En märklig och lite besvärlig grej är att jag inte kan hålla mig lika gammal hela tiden. På Cardierbaren till exempel, så började jag och Ola som de företagsledare i de sena trettioåren som vi är. Men efter en hel del riktigt djuplodande diskussioner så åldrades vi en del, och jag skulle nog ärligt bedöma att vi var uppe och touchade på 50-års strecket i vår mognad och insikt. Men sen tog vitt vin över, och när hovmästaren lite oroligt började muttra om att vinkällaren snart var tom hade vi dalat ner mot, tjaa säg 13 eller 14 eller så. När vi avrundade kvällen med att försöka bryta oss in på Caféet och tvärdissade vakterna som försökte få oss att gå in på East var vi nog inte mycket äldre än fyra år. Tillsammans. Sen, när jag vaknade typ tre timmar senare visar mina beräkningar att jag var nånstans runt etthundraåtta år gammal. Demens? Check. I behov av rullator? Check. Inkontinent? Jorå. Löständer? You bet! Sen sjönk min ålder gradvis, och i går kväll planade jag ut runt 15-års strecket och tillbringade hela kvällen och natten där. Märkligt hur ofta det händer now days. I morse hade jag kommit upp mig lite, borde varit runt 25 eller så vid en fantastisk frukost. Sen dess har jag åldrats lite till, jag uppförde mig nog som 30 ungefär nyss när jag diskade, och så fort kostymen är på plats, enbart gjord av sånt som kostymer ska vara gjorda av, alltså ingen choklad, youghurt eller kaffe men rätt skrynklig fast ganska snygg ändå, kommer jag nog att landa runt 36. Och det är väl fine, det har jag ju liksom förtjänat, men det vore skönt att vara lite mer stabil, det är ju till exempel jättejobbigt att beställa nya körkort hela tiden. När jag och Ola var fyra år tillsammans ville dom inte ens ge mig ett körkort och det var nog rätt tänkt av dom, jag kunde nog inte ens hantera en banan så dags.
22 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Detta är mycket intressant och gränsar till min egen forskning kring turnéfordons ondska. Det förefaller nämligen som om människors IQ avtar med kuben på minskningen av avståndet till fordonets centrum. En normalbegåvad vuxen man börjar t.ex. redan då ett turnéfordon varseblives på c:a 500m avstånd att fördummas och man kan iaktta fladdrande blick, ett frånvarande trevande i en påse pilsner och svårigheter med att addera stora tal. Denna regression ökar sedan då avståndet till fordonet krymper för att till slut, då mannen befinner sig inne i detsamma, kulminera på samma nivå som vi ser Ola och Dan passera nedåt utanför Caféet. Ibland har det iakktagits en total IQ för åtta personer på c:a 4 i ett dylikt fordon.
Emellertid är inte hela processen fullt utredd och jag föreslår utvidgad empirisk forskning där vi tillsammans ställer upp en gammal nightrider på Stureplan och ser hur dumma vi kan bli.
Eftersom jag då inte har varit inne i ett turnéfordon anmäler jag mig härmed som frivillig till att användas som någon referenspunkt. Se mig som ung (nåja!) och totalt obefläckad avseende denna teori... Säg bara till om tid och mer specefik plats! Jag hittar till Sthlm´s central MED tåg!
Skicka en kommentar