Den Lilla Festivalskolan del 5. Postproduktionsdepression

Jag tog en bild av Borlänge city imorse. Här har hänt en liten olycka. Det var inte bara vårt fel.

Jaha. Så här vadar man omkring bland drivor av gamla gitarrsolon, ölburkar, byggstaket och utslagna scenbyggare från Skåne. Som är ganska söta, men utslagna. Som, som, som små kaniner som har rökt för mycket. Och burit runt lite för mycket skrot på lite för kort tid. Ungefär så. Kontoret ser ut som själva fan, det enda som fortfarande är vackert, stiligt och stolt är Produktionscheferna (i all sin prakt). Scencheferna, dessa män bland män, har gett upp och åkt hem. Men jag och Thomas står när de andra faller. En liiiten stund till i alla fall, för så fort dom slutar titta drar jag benet till bilen och kör hem till Sweet Home Östermalm, så fort att fartkamerorna på vägen inte fattar vad det var som hände. Där ska jag ligga i min soffa som en lite rädd manet, med stora hörlurar på. Om det kör förbi en teleporter kommer jag att strunta i den.