18 januari 2008

And you may ask yourself, how did I get here?

Ett litet problem, om man nu ska kalla det så, med att ha en hel lastpall med DVD:er med en av världens bästa TV-serier på är att man blir som vilken annan heroinist som helst. Bara en fix till liksom, tills man ställer klockan på 05 för att hinna klippa två avsnitt innan det är dags för kostym på. Och efter ett tag så får man en rätt warpad verklighetsuppfattning, i går försökte jag pausa mötet jag var på med fjärrkontrollen till projektorn, så jag kunde gå och hämta kaffe. Fast det är rätt skönt, för jag har märkt att det var lättare att vara tokig på semestern, där det inte behövdes, jag menar, en verklighet som består av sol och en strand och en iskall amerikansk chardonnay behöver ju inte fixas till, den är ju fin som den är. Men nu, mitt i nån slags novemberjanuari med två tusen år till nästa semester och med den bedövande tyngden av brist på solljus rätt i huvet, som om nån tagit ut hjärnan och släppt ett dubbdäck på den liksom, nu skulle det vara rätt bra att bli lite tokig en stund. Jag ska kolla på det. Återkommer i frågan.

4 kommentarer:

Söderberg sa...

du måste börja sporta lite nu. bli av med överskottsenergin liksom

Anonym sa...

Håller fullkomligt med! Mitt förslag är ölhävning och sportfiske för att få ordning på livet...

Anonym sa...

har även hört att trainspotting är en fin sport

Bjoeng sa...

Att kasta ägg i fläktar kan också hindra tankar som får hjärnan att lossna och falla ner i underkäken.