Sportåret 2008

Nähä, om man skulle försöka avsluta det här året, ett ganska OK år trots allt, lite för mycket kryckor och lite för lite Piña Coladas på sista tiden, men ändå ett helt OK år som sagt, med att slita sig från den soffa i vilken jag bott, levt och verkat på sista tiden, och komma ut och träffa lite människor som finns i verkligheten i stället för de som bara finns inne i mitt huvud. Jag tror att de jag ska träffa i kväll finns i verkligheten i allafall. Nån sa att dom fanns i verkligheten, och jag tror att den som sa det var Johan Lindquist, som jag är rimligt säker på finns i verkligheten, så antagligen finns dom jag ska träffa i kväll i verkligheten. Det är så klart inte helt omöjligt att jag fantiserat ihop alltihopa, men jag tror inte det. Om jag har fantiserat ihop alltihopa blir det en underlig nyårsafton, men om det är på riktigt och jag faktiskt ska åka på kalas blir det nog en underlig nyårsafton ändå. En win-win situation skulle man nog kunna säga. Nå. Jag återkommer och berättar, eller så fantiserar jag bara ihop något, vi får se vilket som blir bäst!

Och nu, nånting helt annat

Nähe. Om man skulle gå ner till stranden..?

Vasaru? Inte det nej.

Julgubbe

Jag tänkte försöka skapa en egen jul-TV-tradition, så jag ägnade julaftons förmiddag åt att titta på dokumentären om Thomas Quick. Det skulle kunna bli en sån sak man tar med sig sen när man bildar familj tänkte jag. Och då vandrade mina tankar till en skylt jag gjorde nån gång under förra århundradet och satte upp på dörren till den källarhåla i Birkastan där jag höll till.

Hög oktan

Igår var det dags för att kickstarta julen med traditionellt bak av lussekukar och glöggblandning hemma hos några goda vänner. Det gick mycket bra. När vi ställde glögggrytan på bordet och tog av locket självantände glöggen. Ett tecken på att det kommer att bli en mycket potent jul.

Nu med käpp

Det där med att gå ut på konsert med kryckor är inte så dumt faktiskt. Först kan man glo surt på nån som sitter i den sköna soffan på stället tills de mumlar uschäkta och flyttar på sig så att jag och min personliga assistent kan sätta oss där istället, vi har ändå förtjänat det mycket mer. Sen kan man övertyga personalen att ge bättre service, för det är synd om mig för jag är handikappad och ändå har jag släpat mig hit på mina kryckor, sen funderade jag på att man kanske kunde fylla kryckorna med sprit och sitta och skåpsupa inne på stället men jag struntade i det för jag tänkte att den kanske rinner ut ur dom små hålen som finns längst ner på käpparna. Så all in all inte så dumt faktiskt, man kan peta på folk man tycker står i vägen också. Nackdelen är väl kanske att man känner sig lite gammal och funderar på om det ska fortsätta vara såhär och om man kommer att sluta som en sån surgubbe som petar på folk med sina kryckor och berättar oändliga historier som ingen bryr sig om ändå och helt osammanhängande är dom så det går ändå inte att hålla reda på vad fan han menar gubbjäveln, men där är jag nog alla redan kanske.

Nu tänkte jag åka till Nacka och bli bjuden på lussekukar och glögg.

Denna kom min väg

Och i min ständiga strävan att bli en bättre make, lyssnare, pianist och husse beslöt jag att fylla i den. Jag tycker att du borde göra det också, det är så mycket du inte vet om dig.

Och idag, då.

Dom spränger ganska mycket här utanför nu. Eftersom jag är hemma mest hela tiden så märker jag sånt, med mina känsliga sinnen. Nej, det är inte knarket som talar, jag menar allvar, dom spränger ganska mycket där i hörnet på Östermalmstorg där nån snodde ett hus och lämnade ett hål istället tidigare i år. Jag har varit ute några gånger och frågat om jag får vara med eller kanske rent av hjälpa till lite, men nu här om dagen kom det hem några poliser som sa att jag skulle lämna byggjobbarna i fred, så fram tills jag övertalat någon att gå och köpa en glasögon-lösnäsa-mustasch (mustach? mustash?) åt mig så jag kan gå dit och fråga igen så håller jag mig lugn. Ingen rektalinspektion har det blivit heller. 

Egenvård

Alltså, nu är det ju visst så att jag själv kan köpa en termometer och ta min temperatur flera gånger om dagen, så sjuk är jag inte. Men det är en fråga om principer och om samhällets gradvisa förfall. När jag var liten gosse kom provinsialläkaren hem till en och gjorde en rektalinspektion flera gånger i veckan (och ofta två gånger om dagen på större helger), bara för att det var vår rätt som små barn att bli pillade i stjärten. Men man hade en tydligare känsla för plikt och rättigheter på den tiden. Facebookgruppen Anal Probes to the People någon?

Jag har gjort en anmälan

Fast man kan fixa sånna grejer också

Tydligen funkar det med knarkvärktabletter och lite Champagne visade det sig senare. Där ser ni jävla pharmacephter. Inte stavas det väl så? Farmaceuter? Pharmacephter? Apotekare då. Att det ska vara så svårt.

Ganska ofta just nu så undrar jag varför man utsätter sig för olika saker

Till exempel det jag utsätter mig för just nu. Ganska tunga doser knark i kroppen hjälper faktiskt inte särskilt. Får man slå ihjäl folk och hävda nån slags Darwinistiskt nödvärn? Som att världen blir en lite mindre korkad plats utan just de individerna och deras åsikter och sätt att förhålla sig till andra? Jag tycker att man borde få göra det i ett upplyst samhälle, som tänker på arternas utveckling och fortlevnad, maneters rättigheter och andra eteriska och trancendenta värden.  Vasadu? Det får man alltså inte. Nehe. Typiskt. Skit. Kan inte du komma och ta bort mig härifrån nu då? Det får jag faktiskt fixa själv? Ok, ok. Jag ska.

Lördagsgodis

Kommer du över på fest i helgen?

En sånhär borde jag skaffa mig tror jag

Ibland tror jag att jag har lite för mycket tid på mig för vissa saker

Jag borde hitta på något att syssla med tror jag. Dels som nu omgående, Internet börjar ta slut lite, och dels i ett mer långsiktigt liksom existensialistiskt perspektiv. Alla tips välkomnas. Alla inbjudningar till nyårskalas välkomnas också. Handikappade omfattas väl av en särskild kvot eller nåt? I dag har jag lärt mig lite mer än jag egentligen vill om ålar. Brr. Jag borde nog ha större mål än så, tror du inte det? Hm. Det blir såhär när ingen säger till mig att sluta upp med sån där skit, snap out of it, tillbaks till verkligheten, marsch pannkaka. Och nu, troget denna platsens namn, en bild av problemet. Två. Två bilder av problemet ska det ju vara.

Jo, men det är ju det jag säger, när jag blir lite understimulerad så händer det ganska konstigt skit.