Att fylla tomheten

Inte bara mitt liv blev tomt och ödsligt (tommare och ödsligare. Eller heter det mer tomt och ödsligt? Eller rent av mer tomt och mer ödsligt?? Äh.) när maneterna (alla de 26 kvadratkilometer mordmaneter som under en tid förgyllt mitt liv och mitt hem) blev uppätna av badankan. Min lägenhet blev också ganska tom och ödslig (tommare och ödsligare. Eller heter det mer tomt och ödsligt? Eller rent av mer tomt och mer ödsligt?? Äh men vad fan..) utan 26 kvadratkilometer evil death-murder-kill-jellyfish som låg där och darrade glatt i varenda jävla hörn, precis överallt på golv, tak, väggar, hyllor, arbetsytor och överallt annars också. Så, jag beslöt att fylla min lägenhet, och mitt liv, med innehåll genom att köpa den största jävvla soffa du nånsin sett. Stor? You bet att den är stor! Min lägenhet är inte möblerad, jag har en möbel som det råkar vara en lägenhet runt, så stor är den! Den har ett eget postnummer. Jag funderar på att bjuda hem hela Indien på the (te? thé?? Men sluta nu då!). Dom kan sitta i ena hörnet av soffan. I andra hörnet sitter hela Kina, som jag redan bjudit hem på the, tè, téh, äsch, kaffe. I mitten sitter Dallas Cowboys. Alla som nånsin varit med i Dallas Cowboys. Och det finns goott om plats kvar kan jag säga! Jag kan nog ta in hela El kö de la muerto också! Och om du är snäll och fjäskar och sköter dig får du komma hem och sitta lite i den också. Det är lite svårt att höra vad du säger låååångt där borta i hörnet, men vi kan ju semaforera till varandra. Tror inte mobilerna når så långt.

OBS! Bilden är ett montage. Soffan ser inte riktigt ut så. Den är större. Och mer gråish liksom. Men du fattar principen.