Den Lilla Festivalskolan del 6. Det här med att komma hem

När Produktionsledaren (i all sin prakt) beslutat sig för att nu är det fan bra, nu får ni klara er själva, nej nej, inte gråta nu, håll ut, jag kommer om ett år igen, och alltså åker hem kan det bli så att en poliseskort väntar vid kommungränsen för att hålla tillbaka de väntande folkmassorna. De ivriga stadsborna har lagt ut en röd matta längs hela Linnégatan, och när man kliver ur limousinen upphör regnet, solen tittar fram, och Hallelujakören ur Messiasoratoriet dånar från alla högtalare. Där står man en stund och vinkar åt massan av församlingsbor, turister, maneter, och några Borlängebor som följt med för att de inte kunde uthärda saknaden. Sedan, när man vinkat klart, går man in och möts av sin älskade som serverar Champagne och lagrad tequila. Så kan det vara. Men det kan också vara så att inte en jävel bryr sig om att man är där, och när man lyckats pilla upp dörren möts man av ett Mount Everest av gamla tidningar, reklam och diverse hatbrev samt en koloni bananflugor som flyttat in (dom har skrivit sig på min adress dom jävlarna! Och när jag försökte avhysa började de hånflina och viftade med ett fejkat andrahandskontrakt och försökte få mig att gå ner till videomojjen och hämta en ny säsong av X-Files och lite Ben and Jerry). Till råga på allt låg Den Elaka Tvätthögen Från Helvetet och glodde surt på mig i en hörna. Sån tur att Godot har slutat ha sommarstängt, så jag kan bo där istället, medans bananflugor och tvätthög battlar ut. Un mas Nuevo Grogg de la Muerte por fa vor!