Hallå?

Tjenare! Är det nån av maneterna? Aha. Vem av dom är du? Nummer 253 228 765 445 987? Allrajt, minns inte att jag lärt dig att svara i telefonen... I torsdags? Ahaa, är det du med liksom en röd fläck på ditt ena onda dödsbrännspröt från helvetet? Juust det, OK, nu är jag med. Neej, inget särskilt, skulle bara kolla hur ni mår, att det finns mat och vatten och så. Aha. Okey. Bra. Ska ringa manetbutiken och se om dom kan buda över lite.. Va? Jo, alltså, det kan jag visst köpa, dom är inte så dyra och jag är ingen snåljåp och så, men jag fattar faktiskt inte vad ni ska med en klöspåle till, ni har ju inga klor direkt, ni är ju mer som, soom, sooom, alltså no offence, men ni är ju mest som geléklumpar, och geléklor det finns ju inte, det är ju nästan som en oxymoron. Va? Oxymoron? Betyder självmotsägelse. Det visste du ja. OK, var det nåt mer? TV:n? Joo, men jag kan nog inte påverka vilka program de kör på National Geographic, alltså, de har säkert nån manetspecial nån gång, men jag tror inte jag kan få dom att sända den just nu.. Okey, okey, ska skicka dom ett mail så får vi se vad dom säger. Vaddå ätit upp nån som ringde på dörren???! Vad faaan, vi pratade ju specifikt om att ni skulle vara snälla mot grannarna.. nån från hyresgästföreningen? Okeeey, då är det lugnt. Jo, du kan slänga det som blev över i soporna, det gör inte så mycket. Det blev inget över? Nähä. Kanske inte behövs nåt lördagsgodis då..? Luuugn, jag skojade, jag skojade!! Okey. Bra, hälsa dom andra. Valpen hälsar också. Cool. Hörs sen. Heej.
Puh!

Problem solved!

Byta sig lite?

Det är jättejättekul att ha 26 kvadratkilometer dödsbrännmaneter Unga Örnar stylee från helvetet (onda) som husdjur! Och jag önskade mig ju dom i julklapp, så det är inte så att jag gnäller. Men det finns lite problem här:

1. Dom tar ganska stor plats. 26 kvadratkilometer, för att vara exakt. Och det är lite större än min lägenhet. Lite.
2. Vet du hur mycket 26 kvadartkilometer dödsbrännmaneter Unga Örnar stylee från helvetet (onda) äter egentligen? Va?? Kan säga att en 25-kilossäck manetfoder från Manetbutiken (på Karlavägen faktiskt, ganska bra ställe, dom har manetleksaker, min favvo är nog manethjulet, som ett hamsterhjul ungefär, fast som maneter springer runt i då, manetakvarier, rätt många böcker om maneter, och märkligt nog ryktborstar och klöspålar för maneter) den räcker inte långt. Jag håller på att undersöka om jag kan få manetfoder levererat i tankbil.
3. Alltså, jag gillar ju djur och vill absolut inte att mina maneter ska ha tråkigt när jag är borta och räddar världen eller softar och dricker Piña Coladas eller så, så jag har lärt några av dom smartare maneterna (ca 5 kvadratkilometer av dom är lite klipskare än de andra 21 kvadartkilometrarna) hur man använder fjärrkontrollen till TV:n. Men det blir ju en del bråk om vilken kanal dom vill se...

Så det är inte alls så att jag ångrat mig, inte alls, fatta vad stolt jag var när jag och mina 26 kvadratkilometer dödsbrännmaneter Unga Örnar stylee från helvetet (onda) förstörde Radiohuset här om dagen. Men jag lurar liiiite grand på att sätta in en annons på Blocket. Jag tänker mig såhär:

26 kvadratkilometer dödsbrännmaneter Unga Örnar stylee från helvetet (onda) bytes mot gubbe.

Eller kanske:

26 kvadratkilometer dödsbrännmaneter Unga Örnar stylee från helvetet (onda) bytes mot Johan Lindqvist.

Möjligen är det samma sak.

