Moments

Ett gäng Norrlänningar, riktiga och wannabees. Dom äter pålkranar till frukost. Frans Ebbesson. Oklart om han vet vad frukost är. Vad skulle kunna gå fel?

20 st Skåningar, riktiga och wannabees. Dom bor och lever i en gul buss. Och dricker öl till frukost. Ingen i Norrland har begripit ett enda ord på hela helgen. En 14-årig kille från Göteborg. Vad skulle kunna gå fel?

Det var inte meningen att det skulle bli sådär...

Döden lurar bakom hörnet.....

En festivalgeneral. Minus sabel och papegoja. Vad skulle kunna gå fel?

I've got the poison, you've got the remedy

Den svenska läkemedelsbranchens samlade produktion, några sladdar, tejp i massa färger (vissa av dem påtagligt gay) och ett USB-akvarium skänkt av ljusdirektören. Att-göra-listor-från-helvetet, midnattssol, pitepalt, stora jävla hjullastare som susar runt öronen på en (och bland annat hämtar giraffer faktiskt!), två hundra miljoner laminerade papper. Och en produktionschef (jag då!) Hur ska detta kunna gå annat än bra?

In a surrealistisk kind of mood...

En rätt oskön kombo av halsfluss, feber, långa arbetsdagar och mycket konstigt skit i huvudet gör att det känns rätt mycket som om jag är med i nån slags Pink Floyd-video just nu. Jag saknar humlan från Svedala lite. Den blev liksom min kompis. Det kändes som om vi var på samma nivå och förstod varandra bra. Nu ska jag testa att blanda receptbelagda läkemedel med icke receptbelada läkemedel och lite sådant som inte med bästa vilja i världen kan kallas läkemedel och skölja ner det med lite korvkaffe. Så ska vi se vad det blir för output...

Liten festivalskola del 16. Medhörningsteknikern

Jag försökte få till en bra bild på Medhörningsteknikern. Eller på någon av hans lakejer, Mikrofonmännen. Så att du skulle fatta vad det handlar om. Men min Medhörningstekniker, Ola Glans, fastnade inte på bild. Det är en superkraft som Medhörningstekniker ofta har. Därför publicerar jag i stället en bild på Ola Glans ganska märkliga katt. Som också heter Ola Glans. Och som också är Medhörningstekniker.

Moments

Måns har bara druckit två öl. Han lovar. Nånsin!

Om inte Johanna och hennes syrra håller i scenen blåser den bort och flyger iväg som en stor drake.

Hur många i festivalledningen krävs det för att byta en glödlampa? 20 st, och en skitstor skylift!

Personalen gör det den gör bäst...

Björn är inte döv. Han skiter bara i dig.

Att gå på scen under en Hammerfallkonsert påminner inte så lite om en vanlig dag i Bagdad..

Bakfull festivalskola

För alla er som inte är helt uppdaterade på festivalspråk betyder ordet Produktionsmöte inte alls ett möte om en produktion. Produktionsmöte betyder att, efter att sista artistjäveln packat och stuckit sätta sig på kontoret med andra scenchefer och de tekniker som är ens vänner och undersåtar och dricka öl utav helvete. I går hade vi ett astronomiskt produktionsmöte. Jo fy fan. Nyss svarade jag så här på en fråga från Medhörningsteknikern:
Har gått åt helvete! Jag har gett upp och ligger nu och tittar på en humla. Den är ganska fin.
Jävla produktionsmöte.

Liten festivalskola del 16. Väder

I Svedala har det regnat. Som fan. Tydligen hade det regnat ett tusen fyrahundraåttio kilometer (eller nåt) bara på en timme. Nå, det får man räkna med när man gör festival. Det kräver dock att man planerar lite annorlunda. Här syns mitt produktionskontor (jag uppe till vänster):

Styr dikt babord för bövelen! Annars rammar vi Front of House! Angör nu genast backstagebaren säger jag!

Dessutom ställer vädret lite större krav på personalen. Jag har till exempel anställt 10 sånna här som stage hands:

Satan vad dyrt det blev att trycka upp t-shirts som det står Local Crew på. 10 ärmar skulle dom ju ha... Var... Men personalcateringen blir enkel. 800 ton sill får man för rätt lite pengar...

Dessutom ställer vädret andra krav på artisterna. Som tur är lyckades vi ställa in alla spelningar och bokade i stället dom här killarna. Så det ska nog lösa sig.

Vart tog den söta lilla skolan vägen?

