F7

Jag noterade att jävlar vad jag stavade kostigt i förra inlägget. Vinet kanske funkar trots allt... Och gungar lite gör det också. Wiieee!

Försenad Västerbottenost

Det händer, trots stora ansträngningar från både Luftfartsverket och SAS, att flygplan inte är försenade. Som tur är har dom lyckats med flygmaskinen som jag trodde att jag strax skulle klättra upp i för att flyga till Umeå. Flightnumret är 2030, men jag misstänker att det i stället är det år de planerar att låta planet avgå. Men det finns ett botemedel! På flygplatsen säljer de vin i skitsmå flaskor som man kan köpa och dricka upp så att man lättare sjunker in i den där härliga flygplatsletargin. Man får i och för sig köpa och dricka upp ganska många, i storleksordningen några tjog för att det ska funka, och kännas så där osunt avslappnat, som om en ninja nyss nitat en skithårt i huvudet, du vet. Lite snurrigt, lite vimsigt och rätt farligt liksom. Och för att få råd med det måste man pantsätta huset, eller andra fasta tillgångar man har. Själv sålde jag av några svanar till svantanten för att få råd. Svaning är ändå såå ute, såå tidig mars. I Umeå, denna stad av veganer, tristess och hagamän ska jag lyssna på musik, sug på den! Dessutom har en vän berättat att det står en jättestor osthyvelsstaty nånstans där, så den ska jag stjäla och ge till min kompis Ola, för jag fick en osthyvel (fast en vanlig liten då) i julklapp av honom för några år sedan. Djävlar vad förvånad han blir när han vaknar på torsdag och så står det en flera hundra meter hög superosthyvel i trädgården!! Efter det ska jag åka till Barcelona, som är precis som Umeå fast tvärt om! Varmt i stället för kallt, roligt i stället för tråkigt och eehh... pårökta katedraler med figurer som ser ut som sagan om ringen möter Star Wars fast regisserat av Kurt Russel istället för hagamän. Ok, det var lite lite krystat, men jag saknar mina svanar, ok? Och jag är en känslig kille som kan prata om sånt!

Kan man undra

På

Av

nin-ja

En svan

En ninja

I går tänkte jag kila ut en sväng på stan för att plocka svanar. Det är en liten hobby jag skaffat mig på sista tiden och den går till så att man traskar ner till Nybroviken, tex, och tar en svan som bara ligger där i vattnet och gör sånt som svanar gör på torsdagsmorgonen. Jag vet inte riktigt vad det är de gör när jag tänker efter. Guppar? Försöker hassla gamla tanter att bjussa på bröd? Raggar på andra svanar? Fast det är det väl bara singelsvanarna som gör? Är det inte så att svanar ska vara helt monogama? Som i alla äckelsöta annonser med två svanar som har sina långa svanhalsar ihop så att det ser ut som ett hjärta och så är det reklam för typ Aladdin chokladaskar? Fy fan! Bråkar med andra svanar? Fast det finns väl inget behov av det om de ändå är monogama, då kan de ju inte gärna bråka om varandras svan-babes? Svanar! Det är vad de gör!! De ligger och svanar! Jag tycker så mycket om att göra verb av substantiv, det är nästan det roligaste jag vet!! Nå, jag tänkte alltså kila ut en sväng och plocka svanar, som ändå bara ligger där och svanar. Jag har blivit inspirerad av stormästaren, the grand guru, toktant di tutti toktanter, the top dog, svantanten, som man kan läsa om i tidningarna just nu. Häromdagen kom konstaplar ur svanroteln och grep henne när hon just scorat en ny svan. Men de fick tydligen låta henne gå, det var inte olagligt att plocka en svan om man skulle lämna in den på verkstad hos veterinären, och det var just det svantanten hävdade. Dessutom skulle det tydligen vara OK att ta hem svanen (Svante?) också, bara man inte hade den hemma längre än 48 timmar. Då börjar man undra, hur mäter de det? Har svangruppen specialla stake out teams som sitter i mörk bil, röker cigg och dricker lankigt kaffe och spanar med kikare på lägenheter där det finns fog att anta att svanar förvaras, och sen klockar dom svantiden och skriver upp i ett protokoll som de har på en sån skrivplatta av masonit? Måste fan gå till så. Svanroteln, STHLM:s finest. Deep undercover, förklädda till gamla svanmatande tanter, yogainstruktörer, brevbärare, och galna svantanter och svanfarbröder. Coolt. En sån vill jag bli. Shit! Tänk vad spännande på svanspaning!

