Sportåret 2008

Nähä, om man skulle försöka avsluta det här året, ett ganska OK år trots allt, lite för mycket kryckor och lite för lite Piña Coladas på sista tiden, men ändå ett helt OK år som sagt, med att slita sig från den soffa i vilken jag bott, levt och verkat på sista tiden, och komma ut och träffa lite människor som finns i verkligheten i stället för de som bara finns inne i mitt huvud. Jag tror att de jag ska träffa i kväll finns i verkligheten i allafall. Nån sa att dom fanns i verkligheten, och jag tror att den som sa det var Johan Lindquist, som jag är rimligt säker på finns i verkligheten, så antagligen finns dom jag ska träffa i kväll i verkligheten. Det är så klart inte helt omöjligt att jag fantiserat ihop alltihopa, men jag tror inte det. Om jag har fantiserat ihop alltihopa blir det en underlig nyårsafton, men om det är på riktigt och jag faktiskt ska åka på kalas blir det nog en underlig nyårsafton ändå. En win-win situation skulle man nog kunna säga. Nå. Jag återkommer och berättar, eller så fantiserar jag bara ihop något, vi får se vilket som blir bäst!

Och nu, nånting helt annat

Nähe. Om man skulle gå ner till stranden..?

Vasaru? Inte det nej.

Julgubbe

Jag tänkte försöka skapa en egen jul-TV-tradition, så jag ägnade julaftons förmiddag åt att titta på dokumentären om Thomas Quick. Det skulle kunna bli en sån sak man tar med sig sen när man bildar familj tänkte jag. Och då vandrade mina tankar till en skylt jag gjorde nån gång under förra århundradet och satte upp på dörren till den källarhåla i Birkastan där jag höll till.

Hög oktan

Igår var det dags för att kickstarta julen med traditionellt bak av lussekukar och glöggblandning hemma hos några goda vänner. Det gick mycket bra. När vi ställde glögggrytan på bordet och tog av locket självantände glöggen. Ett tecken på att det kommer att bli en mycket potent jul.

Nu med käpp

Det där med att gå ut på konsert med kryckor är inte så dumt faktiskt. Först kan man glo surt på nån som sitter i den sköna soffan på stället tills de mumlar uschäkta och flyttar på sig så att jag och min personliga assistent kan sätta oss där istället, vi har ändå förtjänat det mycket mer. Sen kan man övertyga personalen att ge bättre service, för det är synd om mig för jag är handikappad och ändå har jag släpat mig hit på mina kryckor, sen funderade jag på att man kanske kunde fylla kryckorna med sprit och sitta och skåpsupa inne på stället men jag struntade i det för jag tänkte att den kanske rinner ut ur dom små hålen som finns längst ner på käpparna. Så all in all inte så dumt faktiskt, man kan peta på folk man tycker står i vägen också. Nackdelen är väl kanske att man känner sig lite gammal och funderar på om det ska fortsätta vara såhär och om man kommer att sluta som en sån surgubbe som petar på folk med sina kryckor och berättar oändliga historier som ingen bryr sig om ändå och helt osammanhängande är dom så det går ändå inte att hålla reda på vad fan han menar gubbjäveln, men där är jag nog alla redan kanske.

Nu tänkte jag åka till Nacka och bli bjuden på lussekukar och glögg.

Denna kom min väg

Och i min ständiga strävan att bli en bättre make, lyssnare, pianist och husse beslöt jag att fylla i den. Jag tycker att du borde göra det också, det är så mycket du inte vet om dig.

Och idag, då.

Dom spränger ganska mycket här utanför nu. Eftersom jag är hemma mest hela tiden så märker jag sånt, med mina känsliga sinnen. Nej, det är inte knarket som talar, jag menar allvar, dom spränger ganska mycket där i hörnet på Östermalmstorg där nån snodde ett hus och lämnade ett hål istället tidigare i år. Jag har varit ute några gånger och frågat om jag får vara med eller kanske rent av hjälpa till lite, men nu här om dagen kom det hem några poliser som sa att jag skulle lämna byggjobbarna i fred, så fram tills jag övertalat någon att gå och köpa en glasögon-lösnäsa-mustasch (mustach? mustash?) åt mig så jag kan gå dit och fråga igen så håller jag mig lugn. Ingen rektalinspektion har det blivit heller. 

Egenvård

Alltså, nu är det ju visst så att jag själv kan köpa en termometer och ta min temperatur flera gånger om dagen, så sjuk är jag inte. Men det är en fråga om principer och om samhällets gradvisa förfall. När jag var liten gosse kom provinsialläkaren hem till en och gjorde en rektalinspektion flera gånger i veckan (och ofta två gånger om dagen på större helger), bara för att det var vår rätt som små barn att bli pillade i stjärten. Men man hade en tydligare känsla för plikt och rättigheter på den tiden. Facebookgruppen Anal Probes to the People någon?

Jag har gjort en anmälan

Fast man kan fixa sånna grejer också

Tydligen funkar det med knarkvärktabletter och lite Champagne visade det sig senare. Där ser ni jävla pharmacephter. Inte stavas det väl så? Farmaceuter? Pharmacephter? Apotekare då. Att det ska vara så svårt.

Ganska ofta just nu så undrar jag varför man utsätter sig för olika saker

Till exempel det jag utsätter mig för just nu. Ganska tunga doser knark i kroppen hjälper faktiskt inte särskilt. Får man slå ihjäl folk och hävda nån slags Darwinistiskt nödvärn? Som att världen blir en lite mindre korkad plats utan just de individerna och deras åsikter och sätt att förhålla sig till andra? Jag tycker att man borde få göra det i ett upplyst samhälle, som tänker på arternas utveckling och fortlevnad, maneters rättigheter och andra eteriska och trancendenta värden.  Vasadu? Det får man alltså inte. Nehe. Typiskt. Skit. Kan inte du komma och ta bort mig härifrån nu då? Det får jag faktiskt fixa själv? Ok, ok. Jag ska.

Lördagsgodis

Kommer du över på fest i helgen?

En sånhär borde jag skaffa mig tror jag

Ibland tror jag att jag har lite för mycket tid på mig för vissa saker

Jag borde hitta på något att syssla med tror jag. Dels som nu omgående, Internet börjar ta slut lite, och dels i ett mer långsiktigt liksom existensialistiskt perspektiv. Alla tips välkomnas. Alla inbjudningar till nyårskalas välkomnas också. Handikappade omfattas väl av en särskild kvot eller nåt? I dag har jag lärt mig lite mer än jag egentligen vill om ålar. Brr. Jag borde nog ha större mål än så, tror du inte det? Hm. Det blir såhär när ingen säger till mig att sluta upp med sån där skit, snap out of it, tillbaks till verkligheten, marsch pannkaka. Och nu, troget denna platsens namn, en bild av problemet. Två. Två bilder av problemet ska det ju vara.

Jo, men det är ju det jag säger, när jag blir lite understimulerad så händer det ganska konstigt skit.

Hittills

har jag sett alla TV-program som finns, och läst hela Internet. Och igår gick jag alldeles själv upp och ner för en ganska brant trappa. Jag tycker själv att jag är ganska duktig. Vi firar med en anka tror jag.

Lägesrapport

Mitt liv sammanfattat i en bild

Mina "vänner" på julgalan har hittat en ersättare för mig...