Lugn, bara lugn. Stilla din ångest, dämpa oron i blicken, slå av panikknappen. Dra ner på stressen. Chill. Den lilla festivalskolan är och badar, men den har badat klart redan på torsdag (den var ganska smutsig faktiskt, i kropp och i sinne, och det har tagit en stund för den att bli ren) så då är den tillbaka. Då kommer bland annat det fantasieggande begreppet Medhörningstekniker att gås igenom och förklaras. Dissekeras nästan. Missas inte!!

Åhhh, Scenchefen....

PS. För er som inte läser kommentarer (skäms i så fall!!) så har ju Mr. Salaryman i det förra inlägget gjort helt klart att alla Säkerhetschefers moder (eehh, eller fader...) så klart är Patrik Swayze i Roadhouse. DS.

Liten festivalskola del 15. Säkerhetschefen

Vaddå "grillen är inte tänd..." Vad fan menar du??

Säkerhetschefens främsta uppgift är att hålla skrikande horder av småflickor, fordringsägare och andra beundrare borta från Scenchefen, så att han i lugn och ro kan sitta på produktionskontoret och blanda grogg. Och ibland, om scenchefen ser trygg och säker och nygroggad ut, oroa sig lite för artister och publik. Men bara ibland, om det inte finns något viktigare (typ Scenchefen) att oroa sig för. Säkerhetschefen blev utkastad från Främslingslegionen. Och från England. Och från Unga Örnar. Han var för hård för dom. Dessutom är han en jävel på att hacka ihop en sallad när Scenchefen grillar. Och sen bjussar han på gott vin lite då och då. En riktig klippa således!

Liten festivalskola del 14. Ljusdirektören (den Förskräcklige)

Ljusdirektören är en av de varelser vi förvarar i Front of House (för vidare information, se Liten festivalskola del 10. Front of House). Där sitter han, högt uppe, och ruvar på hämnd, som en småelak gud som vaknat på fel sida. Eller som en småelak gud som just upptäckt att han fått restskatt. Eller nåt sånt. Du fattar. Tillsammans med sina undersåtar, Dimmerkonstaplen och Da Lampie Man härskar han oinskränkt över ljus och mörker. Och ett litet kylskåp fullproppat med öl. Deras huvuduppgift är att tända och släcka lampor. Gärna i takt med musiken också! Om man ber snällt, till exempel genom att göra en staty av Ljusdirektören (den Förskräcklige) och lär sina barn att dansa danser runt den, och offrar slavar och boskap, får man komma och hälsa på uppe i hans torn. Där kan man sitta i en ganska skön stol, kolla när Ljusdirektören (den Förskräcklige) tänder och släcker lampor över nån artist som lallar runt på scenen, och kanske, om danserna man lärde sina barn var fina, bli bjuden på en öl.

Det händer att Ljusdirektören lämnar sitt torn och går runt på scenen som en vanlig man. Och mekkar ihop en LED-podd till exempel...

Liten festivalskola del 13. Efterproduktionen

Efterproduktionen är precis som efterfesten, efterbörden, efterräkningar eller eftersläppet. Något man har efter festen, börden, räkningarna, eller släppet. Efterproduktionen finns i två smaker: rött och grönt. Den gröna efterproduktionen innebär att man, så snart de sista artistjävlarna har packat & stuckit (och det går fooort i grön efterproduktion, det kan jag säga) korkar upp etthundratjuosju flaskor Bollinger, säger So long suckers till de tekniker som varit ens vänner och undersåtar hela helgen, och, tillsammans med Vice Scenchefen, Säkerhetschefen, De Mindre Scencheferna, samt eventuella groupies man skaffat sig, sätter sig i produktionssoffan med målet att bli astronomiskt packad. Och under tiden för man oväsen och lever om och stör de tekniker som varit ens vänner och undersåtar hela helgen medans de sliter i sitt anletes svett. Häckla dom brukar jag också göra. Sen finns det efterproduktion med röd smak. Den innebär att man efter bästa förmåga noggrant packar ihop produktionskontoret och sedan, nykter och städad, hjälper de tekniker som varit ens vänner och undersåtar hela helgen med glada tillrop av sorten Snyggt packad case Mackan! och ger tummen upp, och snattar Fanta & chips i logerna så att de tekniker som varit ens vänner och undersåtar hela helgen får lite Fanta & chips att äta och dricka medans de jobbar. Och sedan går man till sängs klockan 08:30 morgonen därpå och undrar vem fan som släppt ett termonukleärt vapen i huvudet på en. Så avslutas också den gröna efterproduktionen, by the way. I båda fallen ser man ut så här efteråt. I år hade jag en röd efterproduktion...

Vars fan la jag nu The Arks kvarglömda digitalmulti... Vad fan är en digitalmulti egentligen...