på mig. Än det redan är då, för första gången jag svarade hade jag inte varit på bananspaning, man skulle kunna säga att jag var omdeveten om bananproblematiken i mitt liv, och inte förberedd på hur bananig (visst kan man säga så?? väl??? snälla??! äh) denna dagen skulle bli, så jag förutsåg inte att den ganska vardagliga och enkla åtgärden att svara i telefon skulle leda till att hela mitt öra (det vänstra) blev rätt så fullt av banan. Nu funderar jag en del på hur det kunde gå så här, men jag har ingen riktig analys klar. Jag hör av mig när jag vet mer.

13 november 2007

In the sunshine of your love

Idag skiner solen på mig och ett antal tatuerade småbarn och några andra jättemorgontrötta arbetare som är på väg hit och dit. I går sken solen inte på mig, och inte heller på den imponerande samling av tanter och farbröder som höll mig sällskap i tunnelbanan, på bästa tant- och farbrortid. Jag tog inte hem någon, även om jag gärna ville, det var som självplockning, men vem skulle mata dom med sviskon och linfrö (tanterna) eller öl och korv (farbröderna) när jag är bortrest, va?? Jag har ingen som helst respekt för sånna som skaffar sommartanter- och farbröder och sen bara släpper ut dom i skogen när det inte passar längre. Däremot sken solen igår på en flock taxibilar, ett flygplan och en äppelpaj. Bland annat. Idag ska solen fortsätta att skina på mig medans jag svingar mitt trollspö och trollar fram fantastiska idéer och andra värdeskapande saker från jävlars ingenstans och som kanske ska bli nåt riktigt stort, och sen några fler taxibilar och flygplan för att avsluta med att inte skina på en ganska lång krogrunda som jag ska gå på ikväll. Utan sviskon. Och linfrön. Och korv. Och öl. Men kanske med en Classic Champagne Coctail eller två. November får mig alltid att vilja börja röka pipa, det är nåt pipigt över denna månaden. Sitta framför brasan och röka pipa och klappa tanten och farbrorn som man förbarmat sig över och släppt in från skogen där dom satt och jamade.

08 november 2007

Prime mover

Mama, I'm coming home

Eftersom jag är Dan the Man, the Ayatolla of Rockandrolla, rörmokarnas älskling, elektrikernas Elvis, mattläggarnas onda Nemesis, fransmännens fiende, A nr. 1, hälften man, hälften kaka, så är jag redan, redan säger jag!! färdigkonsultad för denna jävligt underliga men mycket mycket coola veckan som började redan i lördags kockan innan klockan var uppfunen, där olika länder, språk, hotellrum, vinflaskor, parkeringsböter och små jävla hyrbilar som påminner om skokartonger med elvispar bakpå avverkats i en rasande takt. Om flygplansgudarna är goda, och det brukar dom vara mot mig, om än inte mot mitt resesällskap, kanske jag kommer hem (hem? hem?? va fan? hem??? hmm.. märkligt. heeeemmmm. undrar hur...? hem. hm) vilket kvartal som helst nu.

07 november 2007

Latino Stylee

Nu lägger vi av med dom här jävla språkövningarna. Det enda de har lett till är att tre tomtar, vars hemspråk man knappt ens i bästa fall kan kalla svenska börjat spinna loss i kommentarerna, till råga på allt på franska! Skäms!! Vad fan tänker ni på!! Okänsligt, det är vad det är. Så.
På förekommen anledning vill jag dessutom be de boende i rummen 405 och 409 på hotell Belauga om ursäkt. Samt troligen också de boende i rummen 507 och 307. Förmodligen får jag sträcka ut ursäkten även till de som bodde i rummen 305, 309, 505 och 509 också. Sorry, men det är sånt ni får ta, helt enkelt.

05 november 2007

Por la mañana se ha roto

¿Quiere una taza de café?

El tiempo no es tan temprano. Usted sabe, cuando se levantó esta mañana el reloj ya se había invented.There hubo dinosaurios en las calles de Barcelona. Y no había nieve, y que no haya tenido que volver temporada 1 de Homicidio, porque ya he devuelto, de vuelta a casa en Stockholm. Since no había dinosaurios, ni siquiera los múltiples colores con bastante largo y de las pequeñas historias mal Per Nuder ojos y Vicioso dientes largos, he pensado coger él, y se dirigió a la playa para tener una Sangría insted. Viva Zapata!! Ahora wer'e hablando.

03 november 2007

Morning has broken

Ska du ha en kopp kaffe?
Klockan är så sjukt lite. Alltså, när jag gick upp i morse så var klockan inte ens uppfunnen, så tidigt var det. Jag tror att jag gick upp klockan kambrosilur, eller kanske klockan krita. Eller jura, jura var hon nog, för när jag släpade mig ut i snöslasket för att lämna tillbaka säsong 1 av Homicide som jag hade hyrt men glömt lämna tillbaka så mötte jag ganska många dinosaourier på ett ödsligt och snöslaskigt (snöslask! Tidigt i november!! Give me a fuckin break man!! Varför i helvete har jag glömt att flytta till Jamaica, igen??!) nå, var var jag? Jo, ett snöslaskigt Östermalmstorg, där mötte jag ganska många dinosaourier. Jag vet inte vad dom hette, men dom var liksom spräckliga, och hade rätt långa svansar och små elaka jävla Per Nuder-ögon. Några hade stora elaka jävla tänder. En försökte äta mig till frukost, men jag kastade en Porsche på honom. Eller henne. Jag stannade inte för att kolla. En liten leksaksporsche jag hittade på gatan alltså. Nu är det något senare. Jag tror jag just åkte förbi en Cro Magnon. Jag hoppas på att det blivit så sent att dom har uppfunnit flyget när jag kommer fram till flygplatsen. Hoppas dom har uppfunnit en kopp kaffe också så dags. Och kanske upptäckt frukosten?

