Bark at the Moon

Jag skar mig när jag rakade mig i morse. Jaha, big deal, bu-hu ska jag tycka synd om dig nu eller? Klarade du av det själv eller fick du ringa in en ambulans och ett trauma team din jävla gnällspik, hör jag dig säga, men vänta lite nu för det var egentligen inte det som var poängen, poängen var var i ansiktet (så klart jag rakade ansiktet och inget annat din jävla snuskpelle, sluta fantisera och häng med nu!!) jag skar mig. Jag skar mig nämligen när jag rakade mig i morse, strax under högra ögat, nästan där ehh den delen av ansiktet som inte är ett nedre ögonlock börjar bli ett nedre ögonlock. Typ där. Du fattar? Av detta kan man dra lite olika slutsatser. En av dem är att jag har blivit en varulv, med hårväxt i hela ansiktet inklusive läppar, ögonlock och näsa, och att jag desperat försöker dölja det (det är ju fullmåne också..). Och det är en bra och lite kul gissning fast fel. En annan gissning skulle ju kunna vara att jag eehh kanske försökte raka mig samtidigt som jag lyssnade på Ya Mama med Fatboy Slim och det är också en rätt kul och kanske lite mer MTV-ig gissning men det är också fel. En ledtråd: när jag böjde mig ner för att plocka lite växel att köpa morgonknark för blev jag slagen skithårt i huvudet av något som verkade vara en hatthylla... Är du med nu då? Japp! Ninjan är tillbaka. Han hade tydligen varit på Aya Napa och haft rätt kul, jobbat i bar och slackat på stranden och så. Ordnat ett midnattsrave hade han också. De ganska söta tjejerna som jobbar där jag köper kaffe på morgonen såg lite förskräckta ut när jag kom in med blod rinnande i en liten ström från ena ögat och huvudet, som om de inte visste om de skulle tycka synd om mig eller vara rädd för mig. Lite som jag känner för Mona Sahlin typ.

But, but why.....

Lessen grabben, men nåt sunt-förnuft-centra kan vi inte hitta...

Alltså, nästa gång jag tycker att det är en bra idé att ta hem en av mina bästa vänner från Curacao (men stavas öjäveln så?? jag blir förbannad..) till Stockholm och dricka mer vin än hela Frankrike en söndagsnatt och inte sluta dricka mer vin än hela Frankrike förrän tidningsbudet skrikande sprungit från huset (det var faktiskt inte bara jag som gjorde det där. sorry tidningsbudet... kom tillbaka i morgon, OK?) och solen lyser och fåglarna kvittar (men håll käft med det där kvittrandet nu då!) så väntar jag mig att du, som ändå lovat att ta hand om mig, ringer och säger att nej, nej det är inte en bra idé. Släpp det där grabben. Som nu. Jävlars nu. OK?. OK? Just nu ser jag inget på ena ögat, har druckit 2 000 liter vatten och ätit 150 Ipren och funderar på om jag ska kräkas eller börja blöda näsblod. Eller kanske både och. Jag vill åka tillbaka nu.

Pooff sa det.

Här inne låg min kalender...

Alltså, jag vet ju att jag har lovat dig att lägga av nu. Att jag hade gjort det för sista gången. Att det inte skulle bli nåt mer. Att nu var det över, slut, att nu, nu skulle det bli ordning och reda och att det Vanliga Livet skulle härska. Och sen lik förbannat så hittar jag mig själv bland tio tusen miljoner småpackade människor som vinglar omkring och trängs och spiller öl på mig och käkar langos från helvetet och pratar sönder konserter vi hade velat lyssna på och det gick minsann inte att köra deeen vägen till mitt hotell för där har nån jävel byggt en stor jävla scen som jag inte ens är chef för och på den står nån jävla artist och spelar men den kan man ändå inte lyssna på för det står några tjackpundarbrudar från Malmö och pratar sönder hela jävla konserten och det spelar ingen roll egentligen för precis intill står ett polskt zigenartivoli och väsnas så man ändå inte hör nåt. Här med lovar jag att aldrig sätta min fot igen på:
a) nån festival
b) nåt som avlägset liknar en festival. Och då menar jag avlägset. Typ att det finns mer än 2 personer på samma plats samtidigt som nåt gör ljud som skulle kunna uppfattas som, ehh, tänkte skriva musik här men jag tror jag skriver ljud, nåt som skulle kunna uppfattas som ljud. Eller
c) nån stans över huvud taget.
Så det så! Om jag ljuger, hihihi, jag skrev faktiskt ljuder först innan jag märkte det, om jag ljuger, så ska det vara, så lovar jag dig att du ska få bjuda mig på så många paraplydrinkar att jag inte orkar fler. I går exploderade min kalender. Pooff sa det, så packade den ihop och stack när jag berättade för den vad jag tänkte hinna med i höst. Så nu ses vi kanske aldrig mer. Kanske.