Hear ye hear ye

För övrigt: Björn Engström är ett geni. Nej, ett geniernas geni. En Gud. En välvillig, mäktig och vis gud, som förstår att ben växer ut igen mycket snabbare om de matas med danska mackor från hallen, och en liten liten flaska franskt rödtjut. Ett geni är han, gubbjävuln. Inte lite karma förtjänades där! 

Just nu

Och nu, ett efterlängtat retrospekt: Bra och dåliga geometriska former. Vecka, veckaaa... hur fan får jag in veckonummer i min kalender???!

Bra geometriska former:

• Hmm, saker som är liksom som en pinne som blir lite en boll på slutet och som är hela. Tänk som ett ben. Som är helt.
  
• En liten liten tillplattad sfär. Typ tänk ett litet litet flygande t-fat. Vitt. Med en rejäl röd triangel på. Som jag kan äta upp när det gör ont, och så slutar det göra ont och blir liksom varmt och skönt i kroppen. Man får dom på recept av snälla ortopedöverläkare.
• Kryckor. När dom uppför sig och hjälper mig att komma hit och dit.

Dåliga geometriska former:

• Alla sorters isfläckar!! Usch! Tvi! 
• Kryckor. När dom trasslar ihop sig och ramlar omkull så att jag nästan snubblar på dom och slår mig (igen)
• Hmm, saker som är liksom som en pinne som blir lite en boll på slutet och som är trasigt. Tänk som ett ben. Som är trasigt.
  

I dag ska jag åka hem, och det är nog bra tror jag

På min avdelning härskar just nu demensen oinskränkt. En farbror
försökte högljutt hänga på en kvinnas telefonsamtal, i tron att
hon talade med honom. Efter en minut blev samtalet för surrelistiskt,
även för honom. Då tystnade han, lyssnade på ett larmpip en stund
och sen sa han, högt:
-Jaså! En kissekatt. Ja, ser man på.

Liten lägesrapport

-Tja!
-'sup?
-Ska du med på en promenad?
-Inte på fem veckor serru.
-key. Då vet jag.

Dagordning

Saker jag ska öva mig på idag:
1. Att sitta.

Verligheten for dummies del 20. Hur ser en cyborg ut inuti?

Så här!

Verkligheten for dummies, del 19. Hur blir man en cyborg?

1. Ta rätt på ett sjukhus där man kan operera om människor till
cyborgs
2. Åk dit och bli omopererad till en cyborg.

Nylagad

Detta ger dig, min ende vän, just nu, en hyfsad idé om hur jag ser ut för närvarande.

Incidentrapport

Från olika håll strömmar nu frågorna in om vad det egentligen var som hände. För att undvika spekulation, och för att stilla oron på börsen ska jag nu berätta allt för dig, min ende sanna vän. Det är en enkel och okomplicerad historia: på min väg till träningen (jag coachar ju som du vet några av världens K1-mästare) blev jag och Charles Bronson överfallna av ett trettiotal (30) ninjor. Ninja nummer tjugonio (29) låtsades dock bara vara avsvimmad, och innan jag hann "ta hand" om honom på riktigt hade han hunnit måtta ett hugg med sitt samurajsvärd. Rent slarv av mig alltså.

Ok, jag halkade på en isfläck och vred till knät. Nöjd nu? 

Tvätta dig nu riktigt noga.

Innan de ska operera om mig till en cyborg tyckte de att jag borde vara ren och fin, så jag fick duscha och använda en specialtvål. Det stod en varningstext på den:

-Undvik kontakt med ögon, örongångar, slemhinnor, hjärna och hjärnhinna. 

Som tur är läste jag varningstexten just innan jag skulle börja skrubba hjärnan.

I hurt my self today

Detta ger dig, min ende vän, just nu, en hyfsad idé om hur jag ser ut för närvarande. Det är halv-OK faktiskt. OK, det finns lamare monster än mumien. Jag har aldrig varit särskilt såld på, eller rädd för Frankenstein till exempel. Hög panna och bult genom halsen och Igor som smyger runt och är servil i all ära, men de där kängorna, de är fan inte 2008. Och sen var han ju snäll innerst inne, bläh! Och varulvar sen då?! Vilket skämt. Med svans och ludna öron och ingen match för vilken jägarwannabee som helst bara han lägger lite stålar på en silverkula. Blam! Hejdå vargen! liksom. Bläh.Å andra sidan står ju sig mumien slätt mot tillexempel Per Nuder, men det är ändå ett OK monster i min bok. Dessutom får man knark av apoteket. Men jag kommer att se förjävvla lustig ut i rullstol i Norge, that much is for sure.

-Oaah! Mumien!! I en rullstol!!! Fly, fly säger jag!!!

-Luuugnt, det är bara scenchefen.

Jo jag tackar ja.

En pizza i Oslo

Nu har vi ätit lunch. Pizzalunch. I Norge gillar man sina pizzor.

-Ska det vara en pizza?

-Jajamensan!!

-Vad vill du ha på den?

-En annan pizza serru!

Lite så är det här.

Norge. Moments

En känd Svensk Eurodiscoartist uttrycker visst missnöje med bandet:
"Sätt en tejpbit. Skriv cymbal. Sätt en annan tejpbit. Skriv Slå
Här. Spela precis som innan fast tvärt om. "

I Norge kan ingen höra dig skrika. Eller, I never wanted to do this for a living you know...

Möjligen den mest sanna och läsvärda skylten på länge hänger över ingången till mina domäner. Hade dom ställt en bredvid "kaffe"-maskinen också så hade jag blivit glad. Ännu gladare om dom lärt artisterna klockan. Och sina låtar. Och tagit ifrån en Norsk bokningsbolagssnubbe alla rättigheter att skriva papper. Då hade jag blivit som gladast i detta annars ganska glada land. Och om dom hade tagit bort den vederstyggelse Norrmän kallar pinnekött. Men jag har i alla fall en soffa. Alltid något. Och en rövhålsanemon i taket. Också alltid något. I detta Nordiska Mästerskap i Hittepå som just nu pågår. 

Man vaknar ju med ett ryck i alla fall...

Aah! Norge. Vem sa att detta jobbet var svårt? Va?? Bara glida på en räkmacka hela dagarna, lugnt och fint. Vasadu? Har vi inte börjat än? Nähe. Och vad är det vi har gjort idag då? Landat, checkat in och gått ut och ätit en burgare?? Jaha.. Och när börjar vi då? Imorgon? Okey.. Fuik. Nå, till något helt annat. En norsk hotellrumsinredare har nämligen valt att sätta upp nedanstående bild i det rum som jag delar med Rasmus. Inte på väggen. Nej! I taket!! Rakt ovanför sängarna. Det sista vi ser innan vi somnar och det första vi ser när vi vaknar är alltså, på riktigt, detta. Det är inte OK.

The persistance of memory

I mitt hem finns en häpnadsväckande stor mängd mojänger, apparater och aggregat som av olika skäl visar tiden. Inte bara så banala ting som klockor. Nej! Min ugn, flera av mina telefoner, alla datamaskiner, min TV och min elvisp kan, bortsett från att baka kaka, ringa heta linjen, kolla Google Earth, visa West Wing och vispa pankakssmet, berätta om det är dags eller inte. Tricket en dag som denna är att avgöra vilka som ställer om sig själva, och vilka som inte gör det. Jag funderar på att lämna dom ifred en dag så de får slåss om det. Eller göra som min mamma och bara skita i det med hänvisning till att det ändå är dags att ställa om snart igen.