31 oktober 2007

Shake the disease

Kom inte och gnäll, turgubbe!
  • Spetälska
  • Ebola
  • Hantha-virus
  • Lungcancer
  • Strålningsskador
  • Spontan förbränning

Se där en mängd åkommor som är mycket, mycket säger jag!, skönare att ha än den onda jävvla evighetsförkylning jag, med en hjältes, en stor hjältes, mod kämpar mig igenom just nu. I alla fall får jag vara hemma denna veckan. Alltså, inte hemma som hemma och löka och ha morgonrock och raggsockar och sitta framför brasan med en pipa och en whisky på sideboardet och klappa kissekatten hela dagen. Utan altså mer hemma i betydelsen måste inte flyga åt helvete för att jobba varje dag, jag kan ta taxi eller tunnelbanan eller rent av en promenad. Hemma är ett konstigt ställe. Det är precis som ett hotell. Fast utan reception. Och bar. Och roomservice. Och daglig städning. Måste nog sluta vara hemma snart.

26 oktober 2007

Sampling

Jag har ju ändå aldrig skrivit ett enda av alla mina tusenmiljoner blogginlägg själv, så varför börja nu? Därför skulle jag vilja återge ett sms som kom från Björn i morse. Jag har inte frågat om det är OK att jag samplar hans sms och gör en egen låt av det. Men vad fan. Det är alltid enklare att be om ursäkt efteråt än att fråga om lov före. Så därför, se här ett utdrag ur Björns vardag. Det beskriver min vardag ganska bra också, den delen av vardagen när jag inte blir ihjälslagen av apflockar då:
"Ett stort djävla gäng från PRO, kepskonsumenternas riksförbund samt odugliga länsstyrelsechefers årsmöte förvandlade plötsligt min flygterminal till den onda terminalen från helvetet. Här sattes svenskt rekord i diskutera fläskpriser framför incheckningsmaskinen och upprätthölls en diger talarlista under debatten "tänk att min dotter flyttat till Säffle" vilken delade lokal med den likaledes onda kön till bagagedropen. Men det gjorde inget för SAS är ett kvartal försenat."
Utfallet av min lilla omröstning säger dessutom en hel del om dig. Skäms!!
Nu blir jag ihjälslagen av en apflock. Igen. Fan. Djävla sätt att sluta en fredag.

22 oktober 2007

Moments...

Tänk att precis såhär känns min dag också....

17 oktober 2007

The drugs don't work

39 480 kronor. Alltså trettioniotusenfyrahundraåttio spänn. Så mycket kostar det att köpa en paket av allt dom säljer på ett genomsnittligt svenskt apotek. Jag vet, för tidigare i dag åkte jag till ett genomsnittligt svenskt apotek och köpte en paket av allt dom säljer. Det kostade trettioniotusenfyrahundraåttio spänn. Jag fick bara köpa ett paket av allt receptfritt dom säljer. Jävla fariséer! Eftersom jag misstänkte att dom skulle vara ogina hade jag, ehhh, om man säger, liiksooom, förberett mig lite och, ehh, OK, fuskat lite grand, men dom gick inte på det. Jävvla regelryttare är vad dom är. Nå. Jag har alltså spenderat trettioniotusenfyrahundraåttio spänn på mediciner, och nu har jag, efter lite arbete, svalt, snortat, plåstrat och stoppat in olika saker i olika kroppsöppningar, och lyckats konsumera ett paket av allt dom säljer på ett genomsnittligt svenskt apotek. Utom avmaskningspillret för katter, det skulle tydligen krocka lite grand med pulvret man skulle ta mot diarré, det blev visst inget bra alls om man blandade sa dom. Sen rekommenderade dom inte abortpiller tillsammans med den där salvan för fotsvamp, men jag har inte märkt nåt konstigt. Nästan inget konstigt. Inte så mycket konstigt i alla fall. Nu vore det då fan om jag inte blev oförkyld, bums.


Obegripligt att dom kunde tvivla på detta.

15 oktober 2007

Star man

För 4,54 miljarder år sedan bildades jorden. För 4,15 miljarder år sedan ringde min väckarklocka och jag gick motvilligt upp ur en ganska skön säng, dock med skarv. För 4,14 miljarder år sedan var jag på väg till min klient. Jag var klädd i en ganska snygg kostym, helt gjord av en Statoilfrukost. För 4,13 miljarder år sedan började jag jobba. Nu, 4,13 miljarder år senare har jag kommit fram till mitt hotell. Där funderar jag på att stanna i ytterligare 4,13 miljarder år. Kanske stänger jag av telefonen.

12 oktober 2007

Go Horace

För mitt arbete om Geoduckar (Geoducks? Geodukier? Äh. Fuck it) fick jag igår Nobelpriset i litteratur. Go me! Jag tror att jag får fredspriset idag också. Wiiieee! Dessutom har jag fått en ny anka. Mer om detta kommer snart. Joo, du kan vänta lite.

08 oktober 2007

And the road becomes my bride ska det ju vara ju!