That's when I reach for my revolver

Över de blekingska potatisåkrarna ligger en dyster och skräckinjagande, men också lite så där trolskt cool dimma, så att det känns som om man vore skriven av Steven King, eller att man levde inne i Silent Hill eller så. Jag väntade mig liksom att det skulle springa upp potatiszombies ur åkrarna, med jord som rinner ur öronen. Must eat King Edward liksom. Lite så. En ljuspunkt i bilresan var en nyhet på radion om att en laxodling på Nordirland (tror jag att det var ialla fall, det var nånstans där, inte i Säffle eller Göteborg eller så) som hade utplånats av ett 26 kvadratkilometer stort stim av brännmaneter. Woooowww!! 26 djävla kvadratmeter dödsbrännmaneter. Från helvetet. Shiit. Det önskar jag mig i julklapp! Min önskelista ser nu officiellt ut så här:

Hej snälla tomten. Jag vill ha 26 kvadratkilometer brännmaneter. Dödsbrännmaneter. Från helvetet. Onda. Individuellt förpackade, tack.

Jag har varit rimligt snäll i år, så det borde gå hem. Ojojoj. Nu ser jag fram mot julafton kan jag säga. I bilen försökte jag då lyssna på radio, det fattade du väl tidigare? Va? Var med nu då! Där fanns:

1. Pratprogram på P1, producerat av vänsterpartister, för vänsterpartister. Med vänsterpartister.
2. Pratprogram på P2, producerat av människor som talar Finsk-Urgiska språk, för människor som talar Finsk-Urgiska språk. Med människor som talar Finsk-Urgiska språk
3. Musikprogram på P3, producerat av 18-åriga vänsterpartister, för 11-åringar. Som ska bli vänsterpartister.
4. P4 lokalradion. Shiiit! Don't go there säger jag!! Paddla fortare, jag hör banjomusik. Jösses...

Om du vill mig något är jag och mina brännmaneter på väg till radiohuset på Gärdet.

The age of consent

En märklig och lite besvärlig grej är att jag inte kan hålla mig lika gammal hela tiden. På Cardierbaren till exempel, så började jag och Ola som de företagsledare i de sena trettioåren som vi är. Men efter en hel del riktigt djuplodande diskussioner så åldrades vi en del, och jag skulle nog ärligt bedöma att vi var uppe och touchade på 50-års strecket i vår mognad och insikt. Men sen tog vitt vin över, och när hovmästaren lite oroligt började muttra om att vinkällaren snart var tom hade vi dalat ner mot, tjaa säg 13 eller 14 eller så. När vi avrundade kvällen med att försöka bryta oss in på Caféet och tvärdissade vakterna som försökte få oss att gå in på East var vi nog inte mycket äldre än fyra år. Tillsammans. Sen, när jag vaknade typ tre timmar senare visar mina beräkningar att jag var nånstans runt etthundraåtta år gammal. Demens? Check. I behov av rullator? Check. Inkontinent? Jorå. Löständer? You bet! Sen sjönk min ålder gradvis, och i går kväll planade jag ut runt 15-års strecket och tillbringade hela kvällen och natten där. Märkligt hur ofta det händer now days. I morse hade jag kommit upp mig lite, borde varit runt 25 eller så vid en fantastisk frukost. Sen dess har jag åldrats lite till, jag uppförde mig nog som 30 ungefär nyss när jag diskade, och så fort kostymen är på plats, enbart gjord av sånt som kostymer ska vara gjorda av, alltså ingen choklad, youghurt eller kaffe men rätt skrynklig fast ganska snygg ändå, kommer jag nog att landa runt 36. Och det är väl fine, det har jag ju liksom förtjänat, men det vore skönt att vara lite mer stabil, det är ju till exempel jättejobbigt att beställa nya körkort hela tiden. När jag och Ola var fyra år tillsammans ville dom inte ens ge mig ett körkort och det var nog rätt tänkt av dom, jag kunde nog inte ens hantera en banan så dags.

Fluffy bunnies

Fy på fan. Nu ska jag berätta om min dag. Sätt dig ner och lägg ifrån dig den där jävla bananen, vi har ju snackat om det där, du vet vad dom kan ställa till med! OK? Bra. Sitter du ner nu? Och har lagt bort bananen? OK. Då åker vi. Så här har min dag varit. Tänk dig ett rum. I rummet, som är ganska snyggt faktiskt, kalkstensgolv och så där, står det ett gäng bord i U-form. Helt OK snygga bord också. På stolarna som står vid borden så sitter det typ 15 eller så kaniner. Söta fluffy bunnies helt enkelt. Vissa av kaninerna hänger lite med öronen, för dom är lite oroliga att dom ska få skäll. Andra har öronen stolt rakt upp och knaprar glatt på sina morötter. Dom vet att dom gjort bra grejer. Stoltast av dom alla är en, ehh, ska vi säga svart kanin. Näh, gråmelerad är den. Den vet att den är the shit, the #1 bunny, bunny di tutti bunnies. Den är en kanin som har levererat, och snart är det dags att få beröm, med ballonger och serpentiner och idolbilder på väggarna och A3-posters i Veckorevyn. Så stolt är den. Där sitter den glad och förväntansfull med sina glada och förväntansfulla kaninögon glittrande när plötsligt BANG!!!! så avlossar jag två pipor rådjurshagel rakt i pannan på den och tittar på när den lilla kaninhjärnan sakta rinner ner för väggen bakom. Precis så har min dag varit. Jävlar fan. Detta kan hanteras på ett av två sätt; (ha! semikolon! sweet...)

