Visst gör det ont när Lomma brister!

Jag har försökt hela helgen, men jag fattar fortfarande inte grejen med Lomma. Och jag har ansträngt mig på riktigt, och använt hela min (betydande)kapacitet och till och med åkt dit och kollat men jag fattar fortfarande inte. Men eftersom det är viktigt att kunna släppa grejer också så släpper jag detta nu och skriver av Lomma som, tjaa, nån provinsiell skånsk grej tror jag. Vänta! Nu hände det nåt. Ska bara...

Så. Lessen för det där, det var min hjärna som passade på att gå en promenad när jag tittade bort, jag var tvungen att ta rätt på den och stoppa i den igen. Nå. Med nya friska krafter och en uppmärksamhet som är pigg och peppad och liksom uppmärksam, och inte längre nedtyngd av den boja som tanken om Lomma till sist utvecklades till, beslutar jag mig för att åka på tant- och farbrorsafari i förorten, på förmiddagen, i tunnelbanan. Det är då, på förmiddagen, dom, tanterna och farbrödern, vågar sig ut från sina hålor, i förorten, för att roa sig, på tunnelbanan. En av dom, en tant tror jag, ryktade sin mops, tror jag faktiskt på riktigt att det var, med en sån där metallkam som mopsägare har, under hela resan så jag antar att det är vår nu.