Utan trosor i Tyrolen

Solen skiner på sydtyskland. Som om de hade förtjänat det! I Munchen kan man inte undgå att bli sugen på jätte jättestora öl serverade av lite för gamla Leni Riefenstals med snusk-urringning, double D-cups och flätor. Och korvar och surkål och Anschluss och andra tyska specialiteter. Så snabbt verkar förbannelsen att jag för en kort stund tyckte att lederhosen var en OK idé. Jag vet, jag vet... Men jag känner att jag kan berätta allt för dig. Men solen sken, kaffet var gratis, jag kom på bättre tankar gällande skinn-shorts och jag hade förträngt att jag var tvungen att gå upp så tidigt att det inte ens finns ett ord för vad klockan är så dags på natten (kristallnatten?), så helt fel kändes det inte att hänga lite i faderlandet. Nästan så jag blev lite sugen på att marchera runt i transithallen och nynna lite på Horst Wessel-sången (har jag dragit tillräckligt många nazi-referenser nu? Inte? OK, då kommer en till) och låtsas som om det var back in the day, Polen och 1939 (nu då? räcker det nu? OK, en till, bara för din skull då), men flygplatskommando Sepp Dietrich (OK, det var bara en liten tant i blå uniform, lite som flygplatsängeltanten, du minns? Fast utan övernaturliga incheckningskrafter) glodde surt på mig, så jag la av och sa ett vänligt "auf dem loch" till henne. Sen försökte jag dra igång en spontan, lite mindre, Oktoberfest med mina kollegor, fast vi hann inte för då var det dags att flyga vidare. Mot nya djärva mål.