Det finns inget att visa!

En boll hela tiden

SAS bestämde sig idag, mot sin vana, att mot en mindre ersättning flyga mig nånstans (och sen kanske, men det är ett jävligt stort kanske, hem igen). Det gick bra får man väl säga, bara lite lite Yoghurt på kostymen trots att en flygsergant (eller vafanhannuvar) stod och pillade med dörren en stund, för den gick inte att stänga. Nackdelen med att sitta långt fram i flygplanet är att man får höra radiokommunikationen om dörren som inte går att stänga. När flygplansmalajen sa (och detta är alltså sant):

-Alltså, det sticker ut en grej som ser ut som, eh, liksom, som ser ut som en liten hammare och det verkar som om det är den som är i vägen

så blundade jag hårt med öronen och läste omväxlande Fantomen i Svenskan och Gud som haver tills vi hade lyft. Flygande dödstuber det är vad dom är.

Nu sitter jag i ett stort rum som inte är mitt och dricker kaffe och gör upp en lista på bra saker och dåliga saker, så att jag kan skicka den till dom som gjort dåliga saker, och uppmana dom att istället göra bra saker (dom kan titta på listan om dom undrar). På detta sätt förtjänar jag mitt levebröd. Fast det är svårt att koncentrera sig när man sitter och tänker på en boll hela tiden.