En sammanfattning i tre punkter

Sa jag att jag ska till Norge snart? I vart fall kommer här en sammanfattning av dagen. I dag har, sammanfattningsvis, och bland annat, följande inträffat:

• Jag har fått sparken från ett jobb (Lite mitt emellan bra och dåligt. Som att nästan hälla ut kaffe i knät, men missa så det bara rinner på golvet. Man blir lite glad, men lite sur för man var ju sugen på kaffe och sen vet man att ingen annan kommer att torka upp det. Lata jävlar.)
  
• Jag har hittat två ankor som jag trodde var borta för alltid. (Detta är, kort och gott, skitbra. Inget gnäll här inte. Skingra er. Här finns inget att se.)
• Nån har tryckt jättejättehårt på min näsa så den nästan gått sönder och den gör ganska ont. (Vad tror du själv pucko? Eller är du nån slags näsmasochist kanske? Nä, trodde inte det heller.)

Snart ska jag till Norge tror jag.

Hur kan man vara republikan i ljuset av detta?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1933399.svd

Enhanced leverage strategies!

Jag har gjort en plan för min helg. Man skulle kunna sammanfatta den såhär:

Den blå linjen beror på att jag ska åka till Norge snart, men skit i det nu, ska berätta mer om det sen, sluta tjata om Norge och häng med lite. Jag har gjort en plan för min helg sa jag ju. Jag tror den innehåller vissa saker, att jag ska strunta i några andra saker som jag nog inte hade struntat i tidigare i livet, när jag var sån som inte struntade i sådana saker. Sa jag att jag ska åka till Norge snart? Man kan se det på den blå linjen däruppe. Kan ingen ge mig ett glas vin snart?

Jo, just det ja! Det var ju det jag skulle säga när jag kom hit! Kolla här. Kolla noga. Jag och Kim Jong Il kommer att komma hem till dig och göra läxförhör snart, har du inte kollat noga ligger du risigt till. Som fan. Har du kollat noga kanske vi bjuder på glass.

Det var då fan

Man kunde läsa i tidningen att någon Jamaicabandit varit framme och stulit 400 meter sandstrand. Vilket jag tycker är en ganska cool kupp faktiskt, det påminner lite om mina yngre vildare dagar när jag stal små fiskebyar och en gång ett litet casino. Och en Norsk stad från Vesterlandet om jag inte minns fel. Möjligen har samma bandit varit framme här hemma, för jag saknar några kilometer arbetsglädje och motivation, jag är fan helt säker på att jag hade dom för inte så länge sedan, och jag har kollat på den där hyllan i badrummet där jag brukar lägga telefonen också, ibland så jag får gå tillbaka när jag gått ut och svära att jag glömt den och måste gå och hämta den igen. Telefonen alltså. Men där ligger inte min inspiration heller, jag har kollat två gånger. Kanske har den svalts av dammsugaren av misstag? Man kunde också läsa i tidningen att man får fyra miljoner kronor för en nymördad albino i Afrika. Kanske pekar detta på min nya karriär? Eller så pekar detta på att jag behöver 22 (tjugotvå) El Nuevo Grogg de la Muerte. Nu.

Kan det finnas ett samband här kanske?

I dag skulle jag varit i Malmö, men det blev inget.

På en skala mellan 1 och 10, där 10 innebär att byborna reser statyer av mig och lär sina barn sånger om saker jag gjort, och 1 är en apa som kastar bajs har helgen ändå kvalat in på den högre delen av skalan. Ett litet minus var såklart att dom inte delade ut lagerkransar till alla på doktorskalaset.  Ett stort plus var såklart att dom delade ut en jävla massa Champagne till alla på doktorskalaset.

Döntiz fick ingen Champagne, så han är jättejätteledsen.

Jaha?

Här står man vid bögringen och dricker kaffe.

Ph. D i G&T

I dag ska jag doktorera! Vasaduförnåt? Nehe? OK.. I dag är det tydligen inte alls jag som doktorerar berättade den lilla rösten som ganska ofta pratar i mitt öra, särskilt vid olämpliga tillfällen så brukar den säga saker som får mig att börja fnittra och ibland säger den saker som 

-redrum, 

men nu berättade den att det inte alls är jag som doktorerar, det är en av mina bästa och smartaste och snyggaste kompisar Bettan som doktorerar, utan tvekan i nåt ganska komplicerat som har att göra med att såga fingrarna av folk och sen sy på dom uppochner så att deras händer ser jättejätteläskiga ut, det är sånt hon lever på nämligen. Min plan blir nu att i stället vara med på hennes kalas och åtminstone ta en lic. i Gin & Tonic under kvällen.

Mina vänner

Vad vill ni mig?

Vad är det med fåglarna nu för tiden? Där satt jag och Ola och lunchade i godan ro och sen schwooosch, helt utan förvarning, landade det en stor jävvla skata, nej, kråka! kråka var det, skator är väl dom som är helt svarta och stjäl guld och diamanter och gräver ner i sitt underjordiska skatbo, som pirater ungefär fast skator har väl sällan träben och ännu mer sällan papegoja, skulle ju se skitkonstigt ut med en skata som hade en papegoja på axeln, en kråka var det som landade på fönsterblecket och satt och glodde surt på mig genom fönstret. Och det hade väl kunnat vara OK om det inte varit för att det var en skitstor skata, typ stor som en Emu (fågeln Emu, tramsebyxa! Inte European Monetary Union! Om det suttit en skata stor som hela EMU och glott surt på mig genom fönstret hade jag nog inte varit här och kunnat berätta för dig, då hade det blivit havoc! mayhem! som en Godzillafilm fast med en skata, nej, kråka, stor som hela EMU som åt Stockholm, när den inte nöjde sig med först mig, sen Ola för att skölja ner med resten av Villa Källhagen), så jag blev lite rädd faktiskt. Oah! Shit!! Typ så rädd. Grundregel: fåglar mindre än en Emu (fågeln, inte en fortsättning av Kol och Stålunionen alltså) - helt OK. Fåglar större än en Emu (fågeln, inte, ja, du fattar) - livsfarliga! Skjut ner dom jävlarna med en SAM (dom Ryska lär fortfarande vara helt OK). Fåglar större än EMU (det Europeiska valutasamarbetet, inte fågeln) - spring för ditt jävla liv!!! Inte för att du har en chans, mer för att känna att du åtminstone försökt innan du dör. När jag var i Göteborg höll dom också på med mig, snodde min mat, sippade min drink och försökte vid minst två tillfällen hacka ut ögonen på mig med sina elaka vassa skatnäbbar. Kråknäbbar ska det så klart vara. Vad har jag gjort dom egentligen? 

Jag visste det! Eller tisdagen den sjunde oktober tjugohundraåtta i bilder.

Måndagen den sjätte oktober tjugohundraåtta i bilder

10:35 Kim Jong Il inspekterar en gurka

12:18. Kim Jong Il tar en titt på en annan gurka

15:40. Major Rii i Redigt Knäppa Gardet visar en jättejättejättestor gurka för Kim Jong Il

Jag vet, jag var med. 