Nå, det där var en liten utvikning. I går tänkte jag alltså kila ut en sväng på stan för att plocka svanar. Det är en liten hobby jag skaffat mig på sista tiden. Men så blev det inte! När jag kom ut i hallen, svangodis i fickan, bitsäkra handskar på, blev jag överfallen av en ninja! Ninjor är grymt sluga, lömska och förslagna, och detta bevisas av att ninjan som överföll mig i hallen hade maskerat sig till hatthyllan. Den hatthylleförklädda ninjan slog mig skithårt i huvudet så att det började blöda och jag blev alldeles yr. Nu fattar ni va? Ninjor är ju inte direkt billiga att hyra, man hyr ju inte in en ninja bara för att liksom "ey, kila hem till min komis och nita honom i huvudet litegrann, shit vad förvånad han blir! hihihi! Där går han i godan ro och ska ut och plocka svanar, och sen bara "jävlar! en ninja!" hihihi". Så funkar det ju inte. Hyr man en ninja menar man business, då skickar man ett budskap. Och det budskapet var: åh nej du, det blir inget med den där svanplockningen gringo! Jag fattade vinken, la svanplockningen på hyllan (inte hatthyllan då, det var ju en förklädd ninja, och hade jag lagt något på honom kanske han hade blivit riktigt arg) och körde till Borlänge för att göra lite hederlig old fashioned consulting i stället. Nåja.

Soy capitan, soy capitan

Trots att jag sitter i ett säte som uppfunnits av Spanska Inkvisitionen hade jag somnat. Jag sov rätt gott och drömde underligt nog om en häst (un caballo) när flygvärdinnan med full kraft körde på mitt knä med den där vagnen full av toblerone och sprit som de har. Aj som fan! log jag mot henne. Hon log tillbaka och tittade uppfordrande på mig. Jag fattade att hon undrade om jag ville ha något. En flaska vitt vin, sa jag. Flygvärdinnan, som är rätt lik Carolina Klüft, fast ser mer arisk ut tittade på mig med tom oförstående blick. Aha. Un vino blanco försökte jag. Flygvärdinnan nickade glatt och gav sig in i ett långt samtal med mig. På spanska. Jag kan inte spanska, men jag tror hon frågade om min favoritfärg (jag tror jag svarade snigel), vad jag trodde om Barca nu när de inte har Henke längre (här kan jag ha svarat något om global uppvärmning, möjligen på italienska), sen avslutade hon med vad som kan ha varit en uppmaning till mig att bjuda henne på snus. Vid det här läget var det jag som hade tom och oförstående blick, så då berättade hon för mig hur mycket jag skulle betala för mitt vin. Jag tyckte det lät som Spaniens statsskuld, fast uttryckt i pesetas, så jag kollade lite diskret i prislistan. Tre Euro kostade det, så jag fick en Euro tillbaka på min tia jag gav henne. När jag protesterade började hon på en lång förklaring, som jag översatte till en fråga om hon och jag skulle åka till stranden imorgon. Eftersom det fortfarande är kallt i vattnet i Barcelona svarade jag artigt tack men nej tack. Hon såg rätt nöjd ut med det, och övergick till att med full kraft köra in den där vagnen full av toblerone och sprit som de har i knät på killen bakom. På planet är det lätt att se vem som är spansk och vem som är svensk. Svenskarna har lätta sommarkläder och köper plastförpackade färdigsmälta trekantsmackor och vin, precis som jag. Spanjorerna har hönsjacka, sen en hönsjacka till, och har med sig galet mycket egen mat. Nu menar jag galet mycket. Damen framför mig dukade upp ett repektabelt julbord. Detta får mig att tänka. När jag är utomlands har jag sällan tillgång till nog med kökskapacitet för att koka en kopp kaffe. Så var tillredde damen sitt julbord? Har hon haft med två hemifrån, ett till utresan och ett till hemresan? Eller tillhandahåller spanska inkvisitionen, nej jag menar ambassaden ett lånekök, i vilket man som spansk medborgare kan laga till sitt resejulbord... Märkligt. Eller strano, som de säger här.