Som jag antydde lite sist vi pratade har det hänt saker. En av dom mer oväntade och ganska otypiska sakerna som har hänt är att jag har blivit lugn. Lugn som en filbunke. Jag har, i flera dagar, timmar i sträck, kunnat sitta och titta rakt framför mig med ett litet förståndshandikappat leende på läpparna och liksom bara observera vad som händer omkring mig, utan att försöka delta, eller leda, eller ställa till med ofog. Det brukar inte vara så, och jag vet inte riktig vad det beror på. Det är på samma gång skönt och otäckt. Som att lyssna på radio ungefär. Jag kan inte bestämma mig om jag vill fortsätta vara sån, som en nyvaken yr igelkott som nyss rökt på ungefär, eller om jag vill tillbaka in i mitt gamla mer vanliga jag, som en utvilad ekorre på speed ungefär.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar