26 oktober 2008

The persistance of memory

I mitt hem finns en häpnadsväckande stor mängd mojänger, apparater och aggregat som av olika skäl visar tiden. Inte bara så banala ting som klockor. Nej! Min ugn, flera av mina telefoner, alla datamaskiner, min TV och min elvisp kan, bortsett från att baka kaka, ringa heta linjen, kolla Google Earth, visa West Wing och vispa pankakssmet, berätta om det är dags eller inte. Tricket en dag som denna är att avgöra vilka som ställer om sig själva, och vilka som inte gör det. Jag funderar på att lämna dom ifred en dag så de får slåss om det. Eller göra som min mamma och bara skita i det med hänvisning till att det ändå är dags att ställa om snart igen.

3 kommentarer:

Godiva sa...

På tal om tid och elektronik, vad hände egentligen på 2000-slaget? Blev det kaos i världen? Kraschade alla datorer? Jag minns inte.

Dan sa...

Du, den slog till med full kraft! På vårt nyårspartaj slarvade vi bort jättejättejättemycket pengar. Som tur är dök en programmerare upp och hittade dom i en sopsäck. Puh!

Bjoeng sa...

Själv missade jag en taxi. Men det berodde på att jag supit bort ett dygn och dessutom var i en stad som jag inte skulle vara i. Överhuvud taget!