Min lägenhet har tröttnat på mig. Tidigare idag kastade den ut mig. Nu har du sålt din sista korv gubbe, packa och stick sa den. Jag ska vänta tills min lägenhet är ute på stan och gör nåt och sen smyga mig tillbaka in och gömma mig, så att den inte märker nåt när den kommer hem. Som tur är finns det en lounge på Arlanda som jag kan bo lite i. Sen finns det flyplan som jag också kan bo lite i, med det extra värdeskapande lilla tillägget att när jag öppnar dörren för att gå ut, när jag bott klart då, står dörren nån helt annanstans än var den stod när jag gick in, för att börja bo lite då. Om jag har tur är nån helt annanstans ett spännande och glamoröst ställe. Det där med att veta vart man ska flyga är överskattat och gammalt. Tvi! Fast troligen är nån annanstans ett ganska trist och oglamoröst ställe. Kanske finns där inte ens ankor. Eventuellt finns där ett hotell. Som jag kan bo i, lite. Om jag har bokat nåt då. Det vet jag inte om jag har. Men nu slutar vi prata om mig. Nedan ser du en bild på en geoduck. Eller, njaej, nedan ser du en bild på två barn. Varje barn håller en geoduck i famnen. Nedan ser du alltså en bild på två barn och två geoducks (geoduckar?) Mitt liv har inte varit sig likt sedan:

a) jag fick veta att det fanns nåt som hette geoduck, och

b) jag fick veta hur dom ser ut.

Med skräckblandad förtjusning väntar jag nu på att få veta vad man har dom till.



Varenda, jag säger varenda, sak jag kommer på att skriva som bildtext här kan man bli häktad för.

07 oktober 2007

Saturday night fever

Nå, i alla fall, jag vill bara slå fast att kombinationen gaaalet mycket champagne på fastande mage efter ett litet träningspass och sen matporr och ganska mycket ganska gott ganska rött vin och alldeles nyfödda barn som gör sitt jobb bra, det vill säga jollrar och är söta och inte skriker alls nästan och somnar när mamma och pappa vinar upp mig och matar mig med små kex med löjrom på inte alls är så dålig som vissa påstår att den är. Och sen en kopp te (the? thé? té? wtf..). Höll det där ihop alls eller blev du bara förvirrad nu?

03 oktober 2007

Teenage Fanclub

Alltså, nu måste vi prata om det här med mailen.. I morse låg där 87 (åttiojävlasju) nya från dig. Jag uppskattar jättemycket att du är engagerad och bryr dig om vad jag skriver och så, men jag har helt enkelt inte stött på några fler ankor på senaste tiden.. Vaddå? Okänsligt?? Men, jag menade inte att det skulle låta som om jag inte bryr mig om att du gillar ankor, det är bara det att det inte finns så många på kontoret, och jag kan ju inte hittepåblogga om nåt som inte hänt, det håller du väl med om?? Jooo! Jag tar visst dina känslor på allvar, men du måste förstå att jag har ett jobb och ett minimalt privatliv att hantera också, jag är helt säker på att om du Googlar på typ ankor eller ducks eller nåt så kan du hitta massor av.. Meeenn... Gråt inte nu då... Jag lovar ju att blogga om ankor nästa gång jag ser några... Duu, ta det lite lite lugnt, det låter som om du håller på att kräkas... Men jag vet inte vart jag skulle hitta några ankor här ikring, jag har ju badankorna såklart, va? Jo , de mår finfint, jag tror deras sexliv har utvecklats till det bättre, jag sover med iPod nu för tiden. Men snälla, lugn lite nu.. Ok, ok, samla dig nu, jag lovar att jag ska fixa nåt i veckan och... Men ååhh.... Du får fan inte börja skära i dig själv igen, vi har ju pratat om... Äh. Vad fan.




26 september 2007

Liten lägesrapport

Och det känns bra ja?


Nu ska jag berätta hur det känns. Vill du veta hur det känns? Är du lite lite nyfiken? OK. För då ska jag berätta hur det känns. Häng med nu då. Är du redo? Bra! För nu ska jag berätta hur det känns. Så här känns det: Nu ska jag berätta hur det känns. Det känns som om någon har liksom bundit fast mig i en stol. En rätt OK stol. Den är inte den obekväma dödsstolen med vassa plåtkanter och elaka spikar insmorda med gift som sticker upp i rumpan och sticker gifthål och så, och försedd med mördarelektroder som skickar tusen miljoner volt in i pungen lite då och då. Inte alls så. Den är inte heller världens mest fantastiskt sköna stol, du vet den som står på en strand när solen precis är på väg ner och man just har badat hela jävla dagen och fått sig ett glas iskall Chardonnay och man är lagom solbränd, så där så det nästan svider men inte riktigt och man vet att solbrännan inte kommer att spöka när man ska gå hem till hotellet och ligga med nån, även om man är lite sandig och saltig. Inte alls så heller. En stol mitt emellan dom två, fast kanske lite närmare strandstolen. I alla fall. Det känns som om någon har liksom bundit fast mig i en stol och sen bedövat mig med Piña Coladas och sen, ganska mjukt och smärtfritt sågat upp huvudet på mig. Och sen tagit ut hjärnan, lagt den i en mixer (alltså en sån man har att göra typ Frozen Margharitas i, eller morotspuré (eeww! morotspuré...), alltså inte en sån med 48 kanaler som man har att göra hårdrock med) och sen kört runt hjärnan i mixern en stund så den blir helt flytande och geggig, och sen blandat in typ en telefonkatalog och sen kört runt så det blir alldeles flytande och geggigt och sen hällt i en stadig slurk (och nu snackar vi typ en halv liter eller så) Tequila, och sen hällt tillbaka den i huvudet fast tagit bort isen först och sen sytt igen huvudet så det inte märks att det varit öppet och sen väckt mig försiktigt med en puss på kinden och sagt att nu kan du vakna, det är klart nu. Lite så känns det.

20 september 2007

Moments

Jag tog tillfället i akt att skolka lite under förmiddagen. Här får du se resultatet av mitt skolk. Detta är ett ganska bra inlägg, för det är många ankor med.


-Sa jag inte alls det!
-Sa du visst då!!


