Utan att passera gå.

Idag har jag lyckats passera in och ut ur Halmstad utan att passera Halmstad Airport (men den heter så! Sluta skratta nu då!). Detta var som en övning till världsmästerskapen i att färdas jorden runt utan att passera Halmstad Airport. Det är inte så svårt, man tar en genväg via ett bättre hotell och en-big-beat-goes-metal-konsert i Köpenhamn. Om man på vägen lyckas byta potatismos mot två par byxor får man extrapoäng. Det gjorde jag så det fick jag!

Utan att passera gå.

Idag har jag lyckats passera in och ut ur Halmstad utan att passera Halmstad Airport (men den heter så! Sluta skratta nu då!). Detta var som en övning till världsmästerskapen i att färdas jorden runt utan att passera Halmstad Airport. Det är inte så svårt, man tar en genväg via ett bättre hotell och en-big-beat-goes-metal-konsert i Köpenhamn. Om man på vägen lyckas byta potatismos mot två par byxor får man extrapoäng. Det gjorde jag så det fick jag!

Gazellstigen 3B

Ok. Så här. Jag har fixat en hydda. Den står precis på stranden och kollar ut över Zanzibar. Vi har en blender. Och en big ass stereo. Och en egen giraff som det verkar. Planet går via Frankfurt. När kommer du?

Adding stuff up

Det finns nåt som heter Bibelnumerologi. Idén med Bibelnumerologi är, om jag fattat det rätt, att om man tweakar runt med lite olika siffror och antal och sidnummer och sånt (som står i Bibeln då, häng med nu!) så kan man få fram de mest häpnadsväckande grejer, typ datumet för mordet på JFK, telefonnumret till Manetbutiken, de optimala förhållandena mellan ingredienserna i Den Perfekta Piña Coladan. Bland andra spännande och farliga grejer. Så låt mig därför citera mitt förra inlägg, samt kommentarerna som följde. Meh! Det gör du bara för att du är lat och inte orkar hitta på nåt nytt hör jag dig säga. Det är jag inte alls! Skäms!! Jag har en poäng med detta, så håll snattran och var med nu! Latmask!! Fusk!!!! Nu håller du tyst. Packa och stick! Nå, i alla fall, om jag citerar mitt förra inlägg, samt kommentarerna som följde, så blir det så här:

Från Ekot: "En 78-årig lätt förvirrad kvinna i Östergötland fick inte följa med färdtjänsten."
Från verkligheten: "En 36-årig lätt förvirrad man från Stockholm fick åka med flygplanet"
Meddelas endast på detta sätt.

Nano sa...
Jag är mest glad över att Ekot inte sa: En lätt förvirrad man i sina bästa år från Östergötland fick inte läsa en blogg på sin arbetstid!

rocka sa...
jag kan tänka mig flera saker36 åring från brattby körde ihjäl 10 renar med skoter.enl polisens utsago tuggade -39 åringen fradga och sade sig vara på väg till swedenrock festivalpå frågan "såg du inte renarna" var svaret ..."jag trodde dom var artister"39 åringen vårdas just nu på NUS på festivaltraumaenhetenberäknas tillfriskna inom kort.och kom ihåg....det är aldrig försent att ge upp!

rocka sa...
och vem var förvirrad !!!

Nu börjar vi närma oss intressant skit! Om man lägger ihop alla olika siffror och antal och sidnummer och sånt (som står där uppe då, häng med nu!) så blir det 238. Och det, mina vänner, det är precis identiskt med antalet kromosomer i min kropp just nu. Ha!

This just in!

Från Ekot: "En 78-årig lätt förvirrad kvinna i Östergötland fick inte följa med färdtjänsten."

Från verkligheten: "En 36-årig lätt förvirrad man från Stockholm fick åka med flygplanet"

Meddelas endast på detta sätt.

And you may ask yourself, how di... äh men vad faan? Jag har ju redan använt den titeln ju!

Jag ber om ursäkt för att jag inte hört av mig på ett tag, men jag har haft fullt upp med att resa jorden runt. Sverige runt. Valda delar av Sverige runt, och försöka bli lagom, inte för mycket men lagom tokig. Idag när jag åkte bil jorden runt. Sverige runt. Valda delar av Sverige runt, lyssnade jag på radion. Där började dom med att berätta om sorkfeber (alltså, ärligt. Sorkfeber. När kommer grävlingsinfluensa? Och andra gnagarinfektionssjukdomar?? Seriöööst), sedan la dom en timme eller så (och du fattar att vi aldrig aldrig aldrig får igen den timmen va?) på att jämföra rättegången mot Tito Beltran eller Bältros eller vad fan han heter med Aristoteles definitioner av en tragedi(!) och sedan intervjuade dom en vuxen man som berättade om och försvarade och förnekade samtidigt. Sina skuldkänslor för att han alltid varit ett fan av Thore Skogman då. (Detta är, jag lovar, helt sant.)

