Soy capitan, soy capitan

Trots att jag sitter i ett säte som uppfunnits av Spanska Inkvisitionen hade jag somnat. Jag sov rätt gott och drömde underligt nog om en häst (un caballo) när flygvärdinnan med full kraft körde på mitt knä med den där vagnen full av toblerone och sprit som de har. Aj som fan! log jag mot henne. Hon log tillbaka och tittade uppfordrande på mig. Jag fattade att hon undrade om jag ville ha något. En flaska vitt vin, sa jag. Flygvärdinnan, som är rätt lik Carolina Klüft, fast ser mer arisk ut tittade på mig med tom oförstående blick. Aha. Un vino blanco försökte jag. Flygvärdinnan nickade glatt och gav sig in i ett långt samtal med mig. På spanska. Jag kan inte spanska, men jag tror hon frågade om min favoritfärg (jag tror jag svarade snigel), vad jag trodde om Barca nu när de inte har Henke längre (här kan jag ha svarat något om global uppvärmning, möjligen på italienska), sen avslutade hon med vad som kan ha varit en uppmaning till mig att bjuda henne på snus. Vid det här läget var det jag som hade tom och oförstående blick, så då berättade hon för mig hur mycket jag skulle betala för mitt vin. Jag tyckte det lät som Spaniens statsskuld, fast uttryckt i pesetas, så jag kollade lite diskret i prislistan. Tre Euro kostade det, så jag fick en Euro tillbaka på min tia jag gav henne. När jag protesterade började hon på en lång förklaring, som jag översatte till en fråga om hon och jag skulle åka till stranden imorgon. Eftersom det fortfarande är kallt i vattnet i Barcelona svarade jag artigt tack men nej tack. Hon såg rätt nöjd ut med det, och övergick till att med full kraft köra in den där vagnen full av toblerone och sprit som de har i knät på killen bakom. På planet är det lätt att se vem som är spansk och vem som är svensk. Svenskarna har lätta sommarkläder och köper plastförpackade färdigsmälta trekantsmackor och vin, precis som jag. Spanjorerna har hönsjacka, sen en hönsjacka till, och har med sig galet mycket egen mat. Nu menar jag galet mycket. Damen framför mig dukade upp ett repektabelt julbord. Detta får mig att tänka. När jag är utomlands har jag sällan tillgång till nog med kökskapacitet för att koka en kopp kaffe. Så var tillredde damen sitt julbord? Har hon haft med två hemifrån, ett till utresan och ett till hemresan? Eller tillhandahåller spanska inkvisitionen, nej jag menar ambassaden ett lånekök, i vilket man som spansk medborgare kan laga till sitt resejulbord... Märkligt. Eller strano, som de säger här.