Uppe i tornet sitter jag och ruvar på hämnd.

Muddy Waters

Kommer inte på nåt oanständigt att skriva om vattenfall. Jo en grej...


Ankrace. Målfotot avslöjar vinnaren.


Detta är själva Ronneby Brunn. Ur den kan man dricka. Om man vågar.

19 september 2007

And the road becomes my home..

Jag har en rätt så jävla snygg kostym på mig, för närvarande bara gjord av ehh sånt som kostymer är gjorda av, men snart helt gjord av kaffe om den där jävla idioten fortsätter att bumpa in i mig hela tiden och spilla ut mitt goda kaffe på min snygga kostym, för närvarande till hälften gjord av kaffe. Jag bor på ett hotell som är större än många länder i Europa. Jag får åka moped från repan till mitt rum, och om man ska gå och hälsa på nån annan får man ta på scouthatt, scoutshorts, vandrarkängor och packa utrustning för att kunna baka pinnbröd och försöööka hika till det andra rummet sjungandes vi går över daggstänkta berg fallera. Det är så stort. Men jag ska inte bara gnälla. Det finns massa bra grejer med hotellet också. Som, eehhh... till exempel att dom... dom har en, een, ehh... OK, det simmar en ganska så cool fisk i akvariet som bubblar bakom ryggen på mig. Men annars finns det inte så många bra saker med detta hotellet faktiskt.

14 september 2007

Surrealistisk rock

Nu har jag en sån där Hunter S. Thompson-dag igen. Jag borde köpa gula solbrillor. Och skärm. Och cigarettmunstycke. Se här några exempel på saker som hänt mig idag:
I säkerhetskontrollen före mig stod ett uppenbart muslimskt äldre par, hon i slöja, han i sån där talibanfez och med ett stadigt Usamaskägg. Dom lägger sina prylar på bandet till röntgenmaskinen. Hon skickar upp en genomskinlig plastpåse. Den innehåller nån glossig tidning, och en trave DVDer. Porr..
En Japansk kille går framför mig i metalldetektorn. Den piper. Han blir visiterad en stund av en vakt. Som blir rätt generad så småningom och låter en kvinnlig kollega ta över. Den Japanska killen var en Japansk tjej tydligen.
På mitt plan är, jag svär, Carson från the Fab Five. Frågan är bara varför Carson kan finska..
I ankomsthallen har det utbrutit en mindre konflikt mellan två bataljoner kvinnliga Romer. När jag går förbi ser det ut som om det inte är långt kvar till strid med blanka vapen. Nån bredvid fotograferar.
Alltså, blir det lättare om jag ger upp och blir sinnessjuk frivilligt?

13 september 2007

..och en Bellman

Det var en Amerikan, en Sydafrikan och en Finne. Detta är alltså inte en vits, utan min kväll igår. Sen var det en Amerikanska och en flock Finskor som fick för sig att jag var hockeyspelare. Sen var det 700 Piña Coladas och en finsk klubb med lite mysko inredning. Av nån anledning tyckte jag det var galet roligt att Sydafrikanen rökte Marlboro Menthol. Kanske för att de är helt vita.. När jag inte kom på fler hockeyskämt att berätta för finskorna gick jag hem. Jag hade varit tacksam om du ringt och sagt att det inte var en så bra plan att promenera hem för att piggna till lite eftersom jag

a) inte hade en susning om var jag var och
b) inte hade en susning om var jag bodde.

Taskigt var det att du inte ringde och sa det, då hade jag sluppit irra runt i Helsinkipinki lessen och ensam och rädd och vilsen klockan 5 på morgonen. Och Ryska maffian jagade mig och ville tvinga mig att bli sjöman tror jag. Och ingen mumintrollsförklädnad hade jag heller. Dom hade stängt när jag landade.
EDIT
Jag insåg att detta är mitt hundrade inlägg. Det hundrade inlägget borde, tycker jag, innehålla minst ett könsord. Därför: kuk.

12 september 2007

Helsinki my love

And the winner iiiiss...

Semestern är nu slut på riktigt och livet börjar återgå till det stilla gaalna flipperkuleliknande meningslösa elände som jag antar att det är meningen att det ska vara. Bananflugorna hemma är lite lessna och klagar på att dom aldrig får träffa mig. De hotade med att flytta. Trist, men det får man väl ta. Eftersom jag är på väg till Finland funderar jag på hur jag på bästa sätt ska klä ut mig till ett mumintroll. Jag tror att detta är bästa sättet att klä ut mig till ett mumintroll:
1. Ta reda på en affär som säljer mumintrollsförklädnader
2. Köpa en mumintrollsförklädnad och
3. Ta på mig den.
Visst önskar du att du vore jag ibland? I Finland, i mumintrollsförklädnad, ska jag träffa några sköna amerikaner över några sköna Piña Coladas och prata den amerikanska hälsovårdsmarknaden och progressiv house (sant!). Sen ska jag, fortfarande i mumintrollsförklädnad, hålla tal. Jag har inte bestämt mig om vad ännu, men jag har två idéer:
1. Vattnets betydelse för sjöfarten (ett av mina paradämnen, efter tysk pornografi och TV-serien Matlock), eller
2. Hur det känns att hålla tal i mumintrollsförklädnad.

Till sist ska jag få ett pris. Jag är lite osäker på varför, men jag misstänker att det är för bästa mumintrollsförklädnad.