Pretty Vacant

Semestern, detta märkliga djur... Semestern finns i olika smaker och färger. Vackrast och godast, tycker jag, är den semestern som innehåller en strand med palmer och helt OK randiga stolar man kan hyra och ligga i och en liten bar nånstans på den stranden som har liksom ett litet fuskvattenfall och där man kan köpa sina frukost- lunch- och middags-Piña Colada och inte en enda tysk hårdrockare syns till på minst 300 000 mil och det ringer ändå inte nån för att telefonen funkar inte så långt bort och skulle det ringa nån så skiter jag nog i det ändå (om inte det är du som ringer såklart). Yeezz, yeezz, yeezz... Och sen finns det en helt annan sorts semester. Den är precis som att jobba, fast utan att jobba. Den har jag haft nu i en vecka. Sovit? You bet! I fosterställning! Varit vaken? Tjaa, det beror väl på hur du menar, men om du menar vaken som i inte sovit, kanske till och med gått en sväng och lyssnat på Joy Division så OK då. I fosterställning. Det mest konstruktiva jag gjort var nog i tisdags. Då åt jag upp en nyckelpiga. Rekommenderas inte, den var rätt äcklig. Memo to self: sluta äta insekter.. Men nu blir det inte mer med det! Nu väntar en helg som kommer att vara i det närmaste Ariskt produktiv. Sen jävlar ska jag åka bort och göra spännande och farliga saker nästa vecka. Vissa av dem i kostym, vissa av dem i publik och vissa av dem på helt andra ställen.

Det var ju inte meningen att det skulle bli så här...

En åker, helt gjord av lera? - check!
Tusentals halvfyllon som lyssnar på musik och filmar med mobilen? - check!
Tusentals halvfyllon som jobbar med musik och dricker gratisöl - check!
Artister utav helvete, vissa ganska bra (!) - check!
Ett tjugotal skåningar, riktiga och wannabees? - check!
Damp för att jag tittar i stället för att jobba? - check!

Home Sweet Home

En veckas efterproduktion som innehöll soova, åka fort som fan i teleporterkorg i spöregn (kan bli min nya grej faktiskt), ett evinnerligt flyttande av små jävla paket hit och dit, och några stora jävla paket också och en hel del administration (jag samlade ihop alla papper jag kunde samla ihop och eldade upp dom) har gått. Nu har jag hängt i Norrland så länge att jag börjar kasta lystna blickar på renar och skotrar och jag får inte ens tvärbryt på att allt går så jäääävla lååååångsamt. Varje gång. OK, det hände att jag inte fick det en gång. Så nu var det dags att åka hem. Jag laddade mig själv med Den Grymma Frukosten Från Himmelen (to be continued), och iPoden med Justice och sen körde jag med lätthet ifrån långsammare fordon. Som rymdfärjor. Och JAS-plan. Och ljuset. Som en bat out of hell, så var det. Och inte en enda av mina medtrafikanter gav mig fingret! (Facit på uppresan: två fingrar. Ägaren av det ena menade nog lite allvar, han försökte preja mig av vägen. På Höga Kusten-bron.. Och döda mig alltså. Men bland mina oanade, onödiga och i bland oanständiga talanger finns Att Undvika Att Bli Prejad Av Vägen, Särskilt På Höga Kusten-Bron, så jag klarade mig.) Eftersom det var ett tag sedan jag och min lägenhet sågs fick jag legitimera mig, prata snällt med den och viska ömsinta ord i låset innan den släppte in mig, men nu börjar vi bli kompisar igen. Ninjan syns inte till heller.. Jag har alltså inte slagit mig på nåt i lägenheten på jättelänge..Weird. Men han kanske är på Ninja-semester. På nån Ninja-resort. Eller på Ninja-kollo. Jag håller dig uppdaterad! Man kan tro att den lilla festivalskolan är redo för avslutning, men det kommer ytterligare ett kapitel. Det ska handla om Publiken, en varelse hemskare än, äänn.. än Ljusdirektören och Backlinegorillan. Tillsammans. Håll ögonen öppna de närmsta dagarna får du se!

Visst har du också saknat Emiliano Zapata? Det är nåt självsäkert snuskigt över sättet han har en ganska oanständigt spetsig sombrero i knät, visst? Dessutom, kolla stövlarna på Hans Zapata, bredvid honom. Coooolt. Fy Fan.