1. Fosterställning. På golvet. Med Joy Division på så högt att man inte ser nåt ens. Eller
2. Ta en taxi fort som fan till Cardierbaren och teama upp med Ola och rikta en skarpladdad och jävligt stor flaska Champagne rakt mot tinningen och trycka av.

Jag väljer 2.

..aint nothin to fuck with

Jag skrev klart det senaste inlägget på Hässelby Gård. Det är inte alls dit jag ska, men skit i det nu. Precis när jag tryckte "Sänd" gick det förbi en liten, finsk semiberusad förortsfarbror. Han hade typiska förortsfarbrorkläder, alla inköpta på Stadium. Och en Wu Tang Clan-mössa. Och jag som tänkte att jag inte skulle dricka nåt idag..

Friday I'm in love

Ensam lessen och rädd finner jag mig strandsatt i Åkeshov av alla jävla ställen för att tunnelbananen plötsligt vägrade gå längre. Men det finns ljuspunkter; shit, jag gillar semikolon! Jag gillar alla ord som börjar med semi; semiautomatisk, semipackad, seminominell och semikåt till exempel! Var var jag nu då? Jo, det finns ljuspunkter; (dessa älskade semikolon! Jeezz) det är fritt från bananer idag, det är väl inte så illa? Fast där borta står en unge och viftar med den banan.. Vänta lite. Så. Du kan lipa allt du vill, jag tänker ändå kasta din banan åt helvete, vet du vad dom kan ställa till med, va? Var tyst och gå din väg nu. Så. För att återknyta till en tidigare diskussion kommer här en semiöppen inbjudan till Oscar Söderberg: (måste nog vara ett vanligt tråk-kolon här..) kom hem till mig och bredspackla! Jag slår upp öl och korv i matskålen. Sen går vi nån annanstans än på Rabarber och partar som om det vore 1999! Ni andra får också komma.

Fruit Loop

Märkligt. Nu är det banan på Internet också.

Idag är en sån dag då det är banan på allt jag äger. Just nu till exempel är jag klädd i en ganska snygg kostym, med lite banan på, och försöker läsa några papper, som det är jättemycket banan på, och anteckna de få vettiga slutsatser jag kan dra från det som står i papperna, med jättemycket banan på, på min dator, som det är en hel del banan på. Ibland ringer telefonen, som det är en stor mängd banan på, och då tar jag bort den från laddaren, som är mer banan än laddare, och torkar bort lite av bananen från den (alltså telefonen, med en stor mängd banan på, inte laddaren som är mer banan än laddare. Häng med nu då!) så att jag kan svara utan att det blir ännu mer banan i örat på mig. Än det redan är då, för första gången jag svarade hade jag inte varit på bananspaning, man skulle kunna säga att jag var omdeveten om bananproblematiken i mitt liv, och inte förberedd på hur bananig (visst kan man säga så?? väl??? snälla??! äh) denna dagen skulle bli, så jag förutsåg inte att den ganska vardagliga och enkla åtgärden att svara i telefon skulle leda till att hela mitt öra (det vänstra) blev rätt så fullt av banan. Nu funderar jag en del på hur det kunde gå så här, men jag har ingen riktig analys klar. Jag hör av mig när jag vet mer.