09 september 2007

Tillökning i familjen

Under ganska lång tid har det bott en badanka hemma hos mig. Han verkade lite ensam och ledsen, så för några år sedan, högt uppe i en skyskrapa i Tokyo fixade vi lite damsällskap till honom. Om nu har dom legat där och guppat i badkaret tilsammans i några år. Märkligt nog har jag aldrig kommit på dom med att hångla, och jag började undra i mitt stilla sinne om nån av ankorna var gay. Eventuellt kunde klart båda vara gay, men då måste dom ju kunna hångla väl? Det borde väl vara så det funkar?? På sista tiden har jag intensifierat mina ansträngningar för att få ihop dom, spelat Norah Jones på kvällarna, spetsat badvattnet med vitt vin och räkor, visat 9 ½ vecka för dom, ja du fattar. Och nåt måste ha funkat, för i dag fick dom barn. Och då måste dom ju rimligen ha knullat? Bra jobbat ankorna!! Kör hårt, jag är ändå inte hemma så mycket, så det är inte så att ni stör mig eller så. En mycket bra dag att födas på detta, för övrigt!


9 ½ anka

06 september 2007

La grenouille deuxieme

På taxametern står det 1 500 000 Euro och man vet att man är i Frankrike för knappen för varningsblinkers är helt utsliten och vi åker just igenom Frankrikes Solna typ och jag är så jävla förbannad på allt och hatar dom jävla assholes, fram med det där jävla Eiffeltornet ni är så stolta över nu då, så, kom igen annars ska ni fan få se på Brieost i baskern era jävla kräk och sätta eld på era dragspel ska jag också göra och om inte hotellet är typ här och nu och har en stor jävla grogg åt mig när jag kommer fram så ska ni få se på fan! Men dom som gav upp och anslöt sig till mig är ganska rara. Dom opålitliga små svinen.

La grenouille

Det finns en särskild plats i helvetet för folk man köper saker av och som sen ger en dålig service. Detta vet jag, för jag har byggt den själv. Den ligger i min källare och innehåller så grym tortyr att du nog inte skulle tro på det om jag berättade. Men alla Ulf Lundells skivor finns där, vi kan börja så. Den kommer snart den jävla idioten jag tyvärr har handlat saker av och som pajade hela min morgon snart att lära känna. Och sen har denna usla dagen från helvetet faktiskt bara blivit sämre, så om inte den manliga flygvärdinnan, pursern tror jag det heter fast jag tycker det låter som en plånbok, eller nä, steward heter det ju så klart pucko, som gav mig vin nyss varit lite kär i mig och fjäskat upp mig ordentlig så hade du snart kunnat höra på nyheterna om hur SK 514 från Stocholm till Paris av okänd anledning exploderat över Tyskland och alla ombord och några tusen invånare i Köln omkom och myndigheterna kan inte utesluta terrordåd fast i själva verket var det min utskällning som orsakade både kraschen och dödsfallen på marken. Men det var han, så det behöver du inte. Jag är på en flygplats med en stor näsa och när jag på bästa engelska med amerikansk brytning försökte ställa en fråga till en grodjävel blev han alldeles blek och började vifta med sin vita tröja och gav sig. Facit så långt: 27 personer har kapitulerat, 15 av dem har anslutit sig till mig, en har dragit till Algeriet och försökt organisera nån slags motstånd. Jag funderade på att skaffa en ganska snygg kostym helt gjord av Brieost för att smälta in bättre, men fuck it, både detta och annat.

05 september 2007

Undrar om jag hinner gå och ta en Latte??



02 september 2007

Umpf umpf umpf

På houseklubb i Sthlm och alla är tusen år yngre men jag ger fan i det för musiken är grym och stämningen är helt OK för alla är här för musiken och inte för att steka men dom är så små att jag slår armbågen i huvudet på dom hela tiden och dom tror nog att jag är knarkspan fast jag har sett en kille och en tjej som absolut är knarkspan för dom gillar bara musiken när nån tittar på dom och dom slutar nog tro jag är knarkspan när dom ser färgen på mina kort och att jag ibland köper gaaalna drinkar åt dom jag är här med, och att jag faktiskt gillar musiken på riktigt så wtf. Märkligt men lite skönt samtidigt. Alla utom jag är galet champagnefulla dessutom. Men inte jag då.

31 augusti 2007

Bark at the Moon

Jag skar mig när jag rakade mig i morse. Jaha, big deal, bu-hu ska jag tycka synd om dig nu eller? Klarade du av det själv eller fick du ringa in en ambulans och ett trauma team din jävla gnällspik, hör jag dig säga, men vänta lite nu för det var egentligen inte det som var poängen, poängen var var i ansiktet (så klart jag rakade ansiktet och inget annat din jävla snuskpelle, sluta fantisera och häng med nu!!) jag skar mig. Jag skar mig nämligen när jag rakade mig i morse, strax under högra ögat, nästan där ehh den delen av ansiktet som inte är ett nedre ögonlock börjar bli ett nedre ögonlock. Typ där. Du fattar? Av detta kan man dra lite olika slutsatser. En av dem är att jag har blivit en varulv, med hårväxt i hela ansiktet inklusive läppar, ögonlock och näsa, och att jag desperat försöker dölja det (det är ju fullmåne också..). Och det är en bra och lite kul gissning fast fel. En annan gissning skulle ju kunna vara att jag eehh kanske försökte raka mig samtidigt som jag lyssnade på Ya Mama med Fatboy Slim och det är också en rätt kul och kanske lite mer MTV-ig gissning men det är också fel. En ledtråd: när jag böjde mig ner för att plocka lite växel att köpa morgonknark för blev jag slagen skithårt i huvudet av något som verkade vara en hatthylla... Är du med nu då? Japp! Ninjan är tillbaka. Han hade tydligen varit på Aya Napa och haft rätt kul, jobbat i bar och slackat på stranden och så. Ordnat ett midnattsrave hade han också. De ganska söta tjejerna som jobbar där jag köper kaffe på morgonen såg lite förskräckta ut när jag kom in med blod rinnande i en liten ström från ena ögat och huvudet, som om de inte visste om de skulle tycka synd om mig eller vara rädd för mig. Lite som jag känner för Mona Sahlin typ.

