Man vaknar ju med ett ryck i alla fall...

Aah! Norge. Vem sa att detta jobbet var svårt? Va?? Bara glida på en räkmacka hela dagarna, lugnt och fint. Vasadu? Har vi inte börjat än? Nähe. Och vad är det vi har gjort idag då? Landat, checkat in och gått ut och ätit en burgare?? Jaha.. Och när börjar vi då? Imorgon? Okey.. Fuik. Nå, till något helt annat. En norsk hotellrumsinredare har nämligen valt att sätta upp nedanstående bild i det rum som jag delar med Rasmus. Inte på väggen. Nej! I taket!! Rakt ovanför sängarna. Det sista vi ser innan vi somnar och det första vi ser när vi vaknar är alltså, på riktigt, detta. Det är inte OK.

The persistance of memory

I mitt hem finns en häpnadsväckande stor mängd mojänger, apparater och aggregat som av olika skäl visar tiden. Inte bara så banala ting som klockor. Nej! Min ugn, flera av mina telefoner, alla datamaskiner, min TV och min elvisp kan, bortsett från att baka kaka, ringa heta linjen, kolla Google Earth, visa West Wing och vispa pankakssmet, berätta om det är dags eller inte. Tricket en dag som denna är att avgöra vilka som ställer om sig själva, och vilka som inte gör det. Jag funderar på att lämna dom ifred en dag så de får slåss om det. Eller göra som min mamma och bara skita i det med hänvisning till att det ändå är dags att ställa om snart igen.

En sammanfattning i tre punkter

Sa jag att jag ska till Norge snart? I vart fall kommer här en sammanfattning av dagen. I dag har, sammanfattningsvis, och bland annat, följande inträffat:

• Jag har fått sparken från ett jobb (Lite mitt emellan bra och dåligt. Som att nästan hälla ut kaffe i knät, men missa så det bara rinner på golvet. Man blir lite glad, men lite sur för man var ju sugen på kaffe och sen vet man att ingen annan kommer att torka upp det. Lata jävlar.)
  
• Jag har hittat två ankor som jag trodde var borta för alltid. (Detta är, kort och gott, skitbra. Inget gnäll här inte. Skingra er. Här finns inget att se.)
• Nån har tryckt jättejättehårt på min näsa så den nästan gått sönder och den gör ganska ont. (Vad tror du själv pucko? Eller är du nån slags näsmasochist kanske? Nä, trodde inte det heller.)

Snart ska jag till Norge tror jag.

Hur kan man vara republikan i ljuset av detta?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1933399.svd

Enhanced leverage strategies!

Jag har gjort en plan för min helg. Man skulle kunna sammanfatta den såhär:

Den blå linjen beror på att jag ska åka till Norge snart, men skit i det nu, ska berätta mer om det sen, sluta tjata om Norge och häng med lite. Jag har gjort en plan för min helg sa jag ju. Jag tror den innehåller vissa saker, att jag ska strunta i några andra saker som jag nog inte hade struntat i tidigare i livet, när jag var sån som inte struntade i sådana saker. Sa jag att jag ska åka till Norge snart? Man kan se det på den blå linjen däruppe. Kan ingen ge mig ett glas vin snart?

Jo, just det ja! Det var ju det jag skulle säga när jag kom hit! Kolla här. Kolla noga. Jag och Kim Jong Il kommer att komma hem till dig och göra läxförhör snart, har du inte kollat noga ligger du risigt till. Som fan. Har du kollat noga kanske vi bjuder på glass.

Det var då fan

Man kunde läsa i tidningen att någon Jamaicabandit varit framme och stulit 400 meter sandstrand. Vilket jag tycker är en ganska cool kupp faktiskt, det påminner lite om mina yngre vildare dagar när jag stal små fiskebyar och en gång ett litet casino. Och en Norsk stad från Vesterlandet om jag inte minns fel. Möjligen har samma bandit varit framme här hemma, för jag saknar några kilometer arbetsglädje och motivation, jag är fan helt säker på att jag hade dom för inte så länge sedan, och jag har kollat på den där hyllan i badrummet där jag brukar lägga telefonen också, ibland så jag får gå tillbaka när jag gått ut och svära att jag glömt den och måste gå och hämta den igen. Telefonen alltså. Men där ligger inte min inspiration heller, jag har kollat två gånger. Kanske har den svalts av dammsugaren av misstag? Man kunde också läsa i tidningen att man får fyra miljoner kronor för en nymördad albino i Afrika. Kanske pekar detta på min nya karriär? Eller så pekar detta på att jag behöver 22 (tjugotvå) El Nuevo Grogg de la Muerte. Nu.

Kan det finnas ett samband här kanske?

I dag skulle jag varit i Malmö, men det blev inget.

På en skala mellan 1 och 10, där 10 innebär att byborna reser statyer av mig och lär sina barn sånger om saker jag gjort, och 1 är en apa som kastar bajs har helgen ändå kvalat in på den högre delen av skalan. Ett litet minus var såklart att dom inte delade ut lagerkransar till alla på doktorskalaset.  Ett stort plus var såklart att dom delade ut en jävla massa Champagne till alla på doktorskalaset.

Döntiz fick ingen Champagne, så han är jättejätteledsen.

Jaha?

Här står man vid bögringen och dricker kaffe.