Så här elva år senare

Jag ramlade genom ett hål i rymdtiden igår. Det var jättespännande, där gick jag runt i godan ro, ti titi titi titi ti ti, allt var 2008 och precis som det skulle och sen plötsligt landade jag med fötterna före nånstans i oktober 1997. Allt var där! Musiken! Inredningen!! Drinkarna!!! Mentaliteten! Och där sätt jag och sippade Vodka Redbull och tyckte att det var ju som fan, 1997 var lite märkligt på många sätt, men lite coolt att träffas igen ändå, ungefär som när man springer på en träanka man aldrig riktigt gillade men som man ändå märker att man saknat lite när man inte sett den på elva år eller så. Så där satt jag och sippade Vodka Redbull och kollade in det sena nittiotalet, men sen kom det nån och berättade att det inte alls var 1997, det var Nyköping. Då gav jag upp och drack en alkoläsk.

TGIW

Jag vet att du vet vad jag tycker om värderelativism (tvi! Usch! Fy!). Men jag vet också att du vet att jag inte är för fin att rucka alla principer, vända alla kappor och stöpa om åsikter så snart det passar mig, så häng med nu lite. Idag är det nämligen fredag, relativt sett. Sitt inte där och se ut som en ledsen manet, håll i dig så ska jag förklara. Det är nämligen så att veckans besvärliga arbeten redan är utförda. Kvar står nåt glas vin på nån konsert i kväll, sedan några dagar uppe i den esoteriska dimension av hittepå och PowerPoints där jag hör hemma (välkommen ner till verkligheten my ass!) och sen en riktig (absolut alltså) fredag och en helg i söder och kanske en hektoliter riesling eller så och fan vet om jag inte kan klämma in Ola Lindholm nånstans där emellan. Det anade inte dom stackars göteborgsamerikaner som nog fortfarande har granatchock efter min lilla tillsägelse vid Hotellfrukosten Som Gud Glömde i morse. Om du sköter dig i kväll ska jag recensera olika sorters pip i morgon för dig.

Ska det vara så här? Ärligt nu.

Ännu en morgon där man vaknar av sig själv och fåglarna kvittrar dendär låten de alltid kvittrar på morgonen i gamla Kalle Ankafilmer och man sträcker lättjefullt på sig och klappar den varma bollen som ligger och sover bredvid en och så går man upp lite försiktigt för att inte väcka kissekatten som också har sovit i sängen och på något magiskt sätt har någon dukat upp en höjdarfrulle som man äter medan man tittar ut över soluppgången i havet och så börjar man fundera över när det ska bli dags att gå och bada utan att behöva åka till Tyskland. Ännu en sådan morgon alltså, fast precis tvärt om, när den elaka väckarklockan ringer någon gång under den prekambriska tiden så jävla tidigt är det och kylskåpet grinar tomt mot en på samma sätt som Per Nuder grinar tomt mot en och sen måste man förbi kontoret och det spelar väl ingen roll för man glömde ändå hälften av allt man skulle ta med sig och nu sitter man här och klockan har blivit kambrosilur kanske men det är fortfarande tidigt helvete och så är flyget ändå försenat. Damn you gravity, damn you to hell.

Högtidsdagar, lite ostrukturerat.

Jag tror att det minsann firades

Lilla Kuken!-dagen (alltså den lilla (paus) Kuken-dagen. Inte denlillakuken (paus) dagen. Alltså inte en dag man firar små kukar, utan en mindre variant av Kuken-dagen. Fattardu?) på jobbet igår. Men idag är det på några olika vis bättre här nere i verkligheten. Fast nyss blev det Den Stora Det Var Som Fan-dagen här på kontoret. Det Var Som Fan-dagen firas genom att alla blir tysta en stund, sen säger dom

Det Var Som Fan!

när dom får höra vad jag nyss kommit på, och sen går dom hem och låter mig reda ut detta skitet själv, och jag blir kvar till strax innan jul och korna gått hem och ljusen brunnit ner och fåglarna tröttnat och flugit nån annanstans och baren har stängt. Då kommer jag fortfarande att sitta här vid mitt skrivbord och fira Den Stora Det Var Som Fan-dagen.

Cervantes skrev om mitt liv tror jag, och det mesta är ditt fel; Execeutive Summary

Jag borde alltså lära mig att hålla truten.

Cervantes skrev om mitt liv tror jag, och det mesta är dit fel.

Jag har ju sagt åt dig att du ska säga åt mig att ge fan i att ge
mig in i principiella strider om saker jag tror på när jag istället
borde skita i det och kicka back i soffan och undra om det inte går en
repris av West Wing så här dags för det är ändå inte mitt problem
så länge till. Och det gör du ändå inte och så blir det såhär
igen och jag ser mest ut som Don Qixote på väg att köpa pizza. Om
jag hade fått en halv krona för det hade jag sagt
Kuken
Just nu.

En positiv effekt är ju iochförsig att jag fått upprepade
anledningar att blogga könsord, men ändå.

Encore! Encore!

Nu är jag där igen, men om jag fått en halv krona för varje gång jag sa:
Kuken!
på jobbet igår hade jag kunnat köpa hela Lehman Brothers och ändå har rätt så gott om flis kvar, tack så mycket, om jag skulle ta och köpa mig en liten ö också. Typ England. Ungefär så.
-Välkommen ner till verkligheten
sa min elaka kollega när jag sa:
Kuken!
för att nån jävla Excelformel inte hängde ihop, som jag tycker att nån annan än jag skulle konstruera men som jag blev fast i att konstuera, dom påstår att det måste bli så nu när jag sagt upp mig. Nåja. Välkommen ner till verkligheten my ass.
Sedan gick jag hem till mina papegojor. Dom kvittrade lite och åt frö. Jag försökte lära dom att säga:
Kuken!
och det gick ganska bra faktiskt.

Minimalism, fast tvärt om tror jag

Morgonen har tillbringats med Den Största Koppen Kaffe Du Någonsin Har Sett, alltså ääärligt, du fattar inte hur stor den kaffekoppen är, man får köpa en hel fodersäck med Nescafé direkt från fabriken för att få till lite skvalp i botten på den, alltså, jösses, hela Colombia går på högvarv för att jag ska kunna göra kaffe i den varje morgon, shit du fattar inte, jag ska fan blogga en bild på den, men då måste jag nog rikta om rymdteleskopet Hubble för att få med den, den syns från rymden säger jag, oj, nu spann jag visst loss lite, men saaaatan vad stor den är, nå, med Den Största Koppen Kaffe Du Någonsin Har Sett (jeeezzz, den är sååååå jääääävla stoooor), en ganska liten (för symmetrins skull då) gul grävmaskinsskylift och en papegoja av trä (troligen, men inte helt säkert släkt med en träanka jag träffade en gång). Och en stund i början i sällskap av en riktig papegoja också. Det märkliga i det hela är att detta är alldeles sant, och jag som ändå på allvar trodde att livet inte kunde bli mycket konstigare. Shit vad stor den är. Oj. Men du fattar inte.

och städa på lördag. Eller vad var det nu man skulle göra på lördag? Äta kyckling?? Kommer fan inte håg.