27 augusti 2007

But, but why.....

Lessen grabben, men nåt sunt-förnuft-centra kan vi inte hitta...

Alltså, nästa gång jag tycker att det är en bra idé att ta hem en av mina bästa vänner från Curacao (men stavas öjäveln så?? jag blir förbannad..) till Stockholm och dricka mer vin än hela Frankrike en söndagsnatt och inte sluta dricka mer vin än hela Frankrike förrän tidningsbudet skrikande sprungit från huset (det var faktiskt inte bara jag som gjorde det där. sorry tidningsbudet... kom tillbaka i morgon, OK?) och solen lyser och fåglarna kvittar (men håll käft med det där kvittrandet nu då!) så väntar jag mig att du, som ändå lovat att ta hand om mig, ringer och säger att nej, nej det är inte en bra idé. Släpp det där grabben. Som nu. Jävlars nu. OK?. OK? Just nu ser jag inget på ena ögat, har druckit 2 000 liter vatten och ätit 150 Ipren och funderar på om jag ska kräkas eller börja blöda näsblod. Eller kanske både och. Jag vill åka tillbaka nu.

22 augusti 2007

Pooff sa det.

Här inne låg min kalender...

Alltså, jag vet ju att jag har lovat dig att lägga av nu. Att jag hade gjort det för sista gången. Att det inte skulle bli nåt mer. Att nu var det över, slut, att nu, nu skulle det bli ordning och reda och att det Vanliga Livet skulle härska. Och sen lik förbannat så hittar jag mig själv bland tio tusen miljoner småpackade människor som vinglar omkring och trängs och spiller öl på mig och käkar langos från helvetet och pratar sönder konserter vi hade velat lyssna på och det gick minsann inte att köra deeen vägen till mitt hotell för där har nån jävel byggt en stor jävla scen som jag inte ens är chef för och på den står nån jävla artist och spelar men den kan man ändå inte lyssna på för det står några tjackpundarbrudar från Malmö och pratar sönder hela jävla konserten och det spelar ingen roll egentligen för precis intill står ett polskt zigenartivoli och väsnas så man ändå inte hör nåt. Här med lovar jag att aldrig sätta min fot igen på:
a) nån festival
b) nåt som avlägset liknar en festival. Och då menar jag avlägset. Typ att det finns mer än 2 personer på samma plats samtidigt som nåt gör ljud som skulle kunna uppfattas som, ehh, tänkte skriva musik här men jag tror jag skriver ljud, nåt som skulle kunna uppfattas som ljud. Eller
c) nån stans över huvud taget.
Så det så! Om jag ljuger, hihihi, jag skrev faktiskt ljuder först innan jag märkte det, om jag ljuger, så ska det vara, så lovar jag dig att du ska få bjuda mig på så många paraplydrinkar att jag inte orkar fler. I går exploderade min kalender. Pooff sa det, så packade den ihop och stack när jag berättade för den vad jag tänkte hinna med i höst. Så nu ses vi kanske aldrig mer. Kanske.

17 augusti 2007

Pretty Vacant

Semestern, detta märkliga djur... Semestern finns i olika smaker och färger. Vackrast och godast, tycker jag, är den semestern som innehåller en strand med palmer och helt OK randiga stolar man kan hyra och ligga i och en liten bar nånstans på den stranden som har liksom ett litet fuskvattenfall och där man kan köpa sina frukost- lunch- och middags-Piña Colada och inte en enda tysk hårdrockare syns till på minst 300 000 mil och det ringer ändå inte nån för att telefonen funkar inte så långt bort och skulle det ringa nån så skiter jag nog i det ändå (om inte det är du som ringer såklart). Yeezz, yeezz, yeezz... Och sen finns det en helt annan sorts semester. Den är precis som att jobba, fast utan att jobba. Den har jag haft nu i en vecka. Sovit? You bet! I fosterställning! Varit vaken? Tjaa, det beror väl på hur du menar, men om du menar vaken som i inte sovit, kanske till och med gått en sväng och lyssnat på Joy Division så OK då. I fosterställning. Det mest konstruktiva jag gjort var nog i tisdags. Då åt jag upp en nyckelpiga. Rekommenderas inte, den var rätt äcklig. Memo to self: sluta äta insekter.. Men nu blir det inte mer med det! Nu väntar en helg som kommer att vara i det närmaste Ariskt produktiv. Sen jävlar ska jag åka bort och göra spännande och farliga saker nästa vecka. Vissa av dem i kostym, vissa av dem i publik och vissa av dem på helt andra ställen.

11 augusti 2007

Det var ju inte meningen att det skulle bli så här...

En åker, helt gjord av lera? - check!
Tusentals halvfyllon som lyssnar på musik och filmar med mobilen? - check!
Tusentals halvfyllon som jobbar med musik och dricker gratisöl - check!
Artister utav helvete, vissa ganska bra (!) - check!
Ett tjugotal skåningar, riktiga och wannabees? - check!
Damp för att jag tittar i stället för att jobba? - check!

