Dickens' "a Christmas Caroll" är nog min favvo-julsaga. Huvudpersonen är den snåle, sure gamle mannen Ebenezer Scrooge (alltså inte Björn Engström då. Man kan tro det, men nej.) som får besök miss i nassen, först av ett spöke, sen av tre jultomtar, en mer historisk jultomte från förr, sen av en kontemporär tomte, och till sist av en framtidsjultomte (från framtiden då!) Tillsammans lyckas dom övertyga Engström, förlåt, Scrooge, att han bara är en gammal surfitta, som borde skärpa sig och bli en glad och givmild livsnjutargubbe, för annars jävlar serru går det illa. Och det gör han och blir han, och alla blir på gott humör, och får kalkon, och Tiny Tim blir frisk. En bra och välskriven saga som belyser vikten av att leva i nuet och se sina medmänniskor. Märkligt att den varken innehåller en strand eller en paraplydrink, men bra är den.
24 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fan nu när du säger det: Visst är Björn lik Scrooge!! Att jag aldrig har tänkt på det! :-)
Hörnu mina herrar! Generositet är, mången revisor till skrämsel och varnagel, min bästa gren, vilket torde vara känt i bakfyllans analer. Däremot är jag icke desto mindre en gubbe. Fast Dan jobbar hårt på detta också.
Skicka en kommentar