Ska det vara så här? Ärligt nu.

Ännu en morgon där man vaknar av sig själv och fåglarna kvittrar dendär låten de alltid kvittrar på morgonen i gamla Kalle Ankafilmer och man sträcker lättjefullt på sig och klappar den varma bollen som ligger och sover bredvid en och så går man upp lite försiktigt för att inte väcka kissekatten som också har sovit i sängen och på något magiskt sätt har någon dukat upp en höjdarfrulle som man äter medan man tittar ut över soluppgången i havet och så börjar man fundera över när det ska bli dags att gå och bada utan att behöva åka till Tyskland. Ännu en sådan morgon alltså, fast precis tvärt om, när den elaka väckarklockan ringer någon gång under den prekambriska tiden så jävla tidigt är det och kylskåpet grinar tomt mot en på samma sätt som Per Nuder grinar tomt mot en och sen måste man förbi kontoret och det spelar väl ingen roll för man glömde ändå hälften av allt man skulle ta med sig och nu sitter man här och klockan har blivit kambrosilur kanske men det är fortfarande tidigt helvete och så är flyget ändå försenat. Damn you gravity, damn you to hell.