Där simmade jag omkring i lugn och ro och skötte mina egna affärer när jag tycke jag såg nån jag kände igen i ögonvrån. Strax där efter knackade nån mig på axeln.
-Tja.
-Tja.
-Läget?
-Jo fan, helt ok. Själv?
-Det är lugnt. På semester?
-Yes box.
-Vart ifrån är du?
-Sverige.
-Åh fan. Duu, några av mina polare var på väg dit. Så där tjugosex kvadratkilometer av dom. Har inte hört nåt sen dess. Det är inte så att du har sett till dom?
-Ehh, näe, det ehh, inte sådär nyligen..
-Nä, ok, tänkte jag skulle fråga bara.
-Jo jo, visst.
-Men du, alltså, vi måste ut och ta en drink nån kväll nu när du är här.
-Lätt.
-Verkligen. Jag ringer dig, ok?
-Do it.
-Vi ses
-Ha det.
Men man vet ju hur det blir, man snackar men det blir aldrig nåt. I stället gick jag till restaurangen och delade en cheeseburgare med en rätt cool orange katt jag blivit kompis med.