...och rycka upp sig och dricka en Nuevo Grogg de la... ja, du vet, eller en hektoliter Pinotage eller motsvarande medan man minglar med barn (riktiga då, inte kräftor, då hade jag nog skrivit yngel tror jag). Det var nog det som stod på listan för denna lördag av guds nåde. 

Jag till höger. Med mustasch. Nu blev jag osäker. Stavas det så? Det blir inget rött tjorv under ordet om jag skriver mustasch. Däremot om jag skriver mustach. Hm. Tjorv.

Pengar på fredag

Om jag hade fått en krona för varje gång jag sa:

Kuken!

i går när jag jobbade så hade jag haft fem (5) kronor nu.

Intressant när man tänker på det.

Tidpunkter - en uppföljning

12:30

Inte alls en dum tid, man har fått lunch och så, en dubbel espresso är på väg in, och man lurar på att börja röka pipa. 

3 Friedmen.

19:17 

En av de bättre i tidig-kväll-klassen. Man kanske precis ska på kräftskiva, eller så sitter man i sin fåtölj framför brasan och klappar kissekatten och lurar på om man inte borde börja röka pipa. Kan drickas som den är, men vinner på lagring. 

4 Friedmen.

03:45 

Här finns två lägen; åhfyfanvadsköntisängen eller umpf umpf umpf. Båda är fina grejer. 

5 Friedmen.

04:45

Alltså, det är fan inte mänskligt att klockan ringer så här dags, kom igen nu, seriöööst, vem fan vår det som uppfann flygplan som går aptidigt på morgonen, ta hit honom så ska jag straffa med en pinne, ärligt, inte ens kräftor är vakna nu! Bastards. Detta är fel! Fel säger jag!! 

0 Friedmen

Inget att klaga på just nu

Och sen var det dags för det vackraste och mest underbara av alla flygplan; (semikolon ha!) Det Goda Flygplanet från Himmelen Som Flyger Mig Hem En Fredag. På Arlanda ska jag teama upp med Björn Engström (som ju var gammal redan när dom uppfann flyget, fan vet om inte han var där när dom upptäckte luften) för att dricka en Nuevo Grogg de la Muerte eller två. Inga danskar, maneter, kräftor eller andra odjur i sikte. 

Update: vi drack också ganska många Nuevo Grogg de la Muerte. Jag och Björn alltså. Inte jag och odjuren.

Carpe Diem

Nu ska jag berätta om hur min variant av tisdagen den tjugosjätte augusti Anno Domini 2008 såg ut. Fem minuter in i min big ass presentation som ska vara hela dagen där jag alltså ska berätta om spännande och farliga saker för femtio pers eller så trots att jag är trött som ett helt helvete och hellre vill vara hemma och soffa, och dessutom måste jag stå upp i åtta timmar för det finns inte tillräckligt med stolar och sen får man inte ta in vare sig vatten eller kaffe i lokalen, så jag är törstig som en kamel som inte druckit på tre generationer, och håller på att somna där jag står gör jag, nå, fem minuter in i min big ass presentation där jag alltså ska... och så vidare, reser sig en dansk man upp och säger:

-Nå, men detta kan ju ingen ta på allvar, varför ska vi sitta här och lyssna på rena spekulationer som hör hemma i Se og Hör eller någon annan lortblaska??

Inte så kaxig hade han varit om jag haft min kräftstyrelse i ryggen. Dom kunde stirrat ner honom med sina elaka kräftögon och knipsat hotfullt. Inte så kaxig blir han när han öppnar sin väska och märker vad den är fylld med (Kräftstyrelsen. Från helvetet. La jag i den när han tittade bort. Ha! Kan han ha.)

Inget att vara orolig för!

Jag kan absolut dementera ryktena att styrelsen i fabriken ersatts av kräftor, som gjort en hostile takeover! Detta har det talats om en hel del på stan, men är alltså inte alls sant!! När jag och ordförandekräftan, alltså jag menar jag och ordföranden pratade förklarade han hur ryktena hade uppkommit och visade hur absurda och lögnaktiga dom var, bland annat genom en väldigt övertygande powerpoint som alla dom andra kräftorna, jag menar styrelseledamöterna, också tyckte var jättebra! Dom klickade med klorna av uppskattning hela presentationen. Klappade händerna menar jag. Så det är inte alls på det viset att dom hotat att knipsa mig om jag avslöjar nåt eller så, det är bara struntsnack. Allt är normalt, inget att vara orolig för.

För övrigt (OBS, Varning! Inga kräftor i detta inlägg!)

Nästan allt är bättre i USA.

Klokt

I kväll ska jag på möte i styrelsen för ett litet, mycket sympatiskt företag. Styrelsemöte med kräftor stod det på kallelsen, och det var ju inte helt bra att det gjorde det, för nu har jag varit vaken hela natten och oroat mig för att de funderar på att byta ut mig mot en kräfta (inte alldeles dumt, jag hade nog funderat på det om jag varit dom, minst en gång i veckan tänker jag i alla fall på att byta ut mina vänner, kollegor, släktingar och andra fordringsägare mot kräftor), eller, mer otäckt, om jag kommer till mötet och så visar det sig att alla andra i styrelsen har blivit utbytta mot kräftor. Skitläskigt att sitta där och försöka föredra min rapport när det sitter en massa kräftor runt bordet och glor surt med sina elaka kräftögon och klickar hotfullt med klorna. 

-En siffra fel så jävlar knipsar vi dig grabben ser dom ut att tänka. Brr. Och i så fall, måste jag bli en kräfta för att få behålla min styrelseplats? En morgon vaknade Dan upp ur sina oroliga drömmar och fann att han blivit förvandlad till en kräfta liksom. Brr igen.

Ordförandekräftan stirrar hotfullt på styrelsen inför en omröstning. Med aklomation. Hihihi. Aklomation

5-dygnsprognos

Saker som är rätt schyssta just nu, inget att klaga på, tackar som frågar!

• Inte mycket yoghurt på kostymen (lite på skjortan igår, men det var fan SAS:s fel!)
• Höjden på Den Onda Pappershögen Från Helvetet Som Ligger På Skrivbordet Och Glor Surt, högre än jävla Everest är den, minskar trots allt (kanske tack vare Global Warming!)
• Affärerna för Pensionat, vårdhem och restaurang L20 går lysande!
• Livet är surrealistiskt, återigen, äntligen.
• Jag har fått 2 000 vinare i present.

Dagens geometriska form (bra!): Boll

Dagens geometriska form (dålig): Ett Turning Torso av papper på mitt skrivbord.

Fy fan vad skönt att höra! Tack!!

Bild tagen av The Soff. (Ingen relation till The Stig! Eller The Hoff.)

Livet for dummies. Del 13. Att bli en slacker

1. Kom till kontoret strax efter lunch
2. Snacka lite med kollegorna över en kopp kaffe
3. Gå från kontoret strax efter lunch
4. Tassa in hemma så att du inte stör balansen mellan bananflugor, tvätthögar, disk och andra monster som bor hos dig
5. Navigera till soffan
6. Hitta den TV-kanal som visar flest repriser av West Wing
7. Titta på den (från soffan då)
8. Upprepa steg 5 - 7 så ofta det behövs. Utan att glömma varningsorden i steg 4.

Och nu, för att fira lite: Det Tyska Badandet Genom Historien; ett postmodernt perspektiv

-Ludde?
-Jo
-Ska du med och bada?
-Självklart!
-Vart ska vi?
-Iiiiingen aning hörru.

