Det är ett underbart land...

Som tur är har ålar inga testiklar. Tror jag. Inte sällskapsålar i alla fall. Dom är väl kastrerade, så att det inte hips vips blir en massa ålbyrackor som simmar omkring hemma och man kan fan inte ens skänka bort dom fast det ska man ju inte, det betyder otur, så det slutar med att man spolar ner dom i toaletten i stället. Eller äter upp dom. Ja jävlar. Men man måste älska dom ändå. Japanerna alltså. Inte ålarna. Dom är ganska läskiga. Om dom inte är rökta. Med sprit till.

Lessen. Det var inte meningen.

Vi, eh, råkade äta upp ålen igår. Oops. Det har hänt ganska många av mina husdjur, att någon råkar äta upp dem, vilket du, min ende vän så klart kommer ihåg. Känns lite dumt. Men den var god som fan, och vi lyckades få i oss tre flaskor Champagne till så då gör det inget väl?

Tänkte göra som alla andra

Jag har förstått att matbloggning är något som många ägnar sig åt. Jag är ju inte på något vis sämre än att jag på ett osjälvständigt, nästan servilt, sätt anpassar mig till alla andra, so here goes.

Idag ska jag äta gift. Kallt, för gammalt gift med små glasbitar i med spår av E-colibakterier (bajs alltså, eftersom du ändå inte kan Latin) på. Jag hade tänkt publicera en bild på mitt kalla, för gamla gift med små glasbitar i med spår av E-colibakterier (bajs alltså, eftersom du ändå inte kan Latin) på, men då hade dina ögon gått sönder. Fzzzzt hade det sagt. Så hade dom gått sönder. Så det gör jag inte.

Puh.

Nu känns det lite bättre.

Nyss var jag och handlade lite ål.

Jag tänker inte berätta exakt vad det var jag Googlade, men...

I stället för blogg: förvirring

Jag har inte riktigt hämtat mig från den mentala smäll i huvudet som kallas Göteborg ännu. Innan jag åkte hem var jag tvungen att peta på en Göteborgare, bara för att se om det var sant. -Aj som fan! sa han, på Göteborgska, så jag antar att det var sant. I vart fall var det ganska lamt att komma med den där hissen och tycka att det var nåt. Strax ska jag sluta gnälla, men inte riktigt ännu!

Nu får det vara nog

En av dom allra bästa sakerna med att vara i Göteborg är att man kan åka hem igen.

Go West, This is what we're gonna do

Göteborg är som en manet. En manet som ligger intorkad på stenarna utanför Gullholmen, men som en gång var en stor och vacker manet. En stor och vacker manet i Henry Loyd-jacka, med lila spröt som hängde efter och brändes. Nå. Ja.

Go west, where the skies are blue

Hissen på hotellet ändrar färg när man åker i den, på ett magiskt
sätt. Göteborg. Det är som att få en smäll i huvudet med en
stekpanna full av räkor. Ganska goda räkor faktiskt. Mmm. Räkor.

Go west, in the open air

• Dåligt: Jag är i Göteborg
  
• Dåligt: Mitt hotellrum är lite större än ett snapsglas (men lite mindre än en skokartong)
• Bra: Det ligger högt upp
• Bra: Det har utsikt
• Bra: Utsikten är inte mot "stan"

Ställningen just nu alltså: Göteborg - Mig: 2-3

Så sant

Vägen till Göteborg är stenlagd med goda föresatser. I övrigt se bilderna från i går, det ser likadant ut idag!

Dagen i bilder, 13 januari 2009

Klockan 11:31. 

Dagen i bilder, 13 januari 2009

Klockan 11:31. 

För att fylla in dig lite

..så har jag inte besökt denna håla drypande av visdom, förakt och syfilis på ett tag.  Jag håller nämligen på att säga hej då till en av mina bästa och äldsta (den äldsta, as it were) vänner, och jag tror att det dröjer ett tag tills jag träffar henne igen. Det finns så många gamla minnen att gå igenom, och en låååång lista på riktigt roliga skämt att vrida lite på, så du får förlåta att du inte har min odelade uppmärksamhet just nu. Men så snart jag och Rut betat av vårt hej då, syns på ett tag, så är jag här igen, med full kraft. Då ska det avslöjas stora och spännande saker. Det här blev lite som en cliffhanger, och det var just meningen det!

I retrospekt och med framåtsyn

Det visade det sig att det var helt på riktigt i går. Alla fanns och inga gäster eller händelser var påhittade. För att i någon mån kompensera detta publicerar jag här en intervju om vad som egentligen hände under 2008 och om utsikterna inför 2009 som jag har gjort med en kille jag hittat på.


Jag: ett år kännetecknat av turbulens, politisk, ekonomisk och kulturell är till ända. Vad minns du mest från 2008?
Jag: ehh, jaaaa, alltså, det var ju ett tag sen, vet inte om jag kan säga nåt vettigt faktisk.
Jag: eh, det var i går..
Jag: mm..
Jag: inget?
Jag: jaa, ska jag säga... jag träffade en ganska skön katt i början av året. Men det är möjligt att jag bara hittade på honom.
Jag: Ok. Ok. Vilka blir de stora utmaningarna 2009 tror du?
Jag: Geopolitiskt står ju världen inför stora utmaningar. Det är nog inte fel att säga att det finns en fin de siécle-känsla i stora delar av världen, kanske särskilt tydligt i central- och ostasien
Jag: oj, ehh, oj, kan du utveckla det där?
Jag: nja, jag freestylade nog mest.
Jag: OK, eh, tack då.
Jag: Lungt grabben. Ring om det är nåt.
Jag: Knappast du.
Jag: Nä. Ok.