Och så var det över. Än en gång har vi tagit en intet ont anande liten stad och förvandlat den till vår avbild. Och sen slängt ihop skräpet igen. Scencheferna, i all sin prakt, har åkt hem i sina Gyldene Limousiner. Dikesgorillorna har krupit in tillbaka i den djungel jag tror dom bor i i alla fall. Backlinemonstret är tillbaka i sin håla. Ljusdirektören (den förskräcklige) lyser med sin frånvaro. Kvar är bara Den Avspände och Upphöjde produktionsledaren (jag då alltså). Men nu är det snart slut med det också. Snart ska Projektledaren och jag åka på farofyllda vägar längs Norrlands inland, på väg att möta Storsjöodjuret. Vasadu? Storsjöyran? Okeey.. Inte ett monster som äter upp Östersund på torsdagskvällar (och på tidsdagskvällar också under högsäsong) alltså? Nehe. Vad fan är det då? Och vad ska vi dit och göra? En stadsfestival? Åh fan. Ja ja, där ser man, jag måste lära mig att läsa på bättre. Fast jag hade tänkt läsa på bättre, det vara bara det att när jag ville läsa på kom i stället Måns Tomsby och hällde grogg i mig. Så var det.
31 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
När produktionsledaren, den omnipotente, avslutar övertagandet av en hel bygd, drar han sig tillbaka till sitt eleganta chateau för att avnjuta vin kvinnor och sång. Och kvinnor. Inte! Han framhärdar i att studera andra hostile takovers som civilist, för att förundra sig över hur lång tid allting tar och vilken dålig kvalitet det är på själva ockupationen. Detta, mina herrar, är en perversion av en magnitud som faller utanför Richterskalan.
Skicka en kommentar