O-odjur

Och så, på nåt sätt var det över, och här står man i ganska snygg kostym, dagen till ära helt utan kaffe på ännu. Göteborgsodjuret såg vi inte skymten av, men däremot en och annan konsert, och en baksmälla av galaktiska proportioner, så all in all inte alls en bortkastad helg. Jag tror vi firar detta med ett avsnitt av Det Tyska Badandet Genom Historien!

Söker

I vår jakt på Göteborgsodjuret (Vaddå "finns inget Göteborgsodjur"? Finns det visst då! Joho! Kolla här i nationalencyklopedin ska du få se! Under G. Vaddå "det har du ju skrivit dit själv med bläckpenna"? Det spelar väl ingen roll, det står ju där ju!) har vi nu kommit till Göteborg. Det ska bli spännande att se om vi förstår vad dom säger.

Normaliserat tillstånd

Eftersom det inte fanns ett enda litet Storsjöodjur har jag skrivit och begärt pengarna tillbaka. I stället fick vi en ganska obehaglig återblick till Nürnbergdagarna. Brrr... Men bortsett från det var det nice! Dessutom fick vi en bild av en annan festival i Norrland (som vi inte har nåtsomhelst att göra med, tackar som frågar!). Så här kan det gå när scenbygget glömmer mixplats i Finland och får bygga ett tält i stället, där videocrewet inte får plats. Då sätter man dem i en Bajamaja, upphissad på en gaffeltruck..

Lule-stylee.....

Snart ska vi istället åka till Göteborg (och leta efter Göteborgsodjuret). Och kanske få oss en drink eller så. Om det fortsätter att egna funderar jag på att bygga en Ark vi kan segla dit, med två av varje art (Odjur, maneter, tigrar, ehh, sen kommer jag inte på fler djur tror jag. Bananflugorna får fan stanna hemma) i.

Norrland har, efter att Produktionsledaren åkt hem, återgått till normalläge.

The Aftermath

Och så var det över. Än en gång har vi tagit en intet ont anande liten stad och förvandlat den till vår avbild. Och sen slängt ihop skräpet igen. Scencheferna, i all sin prakt, har åkt hem i sina Gyldene Limousiner. Dikesgorillorna har krupit in tillbaka i den djungel jag tror dom bor i i alla fall. Backlinemonstret är tillbaka i sin håla. Ljusdirektören (den förskräcklige) lyser med sin frånvaro. Kvar är bara Den Avspände och Upphöjde produktionsledaren (jag då alltså). Men nu är det snart slut med det också. Snart ska Projektledaren och jag åka på farofyllda vägar längs Norrlands inland, på väg att möta Storsjöodjuret. Vasadu? Storsjöyran? Okeey.. Inte ett monster som äter upp Östersund på torsdagskvällar (och på tidsdagskvällar också under högsäsong) alltså? Nehe. Vad fan är det då? Och vad ska vi dit och göra? En stadsfestival? Åh fan. Ja ja, där ser man, jag måste lära mig att läsa på bättre. Fast jag hade tänkt läsa på bättre, det vara bara det att när jag ville läsa på kom i stället Måns Tomsby och hällde grogg i mig. Så var det.

För att jag en gång bodde på ett ganska häckigt motell som hette så.

Piteå. Sannerligen en stad i mitt hjärta. Det är som att komma hem. När man går förbi isbjörnarna som står och tjuvröker utanför Kalles känner vi igen varandra;

-Tja boys!

-Whasup?

-Bara fint. Ni då?

-Jorå. Här nu igen?

-Det vet ni. Ta det lugnt.

-Visst.

I denna rikets norra utpost (om jag inte är felunderrättad betyder pojjankihavara "Den Norra Utposten på finska. Vad nu det har med Piteå att göra. -Meh! Hur kan du veta det? hör jag dig fråga, förundrat och imponerat. Tja, det beror väl på min omnipotens I guess, svarar jag och tittar blygsamt bort) har den snälla festivalledningen försett mig med ett vindskyffe, där jag kan sitta och ruva på hämnd, och planera för att ta över världen. Snart kommer alla mina undersåtar hit för att hjälpa mig. När jag åkte bil för att lämna av alla vackra unga kvinnor som rest fram och tillbaka med mig under kvällen stötte jag på en patrullerande kissekatt. Vi tittade och bedömde varandra, nickade, och vände och gick åt var sitt håll. Som Musashi på bron ungefär. Lite så är det just här, just nu. 

Den Lilla Festivalskolan, kapitel 5. Ett nytt hopp

Detta har hänt:

Vid friluftsbadet (vid, Jensa. Vid. Fan inte i, begrips!?) i Svedala har man beslutat sig för att göra en liten festival. Produktionsledaren, den mäktige, kom dit för att få lite styr på läget, och för att få sig en gammeldansk eller två. Det blev ett spännande och farligt uppdrag, där man lärde sig att det är bra att fälla ut stödben på husvagnar, att det är mindre bra med regn, och att Firma Julius Scen & Skrot fortfarande är skyldiga Produktionsledaren 23 Mintu Black, och att kaffe ska vara i munnen och inte en hel kopp i knät, tack så djävla mycket. Sedan spelade vi Rammstein i 110 dB (nytt rekord so far!) så att Ola Glans blev nervös och började dra vitsar om en smed. Styrkta av detta skrev vi ett manus till en mjukporrfilm som vi tror ska heta Utan Trossar i Tyrolen. Efter detta rev vi ner skrotet och åkte hem, och där fick jag ganska nygräddade amerikanska pannkakor med lönnsirap, trots att det inte var jag som fyllde år.

Kapitel 7. 

Och i morgon börjar alltihopa om, fast på ett annat ställe.

Ställningen just nu

Verkligheten: 1
Mig: 0

Jävvla verklighet.

Och nu, badandet i Svedala genom historien. (nutidshistorien. Idag alltså. Det finns inte mycket längre historia här)

06:55
-Vars fan är scenbygget??
-Ehh, kolla poolen, tror dom badar.

07:10
-Jag skiter faktiskt i att ni vill bada när ni jobbar! Scenen ska stå bredvid poolen, fan inte i den, begrips!?

09:55
-Jeeensa! Vad har jag sagt om att bygga i poolen...?
-Ja ja, jävla tråkgubbe.

13:00
Jensa! Inte bada nu, det var bara en halvtimme sen ni åt, och om ni drunknar av kramp nu så måste jag först hämta er, sen gräva ner er och sen bygga klart scenen själv, och jag pallar inte det idag, okey?
-Ja ja jävla tråkgubbe.

15:00
-Okey! Boys and girls! Badpaus!
-Vaa? Är det sant? Wiiee!
-Nä. Bara lurades. Bygg på!
-Jävla pucko.
-Sa du förnåt?
-Inget..
-Tänkte det.

19:00
-Ehh, vem är det som ligger i fosterställning i poolen? Och lyssnar på Joy Division?
-Det äär.. Produktionsledaren ser det ut som.

Och nu, det Tyska badandet genom historien.

År 9 A.D.:
-Tja!
-Hej.
-Var är Arminius?
-Ehh, ska kolla hans Outlook. Han äääärr, och badar tydligen.
-Åh fan. Vart?
-Teutoborg-skogen står det.
-OK, då vet jag. Tack.
-Lugnt.

