Cannon to the left of me

Jag har givit upp nu. Min hjärna sprang bort när jag tittade åt ett annat håll (han sjöng "Born free" när han sprang, den jäveln), och någonstans, troligen här i närheten, ligger min motivation. Den borde inte vara långt borta, för jag hade den nyss. I sådana här lägen förstår jag folkmord. Jag har givit upp nu. I helgen ska jag dricka en hektoliter Pinot Noir, röka (kall och härsken) mjältbrand, och fimpa i Peterskyrkan. Och säga fula ord till små rara tanter som samlar in pengar åt föräldralösa djur. Detta tänkte jag hinna med innan 10 i morgon förmiddag, för då ska jag klippa mig. Fult. Sedan åker silkesvantarna av, och då tänker jag bli elak på riktigt. Om nån sätter sig på platsen bredvid mig nu ska jag straffa honom. Med en pinne. En stjärtpinne. Det gjorde någon nu klokt nog inte. När jag landat ska jag elda upp ett fågelbord. Och förarga ett utrotningshotat djur.
-Jag är glad att alla du snart har dött ut, ska jag säga. Sen ska jag räcka ut tungan åt det. Innan jag kommit hem ska jag gillra en fälla. Kanske sätta en hink med vatten uppe på en dörr. Eller spänna upp en snubbeltråd. Eller strö ut klipulver. Jag har givit upp nu.