Över de blekingska potatisåkrarna ligger en dyster och skräckinjagande, men också lite så där trolskt cool dimma, så att det känns som om man vore skriven av Steven King, eller att man levde inne i Silent Hill eller så. Jag väntade mig liksom att det skulle springa upp potatiszombies ur åkrarna, med jord som rinner ur öronen. Must eat King Edward liksom. Lite så. En ljuspunkt i bilresan var en nyhet på radion om att en laxodling på Nordirland (tror jag att det var ialla fall, det var nånstans där, inte i Säffle eller Göteborg eller så) som hade utplånats av ett 26 kvadratkilometer stort stim av brännmaneter. Woooowww!! 26 djävla kvadratmeter dödsbrännmaneter. Från helvetet. Shiit. Det önskar jag mig i julklapp! Min önskelista ser nu officiellt ut så här:
Hej snälla tomten. Jag vill ha 26 kvadratkilometer brännmaneter. Dödsbrännmaneter. Från helvetet. Onda. Individuellt förpackade, tack.
Jag har varit rimligt snäll i år, så det borde gå hem. Ojojoj. Nu ser jag fram mot julafton kan jag säga. I bilen försökte jag då lyssna på radio, det fattade du väl tidigare? Va? Var med nu då! Där fanns:
- Pratprogram på P1, producerat av vänsterpartister, för vänsterpartister. Med vänsterpartister.
- Pratprogram på P2, producerat av människor som talar Finsk-Urgiska språk, för människor som talar Finsk-Urgiska språk. Med människor som talar Finsk-Urgiska språk
- Musikprogram på P3, producerat av 18-åriga vänsterpartister, för 11-åringar. Som ska bli vänsterpartister.
- P4 lokalradion. Shiiit! Don't go there säger jag!! Paddla fortare, jag hör banjomusik. Jösses...
Om du vill mig något är jag och mina brännmaneter på väg till radiohuset på Gärdet.
1 kommentarer:
På militär inryckningsorder förr i världen: "Förstör, om möjligt bränn!" Återanvändningsbart på SR.
Skicka en kommentar