Så jag har insett att jag inte behöver bli tokig, jag kan bara luta mig tillbaka, sippa lite mera kaffe och låta verkligheten fortsätta. Det är rätt skönt faktiskt.

Jag vet att du har saknat honom! Kolla in Fuck You-blicken! Fuck You verkligheten liksom!

And you may ask yourself, how did I get here?

Ett litet problem, om man nu ska kalla det så, med att ha en hel lastpall med DVD:er med en av världens bästa TV-serier på är att man blir som vilken annan heroinist som helst. Bara en fix till liksom, tills man ställer klockan på 05 för att hinna klippa två avsnitt innan det är dags för kostym på. Och efter ett tag så får man en rätt warpad verklighetsuppfattning, i går försökte jag pausa mötet jag var på med fjärrkontrollen till projektorn, så jag kunde gå och hämta kaffe. Fast det är rätt skönt, för jag har märkt att det var lättare att vara tokig på semestern, där det inte behövdes, jag menar, en verklighet som består av sol och en strand och en iskall amerikansk chardonnay behöver ju inte fixas till, den är ju fin som den är. Men nu, mitt i nån slags novemberjanuari med två tusen år till nästa semester och med den bedövande tyngden av brist på solljus rätt i huvet, som om nån tagit ut hjärnan och släppt ett dubbdäck på den liksom, nu skulle det vara rätt bra att bli lite tokig en stund. Jag ska kolla på det. Återkommer i frågan.

Att regissera livet

Jag firar att dagen blivit eftermiddag och att kvällen tillhör mig med att hänga i min otrooooooooligt stora soffa, med en otroooooooligt stor (men lite mindre än soffan; därför färre o:n. Ha! Ett semikolon!) kopp kaffe och ett avsnitt av Homicide: Life on the Streets, en av de allra bästa TV-serierna det tidiga 90-talet producerade. Det börjar med en resumé av förra avsnittet, och sedan en speakerröst som säger:

"Today, on Homicide"

Det är så coolt. Så coolt att detta nu är min väckningssignal på telefonen. Så att jag vaknar till en speakerröst som säger:
"Today, on Homicide"

En PowerPoint blir så mycket mer spännande när man tittar på den efter att ha vaknat av en speakerröst som säger:

"Today, on Homicide"

HAL 9000

Datorerna har blivit intelligenta, och nu skriver dom poesi också. Jordi tipsade om denna alldeles utmärkta länk, ett resultat av att ett översättningsprogram druckit lite för mycket rödvin en kväll.

http://www.worldlingo.com/wl/services/SFEu1g9WBi1bVD91dcPZnTG9xK42lY4dG/translation?wl_trglang=sv&wl_url=http%3A%2F%2Fwww.hydrooptix.com%2Findex2.html

Inte riktigt som vanligt. Eller precis som vanligt

Vad ovanligt mycket bilar det kör på stranden idag. Vad ovanligt få barer det ligger under palmerna som inte heller står på stranden idag. Vad kallt det är i vattnet som inte alls ligger vid stranden idag. Vilken märklig blick lapplisan gav mig när jag bad henne fixa mig en solstol. Vad konstigt att det står Linnégatan på en vägskylt på stranden.

Otillräckliga skäl my ass

Jag har slutat vara tokig. Det är inte lönt. Nyss såg jag en kille på TV som flyttat in på ett IKEA. Nå. Dessutom har jag fått besked. Kuken. Det blev inget. Amerikanska myndigheter tyckte tydligen inte att "för jävla pissigt väder, kallt och mörkt och jävligt" var tillräckliga skäl för humanitär asyl. Dessutom är min Hawaian Tropic slut. Har man ingen Hawaian Tropic får man inte vara kvar. Då måste man åka hem.

Rätt sida om järnvägen

På trottoaren finns en stor djupröd fläck. Det är inte blod. Det är nog en utspilld Strawberry Daquiri.

Kostcirkeln (eller, ska det vara lite mer njure?)

Tre veckor i Karibien. Om man sträcker ut handen inåt ön, sett från stranden, kan man plocka allsköns exotiska frukter, grönsaker, örter. Om man stoppar ner handen i vattnet, sett från stranden då, kan man plocka upp tonfiskar, humrar, krabbor och Nemo. Scenen är alltså riggad för tre veckor av grym mat! Kan man tro, men oj vad fel man har om man tror det! Låt mig förklara. Curacao tillhör Holland. Det betyder att all mat i princip är en variant av friterad ost. Den serveras på en friterad tallrik, man äter med friterade bestick, i knät har man en panerad och, yes, friterad servett och när notan kommer är den friterad. Om man betalar cash händer det att växeln är lätt stekt. Fisk och skaldjur har dom aldrig hört talas om. Frukt finns i form av friterad banan.
Jamaica däremot, har tillhört England. Detta betyder att man äter helt jävla galna grejer, och är stolt över det (till skillnad från Holländare som aldrig fått veta att det finns andra livsmedel än ost, och andra metoder för tillagning än fritering). En frukost på Jamaica kan vara inhemsk eller brittisk. Brittisk betyder ett urval av vita bönor, bacon, lever och njure. Inhemsk betyder Ackee and Saltfish. Ackee är Jamaicas nationalgrönsak. Det är omöjligt att skilja den från äggröra (sant!). Saltfish är precis vad det låter som. Ackee and Saltfish betyder alltså gubbröra. En rätt OK brunch, om den inte följs av:
Oxsvansgryta
Kycklingfotssoppa
Curry-get
Ännu mer lever.
(OBS. Ovanstående maträtter har jag inte hittat på för en komisk poäng. De är högst äkta och vanligt förekommande på Jamaicas matsedlar!)
Ställningen så långt alltså: Karibisk mat suger oxsvans.
Därför firar jag nu genom att spendera en månadslön eller så på att köpa och äta rå fisk på SushiSamba i Miami Beach.
Om katten jag tror heter Winston vore här hade han varit stolt. Och avundsjuk.