25 december, år 800:
-Jaha. Det var det det. Nu då? Ska vi dra och bada?
-Faan Kalle, skärp dig. Det är mitt i jävla vintern. Kallt som röven ute ju.

1517:
-Yo Martin?
-Vaaaad?
-Sisten i är en, en, en katolik!
-Kommer, ska bara spika klart först!

1914, tidig höst:
-Willeee! Willeee!!
-Jaaa för fan, ta det lungt jag är här ju.
-Gör du då?
-Packar, tänkte bada.
-Okey.. Får jag följa?
-Jorå.
-Vart ska vi?
-Bosnien tänkte jag!

1939, tidig höst:
-Enien schwim mine fürher?
-Way ahead of you Rudolf, redan flipflopsen på.
-Vart ska vi?
-Polen tänkte jag!

1945, sent på våren:
-Jag måste prata med honom Traudl!
-Det passar nog inte så bra. Han, ehh, han badar.
-Badar?! Men va f... var då??
-På gården tror jag.

1961
-Äh men vad faan! Har ni sett!!? Dom har byggt en jävvla mur, just där jag skulle bada!!
-Bastards!

för åren 1962 fram till idag, se nästa del: det Tyska badandet, ett postmodernt perspektiv!

Fredagen den 4 juli. En översikt

18:00. Vi dikuterar Human Tetris, och dricker rosévin
18:45. Vi diskuterar olika sätt att klä ut sig till Hitler och komma undan med det. Och dricker rosévin.
19:00. Vi tar reda på hur man blir smittad av lepra (svårt!) och hur man ser ut när man blivit smittad av lepra (eewww!) och dricker rosévin.
19:25. Vi utvecklar en plan för att bestraffa en kille som har konstiga byxor. Den innehåller ett dussin rosor, sviten på Anglais, och tre enkelbiljetter till Brazilien. Dessutom dricker vi rosévin.
19:55. Johan lanserar idéen att det vore bättre för judarna om judendomen inte fanns. Vi bråkar om detta, och dricker rosévin.
20:55. Vi bråkar fortfarande, och dricker rosévin.
21:30. Vi enas, på förslag från Frida, om att det vore bättre för alla om inget fanns, och dricker rosévin.
22:15. Ingen av oss kan prata längre. Vi är tysta och dricker rosévin.
23:10. Jag anställer Donna Moss från West Wing som min assistent. Vi dricker rosévin för att fira.
23:20. Jag inser att jag nog inte riktigt har behållt kontakten med verkligheten. Vi dricker rosévin, i terapeutiskt syfte.
00:00. Det funkar inte.
00:30. Jag tänker på en boll.

Vem är det som står kvar?

Denna, den vackraste sommardagen den här sidan sommaren fungerar det alldeles utmärkt att gå svartklädd och lyssna på Nine Inch Nails, tackar som frågar. Och om du har vägen förbi spymlan ikväll kommer det att stå klart att svaret på frågan är inte jag i alla fall, fyy faan. Fy på själve fan. Skulle det här vara kul? När evolutionen går baklänges? Härom veckan gjorde jag en skylt åt en kompis. På den stod:

"Pratar du med mig så dör du"

I dag har jag gjort en skylt åt mig. På den står det:

"Pratar du med mig så dör du"

Jag ska nog göra en till. På den ska det stå:

"Pratar du med mig så dör jag"

Så blir allt bra till sist.

Snart ska jag leta rätt på Johan Lindqvist och prata allvar med honom. Så dör jag. Om jag hinner göra skylten först i alla fall.

Den Lilla Festivalskolan del 6. Det här med att komma hem

När Produktionsledaren (i all sin prakt) beslutat sig för att nu är det fan bra, nu får ni klara er själva, nej nej, inte gråta nu, håll ut, jag kommer om ett år igen, och alltså åker hem kan det bli så att en poliseskort väntar vid kommungränsen för att hålla tillbaka de väntande folkmassorna. De ivriga stadsborna har lagt ut en röd matta längs hela Linnégatan, och när man kliver ur limousinen upphör regnet, solen tittar fram, och Hallelujakören ur Messiasoratoriet dånar från alla högtalare. Där står man en stund och vinkar åt massan av församlingsbor, turister, maneter, och några Borlängebor som följt med för att de inte kunde uthärda saknaden. Sedan, när man vinkat klart, går man in och möts av sin älskade som serverar Champagne och lagrad tequila. Så kan det vara. Men det kan också vara så att inte en jävel bryr sig om att man är där, och när man lyckats pilla upp dörren möts man av ett Mount Everest av gamla tidningar, reklam och diverse hatbrev samt en koloni bananflugor som flyttat in (dom har skrivit sig på min adress dom jävlarna! Och när jag försökte avhysa började de hånflina och viftade med ett fejkat andrahandskontrakt och försökte få mig att gå ner till videomojjen och hämta en ny säsong av X-Files och lite Ben and Jerry). Till råga på allt låg Den Elaka Tvätthögen Från Helvetet och glodde surt på mig i en hörna. Sån tur att Godot har slutat ha sommarstängt, så jag kan bo där istället, medans bananflugor och tvätthög battlar ut. Un mas Nuevo Grogg de la Muerte por fa vor!

Den Lilla Festivalskolan del 5. Postproduktionsdepression

Jag tog en bild av Borlänge city imorse. Här har hänt en liten olycka. Det var inte bara vårt fel.

Jaha. Så här vadar man omkring bland drivor av gamla gitarrsolon, ölburkar, byggstaket och utslagna scenbyggare från Skåne. Som är ganska söta, men utslagna. Som, som, som små kaniner som har rökt för mycket. Och burit runt lite för mycket skrot på lite för kort tid. Ungefär så. Kontoret ser ut som själva fan, det enda som fortfarande är vackert, stiligt och stolt är Produktionscheferna (i all sin prakt). Scencheferna, dessa män bland män, har gett upp och åkt hem. Men jag och Thomas står när de andra faller. En liiiten stund till i alla fall, för så fort dom slutar titta drar jag benet till bilen och kör hem till Sweet Home Östermalm, så fort att fartkamerorna på vägen inte fattar vad det var som hände. Där ska jag ligga i min soffa som en lite rädd manet, med stora hörlurar på. Om det kör förbi en teleporter kommer jag att strunta i den.

Den lilla festivalskolan. Omläxa. Ljud.

Borlänge. Tidig eftermiddag. Eldoradoscenen spelar Rammstein. I 108 dB. Jag och Gert log. Polisens insatschef började gråta. Scenarbetarna har fortfarande posttraumatisk chock. Allt är bra nu.

Another hostile takeover, del 1

Centrumgrillen i Borlänge. I Borlänge har man inte raggarbilar. Där har man raggartåg.

Borlänge. En liten fridfull 70-talsdesignad stad i mellansverige (se ovan). Jordgubbsförsäljare och lokalalkisar bråkar med varandra på ett trivsamt sätt. Sedan inträffar:

1. Ett produktionsledningsteam med tuffa solglasögon
2. 178 stora svarta lastbilar
3. 179 svartklädda skäggiga tekniker och scenbyggare, vissa av dem från Skåne
4. En röd teleskoptruck med en dåre bakom ratten
5. 8 lastbilslass grus
6. Björn Engström

Borlängeborna tittar på rädda och lite skeptiska. Jag och Thomas kliar vår produktionstiger bakom öronen. Han heter Oscar och är ganska söt. Inte att förväxlas med vår chef, som också heter Oscar. Och är ganska söt. Vi har det rätt bra. En gång fick vi sova. Och snart kanske lite mat. Kanske.