06 augusti 2007

Home Sweet Home

En veckas efterproduktion som innehöll soova, åka fort som fan i teleporterkorg i spöregn (kan bli min nya grej faktiskt), ett evinnerligt flyttande av små jävla paket hit och dit, och några stora jävla paket också och en hel del administration (jag samlade ihop alla papper jag kunde samla ihop och eldade upp dom) har gått. Nu har jag hängt i Norrland så länge att jag börjar kasta lystna blickar på renar och skotrar och jag får inte ens tvärbryt på att allt går så jäääävla lååååångsamt. Varje gång. OK, det hände att jag inte fick det en gång. Så nu var det dags att åka hem. Jag laddade mig själv med Den Grymma Frukosten Från Himmelen (to be continued), och iPoden med Justice och sen körde jag med lätthet ifrån långsammare fordon. Som rymdfärjor. Och JAS-plan. Och ljuset. Som en bat out of hell, så var det. Och inte en enda av mina medtrafikanter gav mig fingret! (Facit på uppresan: två fingrar. Ägaren av det ena menade nog lite allvar, han försökte preja mig av vägen. På Höga Kusten-bron.. Och döda mig alltså. Men bland mina oanade, onödiga och i bland oanständiga talanger finns Att Undvika Att Bli Prejad Av Vägen, Särskilt På Höga Kusten-Bron, så jag klarade mig.) Eftersom det var ett tag sedan jag och min lägenhet sågs fick jag legitimera mig, prata snällt med den och viska ömsinta ord i låset innan den släppte in mig, men nu börjar vi bli kompisar igen. Ninjan syns inte till heller.. Jag har alltså inte slagit mig på nåt i lägenheten på jättelänge..Weird. Men han kanske är på Ninja-semester. På nån Ninja-resort. Eller på Ninja-kollo. Jag håller dig uppdaterad! Man kan tro att den lilla festivalskolan är redo för avslutning, men det kommer ytterligare ett kapitel. Det ska handla om Publiken, en varelse hemskare än, äänn.. än Ljusdirektören och Backlinegorillan. Tillsammans. Håll ögonen öppna de närmsta dagarna får du se!


Visst har du också saknat Emiliano Zapata? Det är nåt självsäkert snuskigt över sättet han har en ganska oanständigt spetsig sombrero i knät, visst? Dessutom, kolla stövlarna på Hans Zapata, bredvid honom. Coooolt. Fy Fan.

31 juli 2007

Moments

Ett gäng Norrlänningar, riktiga och wannabees. Dom äter pålkranar till frukost. Frans Ebbesson. Oklart om han vet vad frukost är. Vad skulle kunna gå fel?


20 st Skåningar, riktiga och wannabees. Dom bor och lever i en gul buss. Och dricker öl till frukost. Ingen i Norrland har begripit ett enda ord på hela helgen. En 14-årig kille från Göteborg. Vad skulle kunna gå fel?

Det var inte meningen att det skulle bli sådär...


Döden lurar bakom hörnet.....


En festivalgeneral. Minus sabel och papegoja. Vad skulle kunna gå fel?

22 juli 2007

I've got the poison, you've got the remedy


Den svenska läkemedelsbranchens samlade produktion, några sladdar, tejp i massa färger (vissa av dem påtagligt gay) och ett USB-akvarium skänkt av ljusdirektören. Att-göra-listor-från-helvetet, midnattssol, pitepalt, stora jävla hjullastare som susar runt öronen på en (och bland annat hämtar giraffer faktiskt!), två hundra miljoner laminerade papper. Och en produktionschef (jag då!) Hur ska detta kunna gå annat än bra?

20 juli 2007

In a surrealistisk kind of mood...

En rätt oskön kombo av halsfluss, feber, långa arbetsdagar och mycket konstigt skit i huvudet gör att det känns rätt mycket som om jag är med i nån slags Pink Floyd-video just nu. Jag saknar humlan från Svedala lite. Den blev liksom min kompis. Det kändes som om vi var på samma nivå och förstod varandra bra. Nu ska jag testa att blanda receptbelagda läkemedel med icke receptbelada läkemedel och lite sådant som inte med bästa vilja i världen kan kallas läkemedel och skölja ner det med lite korvkaffe. Så ska vi se vad det blir för output...

17 juli 2007

Liten festivalskola del 16. Medhörningsteknikern

Jag försökte få till en bra bild på Medhörningsteknikern. Eller på någon av hans lakejer, Mikrofonmännen. Så att du skulle fatta vad det handlar om. Men min Medhörningstekniker, Ola Glans, fastnade inte på bild. Det är en superkraft som Medhörningstekniker ofta har. Därför publicerar jag i stället en bild på Ola Glans ganska märkliga katt. Som också heter Ola Glans. Och som också är Medhörningstekniker.

14 juli 2007

Moments

Måns har bara druckit två öl. Han lovar. Nånsin!


Om inte Johanna och hennes syrra håller i scenen blåser den bort och flyger iväg som en stor drake.

Hur många i festivalledningen krävs det för att byta en glödlampa? 20 st, och en skitstor skylift!


Personalen gör det den gör bäst...


Björn är inte döv. Han skiter bara i dig.


Att gå på scen under en Hammerfallkonsert påminner inte så lite om en vanlig dag i Bagdad..

Bakfull festivalskola

För alla er som inte är helt uppdaterade på festivalspråk betyder ordet Produktionsmöte inte alls ett möte om en produktion. Produktionsmöte betyder att, efter att sista artistjäveln packat och stuckit sätta sig på kontoret med andra scenchefer och de tekniker som är ens vänner och undersåtar och dricka öl utav helvete. I går hade vi ett astronomiskt produktionsmöte. Jo fy fan. Nyss svarade jag så här på en fråga från Medhörningsteknikern:
Har gått åt helvete! Jag har gett upp och ligger nu och tittar på en humla. Den är ganska fin.
Jävla produktionsmöte.

