På min avdelning härskar just nu demensen oinskränkt. En farbror
försökte högljutt hänga på en kvinnas telefonsamtal, i tron att
hon talade med honom. Efter en minut blev samtalet för surrelistiskt,
även för honom. Då tystnade han, lyssnade på ett larmpip en stund
och sen sa han, högt:
-Jaså! En kissekatt. Ja, ser man på.
15 november 2008
I dag ska jag åka hem, och det är nog bra tror jag
Upplagd av Dan klockan 11:47
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Haha, fantastiskt! Men, är det pga din ålder du ligger på en avdelning för dementa? Borde inte du ligga på Ortopeden? ;)
Det kanske inte var bara var knät som blev vridet? Din hjärna har ju alltid verkat sitta lite löst... ;-)
Förlåt??? En helt vanlig dag på jobbet ju!
Skicka en kommentar