Tyskland - En introduktion

Som förberedelse till alla intressanta inlägg om det Tyska badandet genom historien som kommer strax här, så snart jag lyckats muta upp nån korrumperad badhistorier att skriva dom åt mig, kommer här:

Tyskland - En introduktion.

Bra skit med Tyskland:

1. Många Tyskar heter Horst
2. Många Tyskar har mustasch
3. Dom är enna jäklar på korv & öl (gubbigt! och alltså bra!)
4. Man får lov att köra jättejättejättefort!
5. Minimalistisk Tysk elektro

Mindre sköna prylar med Tyskland:

1. Många Tyskar heter Horst
2. Många Tyskar har mustasch
3. Dom envisas med att gå nakna i tid och otid
4. Tjaa, åren mellan 800 och 1945 var väl inga höjdare direkt.
5. Många Tyskar som heter Horst och har mustasch envisas med att gå nakna i tid och otid.

Ställningen just nu alltså:

Jag tror vi skiter i det. Ärligt. Tyskland alltså. Vi åker till Jamaica och röker Jalapeños och dansar disco i stället. Jo, fy fan.

Nu klokare och bättre

Jag är förvisso den förste att håna pretto artsy-fartsy-grejer på radio. Men ibland, from time to time, smäller P1 till. Just nu lyssnar jag på ett program som behandlar det Tyska badandet genom historien. Från och med nu kommer allt som skrivs här att beröra det Tyska badandet genom historien. Utom det som skrivs av katten jag trodde hette Winston och som också visade sig heta Winston. Han gillar inte att bada.

Den Lilla Festivalskolan del 4. The Special Effects & Practical Jokes Dept.

Bilden är maskad, för att skydda de oskyldiga. Ehh. De skyldiga ska det nog vara.

The Special Effects & Practical Jokes Dept. är en elitstyrka som slår till när man minst anar det. När ångesten är som störst och faktureringen som längst borta. Då kan det gå så här:

http://www.youtube.com/watch?v=5p6JTwF9Vtk

Den Lilla Festivalskolan del 3. Gubbrock.

Gubbrock är en helt ounderskattad musikform som numera är fullt vedertagen och accepterad på alla svenska festivaler där det serveras öl. Undantaget möjligen Västerviks Visfestival och Hälsingehambon. Gubbrock framförs ofta av en orkester bestående av mellan tre och fem gubbar, som spelar låtar på gubbiga instrument (till exempel mungiga och elorgel) som handlar om gubbiga saker (till exempel öl, korv och motorcyklar i solnedgången). Men man ska inte luras in in någon genusfälla här; gubbrockens tidigare exklusivt manliga domän har de senaste åren brutits upp. I stället för att, som den borde, lägga sig ner och dö lite sakta lever och frodas gubbrocken. Se ovan till exempel en plansch för en pågående svensk festival (namnet har censurerats för att undvika strafförelägganden och övergrepp i rättssak , samt en tillströmning av våra läsare (nu börjas det med andra person plural igen, fan också!) som, vet vi av erfarenhet, är särdeles intresserade av gubbar). En viktig sista observation. Gubbrock should remain pure! När gubbrock börjar fusionera med andra musikformer uppstår det oväntade och fruktansvärda resultat! På en hårdrocksfestival i min närhet uppträdde till exempel nyligen en gubborkester från Kanada som i sin iver att förnya sig sprängde bomber och granater på scenen. Detta utvecklades till nån slags Gubb-stein som inte var vackert att skåda! Death to false gubbrock!

Den Lilla Festivalskolan del 2. Ljuset

Ljus är en form av elektromagnetisk strålning med en våglängd mellan cirka 390 och 770 nanometer. Ljus kan ses som både en partikelrörelse och en vågrörelse. Dessutom har det bråttom. Och bara här är det ju dags att lägga av det fattar vi allihopa. Vad har vi sagt om värderelativism? Antingen är du en partikel. Eller en vågrörelse. Men fan inte båda delar samtidigt! Perverst, det är vad det är. Att ljuset sedan kontrolleras av Ljustdirektören (Den Förskräcklige) gör det ännu viktigare att ta det lugnt här, man vet fan aldrig vad han kan ta sig för. Det blev inte så många bilder, till exempel på Scenchefen i all sin prakt, som jag hade tänkt. Detta beror på att listan över de föremål som besegrat mig (den senaste veckan alltså) nu lyder:

1. En köksfläkt
2. En kamera
3. En ganska billig sladd
4. Verkligheten, och till sist
5. Internet

I brist på de fantastiska bilder på Backlinegorillor, mystisk cateringpersonal och Scenchefen (i all sin prakt) som hade kunnat visas publicerar vi därför några konceptbilder, som visar hur det hade kunnat se ut:

Den lilla festivalskolan del 1. Ljudet.

Ljudet är orsaken till att miljoner människor betalar miljarder kronor för att bo i tält, inte kunna duscha, bränna sig i solen och dricka för mycket öl. På en hårdrocksfrstival som denna är ljudet starkt och ofta lite skorrigt. Men det är OK, för det ska vara så tydligen. Om ljudet går sönder har jag flera stycken sk ljudtekniker för att laga det. Dom är svartklädda och har skägg, bor i grottor i skogen och blir jätteglada när dom får glass. Som troll ungefär. Är man snäll stänger dom av allt ljud en stund som belöning. Då blir det tyst (sk oljud), så vi kan göra annat.

Den lilla festivalskolan, prequel

På denna rest av det som en gång var en åker men som nu mer ser ut som Kalahariöknen (fast där är hårdrockare i stället för sånna där pygmekrigare om liksom klickar när dom pratar, med spjut och ben i näsan, fast det har dom båda två) riskerar jag tillsammans med Vice Scenchefen liv och fysisk och mental hälsa, för att Du, vår ende vän, ska få en inblick i intressanta och spännande saker som DMX-linor, multisnakear, backlinespecifikationer och produktionsmöten. Du behöver inte tacka! Vi gör det så gärna!

Mina grindvakter Ngz och Ix

But Friday, never hesitate...

Det känns lite grand som om jag blivit ingjuten i betong. Skulle någon kunna komma och titta, för jag vet inte säkert själv? I vart fall rycker Skolstarten närmare. Korta byxor, slangbella och sån där keps med propeller på har inhandlats.

En för inlägget hel irrelevant anka.

Douane

-Hej

-Hej

-Kommer du ifrån?

-Börjar inte detta bli lite tröttsamt nu??

-Va?

-Norge.

-Hm mm. Har du gjort där?

-Tjaaa, rökt jalapeños och dansat disco.

Längre än så kom jag inte, för då började han kasta saker på mig och hans kollegor fick övermanna honom och föra bort honom. Till ett sanatorium gissar jag. Så det var inte ens någon som kom på tanken att titta i min väska. Tur, för där smugglade jag in ett litet Norskt oljefält. Nu ska jag bli rik, ha cowboyhatt och röka cigarr.