12 juli 2007

Liten festivalskola del 16. Väder

I Svedala har det regnat. Som fan. Tydligen hade det regnat ett tusen fyrahundraåttio kilometer (eller nåt) bara på en timme. Nå, det får man räkna med när man gör festival. Det kräver dock att man planerar lite annorlunda. Här syns mitt produktionskontor (jag uppe till vänster):


Styr dikt babord för bövelen! Annars rammar vi Front of House! Angör nu genast backstagebaren säger jag!

Dessutom ställer vädret lite större krav på personalen. Jag har till exempel anställt 10 sånna här som stage hands:

Satan vad dyrt det blev att trycka upp t-shirts som det står Local Crew på. 10 ärmar skulle dom ju ha... Var... Men personalcateringen blir enkel. 800 ton sill får man för rätt lite pengar...


Dessutom ställer vädret andra krav på artisterna. Som tur är lyckades vi ställa in alla spelningar och bokade i stället dom här killarna. Så det ska nog lösa sig.


09 juli 2007

Vart tog den söta lilla skolan vägen?

Lugn, bara lugn. Stilla din ångest, dämpa oron i blicken, slå av panikknappen. Dra ner på stressen. Chill. Den lilla festivalskolan är och badar, men den har badat klart redan på torsdag (den var ganska smutsig faktiskt, i kropp och i sinne, och det har tagit en stund för den att bli ren) så då är den tillbaka. Då kommer bland annat det fantasieggande begreppet Medhörningstekniker att gås igenom och förklaras. Dissekeras nästan. Missas inte!!

Åhhh, Scenchefen....

PS. För er som inte läser kommentarer (skäms i så fall!!) så har ju Mr. Salaryman i det förra inlägget gjort helt klart att alla Säkerhetschefers moder (eehh, eller fader...) så klart är Patrik Swayze i Roadhouse. DS.

05 juli 2007

Liten festivalskola del 15. Säkerhetschefen

Vaddå "grillen är inte tänd..." Vad fan menar du??

Säkerhetschefens främsta uppgift är att hålla skrikande horder av småflickor, fordringsägare och andra beundrare borta från Scenchefen, så att han i lugn och ro kan sitta på produktionskontoret och blanda grogg. Och ibland, om scenchefen ser trygg och säker och nygroggad ut, oroa sig lite för artister och publik. Men bara ibland, om det inte finns något viktigare (typ Scenchefen) att oroa sig för. Säkerhetschefen blev utkastad från Främslingslegionen. Och från England. Och från Unga Örnar. Han var för hård för dom. Dessutom är han en jävel på att hacka ihop en sallad när Scenchefen grillar. Och sen bjussar han på gott vin lite då och då. En riktig klippa således!

04 juli 2007

Liten festivalskola del 14. Ljusdirektören (den Förskräcklige)

Ljusdirektören är en av de varelser vi förvarar i Front of House (för vidare information, se Liten festivalskola del 10. Front of House). Där sitter han, högt uppe, och ruvar på hämnd, som en småelak gud som vaknat på fel sida. Eller som en småelak gud som just upptäckt att han fått restskatt. Eller nåt sånt. Du fattar. Tillsammans med sina undersåtar, Dimmerkonstaplen och Da Lampie Man härskar han oinskränkt över ljus och mörker. Och ett litet kylskåp fullproppat med öl. Deras huvuduppgift är att tända och släcka lampor. Gärna i takt med musiken också! Om man ber snällt, till exempel genom att göra en staty av Ljusdirektören (den Förskräcklige) och lär sina barn att dansa danser runt den, och offrar slavar och boskap, får man komma och hälsa på uppe i hans torn. Där kan man sitta i en ganska skön stol, kolla när Ljusdirektören (den Förskräcklige) tänder och släcker lampor över nån artist som lallar runt på scenen, och kanske, om danserna man lärde sina barn var fina, bli bjuden på en öl.

Det händer att Ljusdirektören lämnar sitt torn och går runt på scenen som en vanlig man. Och mekkar ihop en LED-podd till exempel...

02 juli 2007

Liten festivalskola del 13. Efterproduktionen

Efterproduktionen är precis som efterfesten, efterbörden, efterräkningar eller eftersläppet. Något man har efter festen, börden, räkningarna, eller släppet. Efterproduktionen finns i två smaker: rött och grönt. Den gröna efterproduktionen innebär att man, så snart de sista artistjävlarna har packat & stuckit (och det går fooort i grön efterproduktion, det kan jag säga) korkar upp etthundratjuosju flaskor Bollinger, säger So long suckers till de tekniker som varit ens vänner och undersåtar hela helgen, och, tillsammans med Vice Scenchefen, Säkerhetschefen, De Mindre Scencheferna, samt eventuella groupies man skaffat sig, sätter sig i produktionssoffan med målet att bli astronomiskt packad. Och under tiden för man oväsen och lever om och stör de tekniker som varit ens vänner och undersåtar hela helgen medans de sliter i sitt anletes svett. Häckla dom brukar jag också göra. Sen finns det efterproduktion med röd smak. Den innebär att man efter bästa förmåga noggrant packar ihop produktionskontoret och sedan, nykter och städad, hjälper de tekniker som varit ens vänner och undersåtar hela helgen med glada tillrop av sorten Snyggt packad case Mackan! och ger tummen upp, och snattar Fanta & chips i logerna så att de tekniker som varit ens vänner och undersåtar hela helgen får lite Fanta & chips att äta och dricka medans de jobbar. Och sedan går man till sängs klockan 08:30 morgonen därpå och undrar vem fan som släppt ett termonukleärt vapen i huvudet på en. Så avslutas också den gröna efterproduktionen, by the way. I båda fallen ser man ut så här efteråt. I år hade jag en röd efterproduktion...

Vars fan la jag nu The Arks kvarglömda digitalmulti... Vad fan är en digitalmulti egentligen...