Fear and Loathing in Arlanda

Om man skulle slå upp min dag i dag i ett uppslagsverk (tja, tänk nationalencyklopedin. Eller Internet. Eller nåt sånt) så skulle där stå: "Fruktansvärt jävla märklig. Alltå, inte oskön på nåt sätt, bara riktigt skruvad. Weird. Puh! Wow!! Sicken tripp!! Vad faan vad det som just hände? Va?? Oj jävlar. Salvadore Dali le grande liksom." Precis så skule det stå. Efter att ha gjort mer saker än de flesta människor (inte du såklart, men dom vanliga) hinner med på ett helt liv var klockan 08. Sen gjorde jag lika många saker till och sen åkte jag till flygplatsen för att på nåt vis försöka stiga upp i himmelen. Med flygplan kunde man tro, men eftersom dom av någon anledning inte flyger dag (markplan alltså) så försökte jag apa efter Kristi himmelsfärdsdagen (se mer om den nedan) och flyga i väg i ett moln av religion på nåt sätt. Det gick sådär, särskilt efter att Björn ringt och klagat på att jag förde väsen och störde honom där han satt i särk och sandaler och drack Pinotage. Sen blev det ännu mer pårökt, för på flygplatsen träffade jag Viktor och Tomas, några sköna snubbar som jag jobbar med, fast de var där med sin artist som de turnerar med, och sen började vi prata jobb, och då ringde Oscar som är vår chef och ville egentligen prata om ett annat jobb där jag är hans chef och han blev lite rädd och pissed off när det visade sig att vi träffades i smyg bakom ryggen på honom och sen retade vi honom för det och sen pratade vi om andra jobb vi gör tillsammans på olika vis och att det var viktigt att ta med snus för Tomas för det säljer dom inte där. Rörigt? You bet! Så för att underlätta för dig gjorde jag ett diagram över vad som hände. Det ser ut så här:

Märkligt nog beskriver denna bilden också på ett utmärkt sätt vad som händer i min hjärna just nu. Och hur mitt liv ser ut. Och vilka planer jag har för framtiden. Och vad jag tänker äta till middag i kväll. Jag kanske borde sova lite mer.