Inte min skiva..

Jag och katten jag tror heter Winston hängde nere vid stranden. Det var mörkt. 15 meter bort höll några rastakids på att ladda en liten fest. De hade Red Stripe i massor, och en big ass CD-spelare. Som de drog igång på hög volym. Shakira. Jag och Winston flinade lite åt varandra.
-Yo boys
-Fuck! Du skräms!
-Lessen. Läget?
-Coolt. Du vet.
Killen pysslade som fan med CD-n. Till slut fick han igång stenhård roots.
-Ni behöver inte byta skiva för min skull.
-Nä, du vet, inte vår, nån turist..
-Visst, sa Winston.

Fortfarande?

Jag funderade på att kanske sluta vara tokig, men under rådande omständigheter känns det som att det nog vore bäst att fortsätta. Därför började jag dagen med att ge mig upp i bergen med en jamaicafarbror beväpnad med en machete. Vi plockade kokosnötter och sen hjälpte jag honom att starta en liten skogsbrand. Sen klättrade jag uppför ett vattenfall. Jo. Det är bättre så här.

I mörkrets hjärta

Mina order är enkla. Några mil uppför White River, i otillgängliga berg har en avhoppad överste, Kurtz, förskansat sig. Han har samlat en skara fanatiska anhängare runt sig, och myndigheterna vill ha honom oskadliggjord. Jag har satt ihop en styrka för uppdraget. Den består, utöver mig själv, av katten som jag tror heter Winston, och David, en jamaicansk taxiförarfarbror. Vi ska ta oss upp för floden, det enda sättet att nå området i en ganska bizarr liten gul-svart-grön båt som heter HMS Wonderful. Min plan är enkel. Vi följer floden, när vi kommer fram freestylar jag ihop nåt, troligen med hjälp av katten. Sen åker vi tillbaka. Hursa? Vaa? Men. Ojdå. Är du säker? Okey, det förklarar klart ett och annat..
All right, nu är jag tillbaka. Lessen för det här, du kan bortse från detta meddelandet, det är tydligen så att jag blivit lite tokig. Sorry.

Samtal under stjärnorna

-Åh fy fan. Detta är rätt skönt.
-Mjaou.
-Jag vet ju inte riktigt vad du heter, men är det OK om jag kallar dig Winston?
-Mjaou.
-Cool. Winston it is. Inte så dumt att soffa i en hängmatta, kolla ut över Winward och klia dig under hakan. Och lyssna på syrsorna, eller maneterna eller vilka det nu är som gör det där ljudet.
-Mjaou.
-Nu kom maten. Ska du ha lite kyckling?
-Mjaou.
-Tänkte det. Men du dissar salladen va?
-Mjaou.
-Lugnt, jag tar gärna den. Lite mer kyckling?
-Lätt. Tack.
-Vafan?? Sa du nåt?
-Mjaou.
-Jag menar det.

Där simmade jag omkring i lugn och ro och skötte mina egna affärer när jag tycke jag såg nån jag kände igen i ögonvrån. Strax där efter knackade nån mig på axeln.
-Tja.
-Tja.
-Läget?
-Jo fan, helt ok. Själv?
-Det är lugnt. På semester?
-Yes box.
-Vart ifrån är du?
-Sverige.
-Åh fan. Duu, några av mina polare var på väg dit. Så där tjugosex kvadratkilometer av dom. Har inte hört nåt sen dess. Det är inte så att du har sett till dom?
-Ehh, näe, det ehh, inte sådär nyligen..
-Nä, ok, tänkte jag skulle fråga bara.
-Jo jo, visst.
-Men du, alltså, vi måste ut och ta en drink nån kväll nu när du är här.
-Lätt.
-Verkligen. Jag ringer dig, ok?
-Do it.
-Vi ses
-Ha det.
Men man vet ju hur det blir, man snackar men det blir aldrig nåt. I stället gick jag till restaurangen och delade en cheeseburgare med en rätt cool orange katt jag blivit kompis med.

Själv då?

Jag funderar på att bli eremit.
Hmhmhmm. Hmhmhmm.
Fan. Det var tråkigt.