Efterproduktionen är precis som efterfesten, efterbörden, efterräkningar eller eftersläppet. Något man har efter festen, börden, räkningarna, eller släppet. Efterproduktionen finns i två smaker: rött och grönt. Den gröna efterproduktionen innebär att man, så snart de sista artistjävlarna har packat & stuckit (och det går fooort i grön efterproduktion, det kan jag säga) korkar upp etthundratjuosju flaskor Bollinger, säger So long suckers till de tekniker som varit ens vänner och undersåtar hela helgen, och, tillsammans med Vice Scenchefen, Säkerhetschefen, De Mindre Scencheferna, samt eventuella groupies man skaffat sig, sätter sig i produktionssoffan med målet att bli astronomiskt packad. Och under tiden för man oväsen och lever om och stör de tekniker som varit ens vänner och undersåtar hela helgen medans de sliter i sitt anletes svett. Häckla dom brukar jag också göra. Sen finns det efterproduktion med röd smak. Den innebär att man efter bästa förmåga noggrant packar ihop produktionskontoret och sedan, nykter och städad, hjälper de tekniker som varit ens vänner och undersåtar hela helgen med glada tillrop av sorten Snyggt packad case Mackan! och ger tummen upp, och snattar Fanta & chips i logerna så att de tekniker som varit ens vänner och undersåtar hela helgen får lite Fanta & chips att äta och dricka medans de jobbar. Och sedan går man till sängs klockan 08:30 morgonen därpå och undrar vem fan som släppt ett termonukleärt vapen i huvudet på en. Så avslutas också den gröna efterproduktionen, by the way. I båda fallen ser man ut så här efteråt. I år hade jag en röd efterproduktion...
Vars fan la jag nu The Arks kvarglömda digitalmulti... Vad fan är en digitalmulti egentligen...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar