Det är en högtalare till en iPod, men det orkar ju inte jag förklara

Min långa och svåra resa på tvärs mot verklighet, i vishetens lågvatten, .rakt motströms mot bättre vetande, i lovart från det sunda förnuftet och uppför anständighetens motlut håller nu på att föra mig till Umeå. Åh! Umeå! Denna stad av osthyvlar, snöskotrar, djävulsdyrkare och Hagamän! Sådär när man tänker närmare på det faktiskt. I röntgenkanonen utspelade sig, på riktigt, detta lilla samtal mellan mig och personalen:
-Hej, vi får nog röntga om din väska. Du har nåt stort av metall i den. Vad är det?
-Lite svårt att förklara. En, ehh, mojäng.
-OK. Får se på mojängen.
-Yes, här.
-Hmm.
-Kerstin! Vad var det?
-Eeh, en mojäng.
-OK. Jag får röntga mojängen.
-Här.
Bzzz
-Sådär, då var du klar. Har du fått din mojäng?
-Nix.
-Oj! Kerstin! Skicka hit mojängen!
-Sådär.