Intergalactic planetary

Puh! Äntligen hemma. En sån pers. Efter att ha blivit utjagad från Las Vegas av en arg folkmassa (märkligt hur ofta detta hänt mig på sistone. I slutet av mars blev jag utjagad från Umeå av en uppbåd av rallare och samer, två gånger i veckan samlas alla som kan på Östermalmstorg och jagar ut mig ur stadsdelen, och i förrgår blev jag utjagad ur min lägenhet av en tvättkorg) försökte jag flyga hem (gick rätt OK), smuggla hem ett litet kasino (gick bra! Och DQ: tja, jag vet liksom inte varför, jag tog bara det, på samma sätt du vet som när man tar en fin sten från stranden och tänker att man ska göra en papperstyngd eller en intimpiercing av den men så blir det liksom aldrig av utan den blir liggande i den lådan där det ligger några gamla kreditkort och lite rökelse. Typ därför) och sen när jag skulle flyga nån annanstans så störtade flygplanet och vi var tvungna att äta flytvästarna för att slippa äta flygplansmackorna och sedan grävde vi oss genom ett berg för att komma hem och eftersom vi inte hade spadar så fick vi turas om att gräva med ett av mina visitkort så det tog ju ganska lång tid, och sen grävde vi liksom åt fel håll så vi hamnade här i stället

 

så det har varit lite körigt. Men nu är det bättre, tackar som frågar, jag har till och med hunnit fira Björn Engströms födelsedag, i år blev han äldre än järn, genom att dricka upp en rätt hyfsad flaska Pinot. Utan Björn så klart. Sen ringde Winston också.