In the sunshine of your love

Idag skiner solen på mig och ett antal tatuerade småbarn och några andra jättemorgontrötta arbetare som är på väg hit och dit. I går sken solen inte på mig, och inte heller på den imponerande samling av tanter och farbröder som höll mig sällskap i tunnelbanan, på bästa tant- och farbrortid. Jag tog inte hem någon, även om jag gärna ville, det var som självplockning, men vem skulle mata dom med sviskon och linfrö (tanterna) eller öl och korv (farbröderna) när jag är bortrest, va?? Jag har ingen som helst respekt för sånna som skaffar sommartanter- och farbröder och sen bara släpper ut dom i skogen när det inte passar längre. Däremot sken solen igår på en flock taxibilar, ett flygplan och en äppelpaj. Bland annat. Idag ska solen fortsätta att skina på mig medans jag svingar mitt trollspö och trollar fram fantastiska idéer och andra värdeskapande saker från jävlars ingenstans och som kanske ska bli nåt riktigt stort, och sen några fler taxibilar och flygplan för att avsluta med att inte skina på en ganska lång krogrunda som jag ska gå på ikväll. Utan sviskon. Och linfrön. Och korv. Och öl. Men kanske med en Classic Champagne Coctail eller två. November får mig alltid att vilja börja röka pipa, det är nåt pipigt över denna månaden. Sitta framför brasan och röka pipa och klappa tanten och farbrorn som man förbarmat sig över och släppt in från skogen där dom satt och jamade.

Prime mover

Mama, I'm coming home

Eftersom jag är Dan the Man, the Ayatolla of Rockandrolla, rörmokarnas älskling, elektrikernas Elvis, mattläggarnas onda Nemesis, fransmännens fiende, A nr. 1, hälften man, hälften kaka, så är jag redan, redan säger jag!! färdigkonsultad för denna jävligt underliga men mycket mycket coola veckan som började redan i lördags kockan innan klockan var uppfunen, där olika länder, språk, hotellrum, vinflaskor, parkeringsböter och små jävla hyrbilar som påminner om skokartonger med elvispar bakpå avverkats i en rasande takt. Om flygplansgudarna är goda, och det brukar dom vara mot mig, om än inte mot mitt resesällskap, kanske jag kommer hem (hem? hem?? va fan? hem??? hmm.. märkligt. heeeemmmm. undrar hur...? hem. hm) vilket kvartal som helst nu.

Latino Stylee

Nu lägger vi av med dom här jävla språkövningarna. Det enda de har lett till är att tre tomtar, vars hemspråk man knappt ens i bästa fall kan kalla svenska börjat spinna loss i kommentarerna, till råga på allt på franska! Skäms!! Vad fan tänker ni på!! Okänsligt, det är vad det är. Så.

På förekommen anledning vill jag dessutom be de boende i rummen 405 och 409 på hotell Belauga om ursäkt. Samt troligen också de boende i rummen 507 och 307. Förmodligen får jag sträcka ut ursäkten även till de som bodde i rummen 305, 309, 505 och 509 också. Sorry, men det är sånt ni får ta, helt enkelt.

Por la mañana se ha roto

¿Quiere una taza de café?

El tiempo no es tan temprano. Usted sabe, cuando se levantó esta mañana el reloj ya se había invented.There hubo dinosaurios en las calles de Barcelona. Y no había nieve, y que no haya tenido que volver temporada 1 de Homicidio, porque ya he devuelto, de vuelta a casa en Stockholm. Since no había dinosaurios, ni siquiera los múltiples colores con bastante largo y de las pequeñas historias mal Per Nuder ojos y Vicioso dientes largos, he pensado coger él, y se dirigió a la playa para tener una Sangría insted. Viva Zapata!! Ahora wer'e hablando.

Morning has broken

Ska du ha en kopp kaffe?

Klockan är så sjukt lite. Alltså, när jag gick upp i morse så var klockan inte ens uppfunnen, så tidigt var det. Jag tror att jag gick upp klockan kambrosilur, eller kanske klockan krita. Eller jura, jura var hon nog, för när jag släpade mig ut i snöslasket för att lämna tillbaka säsong 1 av Homicide som jag hade hyrt men glömt lämna tillbaka så mötte jag ganska många dinosaourier på ett ödsligt och snöslaskigt (snöslask! Tidigt i november!! Give me a fuckin break man!! Varför i helvete har jag glömt att flytta till Jamaica, igen??!) nå, var var jag? Jo, ett snöslaskigt Östermalmstorg, där mötte jag ganska många dinosaourier. Jag vet inte vad dom hette, men dom var liksom spräckliga, och hade rätt långa svansar och små elaka jävla Per Nuder-ögon. Några hade stora elaka jävla tänder. En försökte äta mig till frukost, men jag kastade en Porsche på honom. Eller henne. Jag stannade inte för att kolla. En liten leksaksporsche jag hittade på gatan alltså. Nu är det något senare. Jag tror jag just åkte förbi en Cro Magnon. Jag hoppas på att det blivit så sent att dom har uppfunnit flyget när jag kommer fram till flygplatsen. Hoppas dom har uppfunnit en kopp kaffe också så dags. Och kanske upptäckt frukosten?