Ph. D i G&T

I dag ska jag doktorera! Vasaduförnåt? Nehe? OK.. I dag är det tydligen inte alls jag som doktorerar berättade den lilla rösten som ganska ofta pratar i mitt öra, särskilt vid olämpliga tillfällen så brukar den säga saker som får mig att börja fnittra och ibland säger den saker som 

-redrum, 

men nu berättade den att det inte alls är jag som doktorerar, det är en av mina bästa och smartaste och snyggaste kompisar Bettan som doktorerar, utan tvekan i nåt ganska komplicerat som har att göra med att såga fingrarna av folk och sen sy på dom uppochner så att deras händer ser jättejätteläskiga ut, det är sånt hon lever på nämligen. Min plan blir nu att i stället vara med på hennes kalas och åtminstone ta en lic. i Gin & Tonic under kvällen.

Mina vänner

Vad vill ni mig?

Vad är det med fåglarna nu för tiden? Där satt jag och Ola och lunchade i godan ro och sen schwooosch, helt utan förvarning, landade det en stor jävvla skata, nej, kråka! kråka var det, skator är väl dom som är helt svarta och stjäl guld och diamanter och gräver ner i sitt underjordiska skatbo, som pirater ungefär fast skator har väl sällan träben och ännu mer sällan papegoja, skulle ju se skitkonstigt ut med en skata som hade en papegoja på axeln, en kråka var det som landade på fönsterblecket och satt och glodde surt på mig genom fönstret. Och det hade väl kunnat vara OK om det inte varit för att det var en skitstor skata, typ stor som en Emu (fågeln Emu, tramsebyxa! Inte European Monetary Union! Om det suttit en skata stor som hela EMU och glott surt på mig genom fönstret hade jag nog inte varit här och kunnat berätta för dig, då hade det blivit havoc! mayhem! som en Godzillafilm fast med en skata, nej, kråka, stor som hela EMU som åt Stockholm, när den inte nöjde sig med först mig, sen Ola för att skölja ner med resten av Villa Källhagen), så jag blev lite rädd faktiskt. Oah! Shit!! Typ så rädd. Grundregel: fåglar mindre än en Emu (fågeln, inte en fortsättning av Kol och Stålunionen alltså) - helt OK. Fåglar större än en Emu (fågeln, inte, ja, du fattar) - livsfarliga! Skjut ner dom jävlarna med en SAM (dom Ryska lär fortfarande vara helt OK). Fåglar större än EMU (det Europeiska valutasamarbetet, inte fågeln) - spring för ditt jävla liv!!! Inte för att du har en chans, mer för att känna att du åtminstone försökt innan du dör. När jag var i Göteborg höll dom också på med mig, snodde min mat, sippade min drink och försökte vid minst två tillfällen hacka ut ögonen på mig med sina elaka vassa skatnäbbar. Kråknäbbar ska det så klart vara. Vad har jag gjort dom egentligen? 

Jag visste det! Eller tisdagen den sjunde oktober tjugohundraåtta i bilder.

Måndagen den sjätte oktober tjugohundraåtta i bilder

10:35 Kim Jong Il inspekterar en gurka

12:18. Kim Jong Il tar en titt på en annan gurka

15:40. Major Rii i Redigt Knäppa Gardet visar en jättejättejättestor gurka för Kim Jong Il

Jag vet, jag var med. 

Så här elva år senare

Jag ramlade genom ett hål i rymdtiden igår. Det var jättespännande, där gick jag runt i godan ro, ti titi titi titi ti ti, allt var 2008 och precis som det skulle och sen plötsligt landade jag med fötterna före nånstans i oktober 1997. Allt var där! Musiken! Inredningen!! Drinkarna!!! Mentaliteten! Och där sätt jag och sippade Vodka Redbull och tyckte att det var ju som fan, 1997 var lite märkligt på många sätt, men lite coolt att träffas igen ändå, ungefär som när man springer på en träanka man aldrig riktigt gillade men som man ändå märker att man saknat lite när man inte sett den på elva år eller så. Så där satt jag och sippade Vodka Redbull och kollade in det sena nittiotalet, men sen kom det nån och berättade att det inte alls var 1997, det var Nyköping. Då gav jag upp och drack en alkoläsk.

TGIW

Jag vet att du vet vad jag tycker om värderelativism (tvi! Usch! Fy!). Men jag vet också att du vet att jag inte är för fin att rucka alla principer, vända alla kappor och stöpa om åsikter så snart det passar mig, så häng med nu lite. Idag är det nämligen fredag, relativt sett. Sitt inte där och se ut som en ledsen manet, håll i dig så ska jag förklara. Det är nämligen så att veckans besvärliga arbeten redan är utförda. Kvar står nåt glas vin på nån konsert i kväll, sedan några dagar uppe i den esoteriska dimension av hittepå och PowerPoints där jag hör hemma (välkommen ner till verkligheten my ass!) och sen en riktig (absolut alltså) fredag och en helg i söder och kanske en hektoliter riesling eller så och fan vet om jag inte kan klämma in Ola Lindholm nånstans där emellan. Det anade inte dom stackars göteborgsamerikaner som nog fortfarande har granatchock efter min lilla tillsägelse vid Hotellfrukosten Som Gud Glömde i morse. Om du sköter dig i kväll ska jag recensera olika sorters pip i morgon för dig.